solrosland

När min mamma fyllde år tänkte jag ägna henne en hyllning. I åtminstone bloggform. Som jag gjorde till pappa.
Men det är inte lika lätt, ty hon är... en mamma. Så orättvist självklar och tagen för given. Hon bara... är ju där hela tiden. I min bakgrund, nära mej. Det är ett otacksamt jobb att vara mor till mej. Hennes kvaliteter vardagsbleknar.
Men hon är ju den tryggaste och varmaste jag känner! Som faktiskt inte alla mammor är, men hon.
Besitter alla bästa modersegenskaperna; tänder ljus på mitt fönsterbleck innan jag kommer hem, kan laga darrande god kantarellrisotto, köpa blodgrapejuice när hon är på affären, göra heimlich manöver på mej för att få höra mej skratta.

Mamma har en ensamstående Evigdagsroll, dessutom ingen saftig kassa att genvägsfuskvinna mitt hjärta med. Ändå, så fort hon har minsta öre över, så lägger hon det på mej eller en bror. Aldrig sig. Köper body butter från Björk&berries (fina namnet) som luktar smultron för att jag är sorgsen. Och är den finaste jag vet! Supermarioexpert, Pacmanhjälte och en bra kramare.
Går på skolmöte efter skolmöte med min bångstyrighet som innehåll, skulle kunna driva den bäste till vansinne, men hon är troget snäll. Förstår helt unikt att jag inte är en robot. Vill mej väl i år efter år.

Och vår sommartradition är att låna en bil och åka i. För vi älskar att åka bil.
Och så spejar vi på rådjuren och rävarna och åkrarna. Och åker och åker och åker. Köper färdkost i små små mackar och blir ännu gladare om det börjar storma och åska.  

I onsdags* hände ändå hennes finaste gärning. Hon körde bil i, om inte fullfjädrad, så iallafall nästan: snöstorm till Ånge för att jag skulle få se emil jensen i repris. Hon var livrädd hela vägen. sammanbiten, med en huggorm på lur. Men vi kom fram helskinnade, och vi såg honom, och hon pangades såklart i hjärtat av hans charm. Sen åkte vi hem, stjärnorna lyste skitklara och himlen var midnattsfärgad och jocke berg sjöng på högsta volym. 
När vi var hemma körde hon förbi huset där vi bor och fortsatte till Statoil eftersom alla äventyr ska ha värdiga slut, och mamma stannar på statoil vad vi än har gjort - för att intaga sig en varmkorv med ett fett lass räksallad på. Jag föredrar Pigall som avslut men vi gör det tillsammans. Hennes korv är ett minne blott på fem sekunder. Hon skulle verkligen kunna ställa upp i korvätartävlingar... min vackra moder. 

*en onsdag i november, alltså. det skulle publicerats på hennes födelsedag 10:e november, men hon behöver det ikväll.
älskar dej mamma.

Soundtracket: fem hjärtan, ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
ögonfröjdsgrad: femton, minst.
hjärtkramp: femtiotusen. 
Så se den nu! och gör det på bio, i största formatet; mjukaste stolen. Den förtjänar det. Har ni redan sett den så gör det föralldel igen. Himmelsfilm. Ge mej en dräkt med svans och öron. /Bioförlamad.

ps. jag hade alltså pumpat upp skyförväntningar sedan i oktober men de överslogs med råge. jag var alldeles anfallen i stolen. särskilt utsatt: ögonen. så fruktansvärt himla balansbristande stordådsvacker.

goddagens allesammans,
vilken fin kick att få likna nedanstående pinglor efter detta vädjansinlägget. Tackar hjärtligast, cyberbock och nig och puss. Ni vet då hur man glädjer nån. Allra särskilt för johnnydeppliknelsen; vilken otippad och drömsk dröm va. Nu står plötsligt detta fagra och starka lag i ena hörnan:...



.... som en stark motvikt till:



tja, även om jag fortfarande inte finner många likheter åt något av hållen.
Johnny Depp vadå? Vi är mörkhåriga, ja. Men tänker jag mej hans granna ansikte så ser jag mest skarpa käkbenen, och blott en blind mänska kan beskylla mej för att ha såna.
Resten; utgör bara ännu fler frågetecken. 
Ack, ändå skönt med motvikt till Fredrik reinfeldt. Mitt hjärtas ytliga självförtroendetöntrum låg lågt ett tag. Frågade med hjärtat i halsen varje ny själ jag mötte ifall de MÖJLIGTVIS kunde skönja en förvillande likhet mellan mej och statsministern? De flesta nekade artigt, förvisso.
(... Artigt, ja).


Men jag har förlikat mej med mitt ostjärniga utseende!
Vadå. Björk - det är väl också okej. För att det verkligen måste om inte annat! Ja, jag vill ha Scarlettläppar och magiska Drewdragen men det går inte, och dom ser redan ut så, och jag får väl se ut på ett eget sätt då. Förutom att det är så anonymt. Läppförstoring? Tiotusen tatueringar? Raka av håret? 
jag känner mej tämligen uttråkad. 
Förslag på något sjukt roligt som inte är olagligt mottages med varm famn.
puss! /björk

hej i onsdagen.
SPANA IN vad som väntade på hallmattan när jag kom hem idag!
Shit - brev från självaste Belinda Olsson!



utrymme för att låta nyheten boxa er i bröstet med den kraft den är värd


... nåja, brev och brev, men vadå, vykort, och med hela hennes fagra feja som motiv.
Och jaja, blott två ord, men kärnfulla såna!
Fina Belinda. FittstimsredaktörsBelinda. IdolBelinda. 
Jag vet inte exakt vad detta beundrarskap bottnar i, och i rollen som Debattledare saknar jag verkligen både Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö. Men nåt obestämbart i den här kvinnan tilltalar mej. Min högsta önskan är att bli uppringd och önskad att ta tåget till Göteborg för att Debattmedverka. 
Det har inte hänt. 
Jag är inte flitig på att skapa mej skäl att få komma, heller. 
Drömmer stilla ändå. I Sundsvall. Om Göteborg, Belinda och Debatt.

Gåtan kvarstår, vad vill hon tacka mej för? 
Att jag är en underbar individ? En aktiv bloggare? En fantastisk carbonarakock? En god brevvän?...

Näe. Läste fel. Kortet var visst adresserat till min ömma MODER. Jaha.
Det var väl värst vad alla jordens människor plötsligt bryr sig om MIN MAMMA för jämnan!
Just nu är hon på aftonbladets Stora Bloggpris-gala. Och det är väl roligt. Men förra året var jag också bjuden, pga många nomineringar. I år... nä... okej, jag inser att jag inte levt upp till minsta inbjudan. 
Men det vore ju så roooligt. Känns som att förra året var en mjukstart. En testomgång. En blyg smygbörjan. 
I år är explosionen och galafaktorn ett faktum... enligt mitt kännsäkra hjärta. är ju inte där så vet ju inte.
Jag har dock en hygglig moder som förser mej med stadig information per sms:
- Navid vann!
- Hanna Fridén hälsar så mycket till dig.
- Abbes pappa vann!
osv, osv.
+ absoluta vinstlotten; MMS med Navids, om möjligt ÄNNU fagrare än Belindas, feja på. Dör i soffan. Höjer sen musiken (nouvelle vague) och skålar med mej själv i grapejuice. Vilken afton - Navid vann, och dessutom är han sinnessjukt snygg, och dessutom i min mobil. Hundra rätt. 

Jag är inte på gala, men jag är glad. 
Förra året dunkade någon mej tröstefullt i ryggen och viskade "nästa år är du också nominerad, var så säker". 
Så blev det ju inte. Jag utvecklas bakåt hela tiden. Från diktsamling till krönikor i ST till krönika i Bon till avskedad till förfallen blogg. Åker längre och längre ifrån de där gamla dammiga meriterna. Trött på att höra tjatas om dem. Vill nåt nytt.

- Så det ska jag sätta i verket, det där nya! Nån gång.

1. http://www.rodeo.net/haitihjalpen
Buda på Håkan Hellströms kostym, Ida Sjöstedts paljettbyxor eller Kleerupsignerad gitarr. Alla pengar direkt till Haiti. Och alla saker är dödsfina. svinbra påhitt.
2. Kolla på Debatt ikväll om ni vill se världens finaste moder uppträda i het debatt om Mats Mügges stackars mössa. 22:00, SVT1.
3. Lyssna på Andreas Gregas grymma nya skiva, spotifysläppt och ljuvlig.

det var det! /björk.

Angående könsorgansgodisdebatten (vilka töntiga ämnen vi fäster upprörd vikt vid i detta land förresten; - en politikers väska, en stackars barnskötares mössa, form på herregud, godis. Kanske intet nytt, lika tråkigt för det). 

Godis har väl i allmänhet ganska tveksamma former? Jag köpte dessa alldeles nyss. Och för att inte tala om violpistoler, och alla dessa salta och sura bomber. Döskallar och diverse makabra kroppsdelar. Som är alldeles okej att tugga i sig. Bara inte just könsorgan, för de är hemliga och får inte synas. Inte visas för BARNEN!
Jag undrar över den förälder som lyckas uppbåda upprördhet som räcker till att både gå till tillbaka till affären, samt ringa till tidningen med hett stoff. Över en godissort. Som dessutom är ganska uppfriskande. Min mamma hade skrattat lyckligt. Förbannade vidriga vapen däremot, klämmer sig in i varje leksaksaffär. Och godislåda. Oemotsagt. 
Detta land. Vilken förundring.

Annars har inte många ord. 
Gymnasieansökan ska vara inskickad 1 februari. 
Mitt huvud är nollställt. 

Så jag distraherar mej ibland med lakritsgevär och, som årstiden bjuder, galor. Men det var varit torftigt i år, tycker jag allt. Fast guldbaggegalan igår tog väl Pinsamhetspriset. Jag vill inte ställa mej i gnäll-ledet. Men det VAR ju bedrövligt bortom bedrövlighetens gräns. typ. 
Pluspoäng för: Johan Glans. Lisa Siwe. och Ola Rapaces stolta leenden. Ändå. Och Joel Kinnamans lilla blyga fina blick. NEJ, jag begriper inte plötsliga hypen, jag var kär i honom när jag var elva, men gulligt minspel kan man inte förneka att han har. 
Minuspoäng för: alla. andra. "roliga". sketcher. Inkl. den som Björn Kjellman medverkade i, dessvärre, för han är så ju så himmelens fin innerst inne. 
Det kändes så... trött. Idiotiska skämt, har ALLA hamnat i julkoma, kan INGEN i hela Sveriges show-elit prestera, får dom inte betalt, har dom ingen lust? Hajar inte. Nivån var vidrig. Jag fick begrava huvudet i skammens soffhörna halva kvällen. Jämra mej högljutt. 
Och Noomi Rapaces tacktal?! Mina förväntningar var i himlen. Hon är ju så cool. Jag hoppades verkligen. Inte tusen kilometer "jag trodde *flämt* verkligen inte det här *flämt*, så... eh... men jag har ett litet tal" och så dras stora tråkiga interna Tack-listan fram.
Utan något.. ahmen, coolt. 
Och så bara tar hon en så feg och mesig genväg! "tack... tack... tack!". NEJ - det var omöjligen galans bästa tack, som somliga vill påstå. Hur kan det vara det? Det var bara tråkigt. Ja, hon var vacker. Hennes klänning var spexig. Men, eh, "talet" var varken spexigt, coolt eller med nytänk i. 
Och alla som skulle presentera vinnarna... Får man en sådan uppgift kan man väl anstränga sig. 
(Och så var ju inte nomineringarna jättespännande heller. Och vinnarna än mindre. Jag tål inte Kjell Bergqvist sedan hans Stjärnorna på slottet-dag visades. Innan dess tyckte jag åtminstone halv-om honom).
Nå.
Slutgnällt.
/Björk. 

Finaste killen i mitt liv fyller FJORTON idag. crazy.
Han har en sinnessjukt vacker rygg och avundsjukt fina födelsemärken kring sina fina läppar som är röda utan läppstift. Så puss och kram Edgar! har den äran att gratulera dej till 14 vintrar tillsammans med universums mest lämpade och allra fantastiskaste pangstorasyster. man är allt lite avis.
Instruktioner åt det fjortonde året:
klipp inte håret förrän du vill. spela mycket gitarr. fortsätt titta på film. känn efter vad du vill bli, i god tid (nåt filmiskt! du får vid närmare eftertanke inte bestämma det själv).
ät drömtårta. kramas med din storasyster. drick nypressad apelsinjuice framför kemisk livsfarlig coca cola. hångla. umgås mer med hugo, han verkar vara en hyvens kille. ta ingen skit.
sluta skämmas över din syster, du är en egen person. en bra person. och var alltid snäll.


♥

Mitt i alla katttårar, trasig familj, töntig vgprovsgråt, nedriga uppbrott och härskande skitjanuari. 
Så finns det iallafall musik,
tack gode gud för det. 

Okej vänner. 
Kavla upp namn-ärmarna. 
Kommentarsfältet under inlägget här nedan var idel gulligt och fint (tack, ni är bäst, hurra hurra hurra osv) TILLS min kära familjehalva i nästan-Norrtälje bröt in och skrev att de bytt namn på Selma!
Och inte till vad som helst utan till... ja... det smärtar, men, till JESSI av alla namn.
Nå. Ett telefonsamtal senare och vi enades om att Selma heter Jessi bara tills vi styrt upp ett demokratiskt möte där alla får lägga fram sina förslag. Sedan röstar vi rättvist och lyhört och respektfullt. Och med bra smak. Detta sker lämpligen nästa gång jag är på visit söderut. 
Jag kände mej nämligen tämligen överkörd när min älsklingskatt hette mitt hatnamn, huxflux bara! När jag var mil ifrån! Å mitt lilla barn, som jag ju skulle skydda mot allt ont, och så kommer detta. Förlåt. 
Men ett namnbyte är okej för mej, ty Selma var blott ett nödnamn, eftersom hon så hastigt stod på vår lilla trapp och jamade på ett sådant vis att alla husets hjärtan brast i lovsång över detta pälsbeklädda underverk. Och mitt i all nykärlek skulle vi trotsa knäckkoman och kalla henne någonting annat än "katten" också.
Selma... neutralt. Med det katt-lämpliga S:et. Och ganska fint också. 

Men! Ni förstår vad som nu måste ske. Jag tvingas samla en lista med så mästerliga namn att pappa och Bente helst vill välja prick alla av dom. Definitivt avleda uppmärksamheten från namn i stil med "Jessi". En bländande, flämtande, baklängeslista. Som får dem att gapa och häpna och storkna och ramla och jubla. 
Så hjälp mej nu! Alla vackra namn ni har!
Vill ni ha vägledning efter hennes personlighet så är hennes nyckelord... ahmen äh. Hon är katt. Men typiska kattnamn göre sig såklart icke besvär. 
Sådärja. 


KELIGA TACK PÅ FÖRHAND
/jessi och hennes ledsna mor.

kolla vilken fin person jag lärt känna på sistone!

Hon heter selmisen och semlan när vi kittlar henne på magen. Det låter ganska ovärdigt, - men är ack så svårt att sluta med -, men i alla andra fall heter hon selma lucia esmeralda. 
Hon är katternas katt. Kingen! kan man också säga. 
Ni ser ju själva, inte minsta antydan till nån blyghet. Magen mot taket bara.

Vårt första möte var ungefär såhär... 

juldagsmorgon december tjugohundranio
Dörrknack
"men vi sover ju"
"jaså, men vi har en katt här ute"
"KATT?"
och så rusade plötsligt Selma upp i sängen. 
pussade mej i hela ansiktet, la fram tassarna för handskakning, slängde sej på rygg och byggde kelbo i min hals. 
Kärlek vid första ögonkastet fick en ny innebörd.

Å, vilken katt hon är! Hon har lång grå piffig päls, kan inte spinna, har en lite för hemlöst kännbar ryggrad, en glupande ananasaptit och imponerande ögonfransar.
Och hon är så KELIG. 
Jag har känt många katter i mitt liv, men ingen som hon. Hon kan aldrig avvisa eller vara kattigt tjurig och plötsligt sticka därifrån eller ta till sina klor. Hon bara kelar... och kelar... och kelar... 
Hon kan kramas och pussas som en människa. Hennes somnarposition går ut på att framtassarna placeras på varsin sida om min nacke i ett äkta kram(/stryp)grepp, nosen läggs i min halsgrop och kroppen som ett varmt nystan över magen.

Baksidan i historien är att hon håller hus hos min fader i Rö, cirka fyrtio mil ifrån mej. jullovet spenderades i hennes mjuka nacke men nu är livet pälsfritt igen. och mycket tråkigare såklart. En fördel är att jag har tid med biologi och blogg. Hade selmas lilla hals varit här hade jag valt den före allt.

katter alltså, vilka hypnotiska djur.
/Björk.

Det här med att vara lik någon. 
Linnéa fick ihop ett såhär fint likasombär-inlägg.
Men jag har ALDRIG, jag menar det verkligen, aldrig, fått höra att jag är lik någon. Ah, utom min mamma dårå. Det är flitigt sagt. Men, helt utan att blanda in hennes utseende, inte så festligt att höra. Jag vill vara lik en superstjärna!

Och! Får jag be om ett undantag till! Joakim sa i höstas att jag var lik Upp till kamp-Rebecka. Smickrande då hon är mycket vacker, men jag ser noll likhet och tror mer det är hennes bisterhet som liknar mej än nåt annat.


Har även fått höra att jag är lite lik Björk, men det är väl mer namnets förtjänst än att jag egentligen är så himla ansiktslik henne. Synd för mej.


För ett tag sedan tog jag middagstillfället i akt och beklagade mej högljutt över tortellinikastruller:

- ååh, jag är ju inte lik nån endaste en ju
- nej, det är för att du har ett UNIKT utseende!
- nej, den gubben går inte - jag är inte blind - jag ser ju helt himla ordinärt skittrist ut, men kan ni inte säga att jag liknar nån, snälla?
- jo... Fredrik Reinfeldt! 
- Men sluta.
- ... 
- Sluta då! 
- Alltså, jag sa det som ett skämt, men nu när jag tittar... du ÄR jättelik Fredrik Reinfeldt!
- Mamma! Han ljuger väl?
- nej... hahahahhaha... du ÄR ju lik honom!
- inte PÅ RIKTIGT?
- jo... ansiktet... fast yngre.. och som en tjej.. men jo.. ögonen..

Tack tack tack tack tack tack. Ovan nämnda Linnéa är lik Ronja Rövardotter, Laleh och andra pinglor. Själv är jag lik Sveriges mest okarismatiska, platta, tråkiga politikerfulgök. Min omtänksamma familj är sorgligt enig om den saken.

LIKA SOM BÄR?

Är ni kopior av superstjärnor? Vilka då? Den som är en kopia av:
- Shanti Roney
alt.
- Olle Ljungström
alt. 
- Michael Pitt
alt.
- Natalie Portman i Léon
kan gärna höra av sig på birchinswedish@hotmail.com...

*är förutseende och misstänker kommentarer i stil med "bäst är att vara lik sig själv, ha ett uniiikt utseende"*
jaja. 
godnatt. 

Lovar du att vara ärlig? nja.
Du heter: Björk Natassja Mercedes.
Smeknamn: Fatso. Charmigt va.
Låt som när du är ledsen sörjer till?: "sörjer till". nja. nja. alltså. jag har inga officiella sörjelåtar, har man det? men emil jensen matchar ganska bra, och kent. och så finns det väl tusen låtar till som är ledsna för att de har invävda datum i sin oskyldiga benmärg.
Beroende av: grapejuice. kramar. hehehe.

Vad tror folk om dig? Att jag är lesbisk är ett långlivat rykte.
Stämmer det? nej, det tror jag inte.
Vad får du oftast komplimanger för? mina lena händer. och att jag är snäll. lamt så det förslår.
Vad säger du för att imponera på någon? träffar jag någon som jag vill imponera på så håller jag tyst. mesig metod som inte leder till några succéer.
Hur imponerar man på dig? åh! det är alldeles för lätt. genom att kunna nånting spexigt! som att vika origamiklänningar eller spela munspel. är imponerad av alla som är duktiga på att leva och inte bryter ihop i mitten helt klent som jag.  
Brukar du skratta för dig själv? jaaa, det är min flitigaste grej.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "på tisdag är allt över, då kan vi fira att vi överlevde".
Vilket är det senaste namnet i din mailinkorg: Fredrik Wikingsson... som vanligt... ♥
Var bor du? sallyhill, ungefär.
Äger du några converse: ja, ljussmutsblå. Tillägnade stampiga studsiga konsertgolv.
Sprit, cider, vin eller öl: öl.

Är du allergisk mot något: mjölk. grönska.  
Har du haft sex idag: nej.
Brukar du komma i tid: nej. på riktigt. jag är USEL. jag är alltid sen. javisst, hata mej. men jag läste en studie, det är ett SVÅRT och HÅRT tvångsmässigt beteendemönster, svårt att rubba, man gör omedvetet vadsomhelst för att inte vara i tid. Det är inte nånting kul. Det är djupt rotat i personlighetsstammen.
När mår du bra: ja säg det
När blev du fotad senast: "fotad"? Sandra och Lina ville fota mej innan larskonserten i söndags, men tji fick dom. 
Hur känner du dig nu: ensam.
Vanligaste färg på dina kläder: röd.
Vad var det senaste du köpte? midnattsblå sammetstights!

Vad tycker du om fötter: ååh, är helt tråkigt skitneutral i fotfrågan. Blir inte äcklad hur jag än försöker, men de gör mej inte särskilt upphetsad heller.
Vad saknar du: självdisciplin. Pluggförmåga. Att vara vän.
Favoritdryck på morgonen: grapejuice. kaffe.
Rakar du benen: inte i december.
Är du blyg? helt oblyg inför främlingar men FRUKTANSVÄRT skitblyg annars, tyvärr. 

Sysslar du med någon idrott: steppade i höstas tills kursen lades ner. efter två lektioner.
Vill du hellre ha mail än brev: givetvis inte. men båda är trevligt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: ja! såklart!
Är du bortskämd: det där är allt ett svårt ord! Kanske lite.
Vad är det värsta du vet? hur ängsliga och rädda alla är.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? "slösar" ingenting. nämen i allmänhet. är inte att spendera pengar vad jag oftast ägnar mej åt. 
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Ola Salo..... hehe... vilket chockerande svar!  Nämen jag tycker att det svämmer över av bra förebilder faktiskt.

Vad använder du för shampoo? ice mint!
Vad är det finaste du fått? denna sång:

och min lärares armhår i en liten påse i avskedsgåva. min mammas kärlek. en smultronplanta. 

Hur gammal är du: 15.
Du samlar på: mustascher. kontaktannonser. böcker.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: ingen.
Är det okej att gråta: nja.
När grät du senast: i oktober tror jag.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: köpa en spexig klänning och dom här skorna. och en påfågelmask och champagne. och sen komma på en mästerlig idé att använda resten till. Ordna ett kalas kanske! Och hyra in ett fint band. och bjuda ALLA, prick ALLA. i hela stan. allra mest inbjudna: dom fulaste. och sen var nog pengarna ganska slut. ah.


Bär du glasögon eller linser: nej. VILKA ROLIGA FRÅGOR. De inbjuder verkligen till spännande svar!
Vill du gifta dig: jaaa! Eller iallafall ha en dånande bröllopsfest.
Är du bra på att laga mat: nej. Men jag gör det med mycken hjärta och lust.
Är du flygrädd: inte ett dugg.
Tycker du om sushi: ja sannerligen. Helst californiarullar från sushi yama på centralen. De serveras så fint dessutom: 


Bor dina föräldrar tillsammans: tala inte med mej om det! det är ett känsligt ämne! och nä det gör dom inte
Är du morgon- eller kvällsmänniska: natt/gryning.
Vilken ögonfärg har du: tråkgråblå. fast mina stora pupiller räddar mej. ser oftast svart ut. hoppas jag på.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: sällan alltså.
Senaste låt du hörde: until we bleed - kleerup, lykke li.

Man får säga vad man vill. Tycka hur man vill. Tänka "tråkig. gubbe. radio. lill-uffe. medelåldersmusik. ful. kvasipoet" och allt vad folk nu känner när dom ser honom. Men titta på detta. Han utger sig knappast för att vara så enastående spännande. Ingen falsk marknadsföring att tala om.
Se hur ögonbrynen böjer sig. Hur blyg han är. Hur skrattet skrattas. Smält!




Och den underbara lilla repliken när han får nog av det eviga Lundellska tjatet och bryter av med "kan vi inte prata om hans svärson istället", haha, en sån barnslig seger! Blir så fnissig.

Komplett med finaste sången:



Jag jobbar på att inte skämmas. Jag gillar honom ju. Inte med hull och hår, inte varje låtrad. Men verkligen hela hans ögonbryn och förlägna framtoning. Nu ska jag sova. För längesen. /Björk.