solrosland

Och skriva vill jag väl... som vanligt... Läser texter jag skrev när jag var fjorton och suckar åt hur mycket bättre dom är, hur mycket mer hjärna dom har i sej, och nånting eget minsann, och framförallt hur dom vågar TA I

- men det är en gnällig bakåtsträvande stämning som jag varit i länge, "buhu va' dålig jag blivit". Mycket gråt och ingen verkstad. Töntig ömkan och ett himla ifrånskyllande; på till exempel detta förödande twitterklimat - att allt ska vara så kort, nonchalant, snärtigt och snabbt. Påverkas tills inga meningar vågar sjunga ut. Det sätter sej verkligen i händerna på mej. Anstränger mej för att lätta upp stämningen i texterna, just för att det inte ska verka så *ansträngt*. Ni hör ju vilken fälla! Att släta ut allting med utropstecken, "äsch" och slöa "haha" tillför ingenting. Fegt och stelt. Stockholms fel... Men skärp dej då. Skriv dagbok / stäng av twitter / släng datorn / flytta till rymden. Det är ditt ansvar, lilla latmask. Se detta som ett kontrakt. Björk. Lova dej att skriva. Om du bryr dej och vill så är det enkelt.
... men jag vet ju inte om jag vill. Det är mest det att jag inte har nånting annat. Att fästa mej i. Att stilla bekräftelsetörsten genom. Jaja, jag ska ut på talangjakt. Eller in kanske, i mej. Spännande. Inkomstbringande drömmar är det tyvärr sämre med... och mitt samvete ömsade skinn på födelsedagsnatten. Det gjorde ont. Att vara 18 och inte kunna betala sin hyra är en satans skam. Jag ska alltså - förutom att filma och skriva och skratta - skaffa ett hederligt skitjobb. Fast först är det sommar och jag har jobbat så mycket dom två senaste somrarna så jag tänkte unna mej att mellan barnvaktningarna sticka till Sundsvall för att... säga hej. Låta Hamlet skjutsa mej till havet för nattbadande. Plocka blommor, ha filmmaraton med Edgar på natten. Skriva maskinbrev. Sånt jag missat i flera år. Speja på nån soluppgång. Åka till Gotland. Den här sommaren är ett löfte som nästan sätter mej i 2010-stämning....?!? Fint att finnas i det. Konstaterade jag. På slänten.

När jag tänkt klart på detta, eller inte klart precis, men när jag hunnit ungefär såhär långt så blåste en 23:00-vind och jag plockade en fet syrenbukett och gick hem och ställde den vid sängen
men sängen ska jag ändå inte sova i för jag ska göra armhävningar och rita skisser över ryggtäckande tatueringar och dricka ingefärsöl och runda av med Scener ur ett äktenskap. En helnatt. Som avslutning på detta kärleksbrev till livet kan jag säga: jag älskar att bo själv. Jag älskar att umgås med mej, och min ojämförligt fantastiska musiksmak, mina gulliga impulser, min sunda Alltid-färska-rosor-prioritering. Jag är bäst. Ni med. Godnatt.

Hello! Igår vare lördag och den här vackra sjöjungfrun kom hem till mej för frukostdejt

Å dagen fortlöpte i samma perfekta töntskimmer. Delade finfin valnöts/tin roof-glass under solen. Promenerade i explosiv galen Långholmengrönska med finaste Denise. Drack kanelbullekompat kaffe vid vattnet. Fick trevlig present plötsligt (Tala! Jag lyssnar, Maria Wine. Denise är min bästa bokkompis, "läs den utomhus!"). Träffade Agnes sen under nåt rosa träd i smultronvinsmatchad nyans. Bla bla bla blombladen regnade över oss som i fjantigaste filmen och Mälaren sträckte ut sej framför och maj vände helt enkelt finaste kinden till när vi gick hem i ljumna kvällen och lyssnade på Yvonne och jag klistrade lite strass i fejset och Agnes läste Henric de la Cour-intervjun ur Sex och blev kärare såklart och några timmar senare såg vi Henric på jättenära soffhåll och fangirlskrek i högan sky - smulan pinsamt i nyktert minne, nå, förtränger flitigt, för det var ändå fint, ändå finast, att hinna säga hej till Kolingsborg innan det rivs, bästa G-huset ♥, och jag e kär i Agnes och i Fredrik Strage men inte i Stockholm som är världens svagaste synthstad

och idag vaknade jag till tidig tvättid med 11 kg smutstvätt, upptäckte att jag låtit mitt kök bli ett onice vinglasnäste och att jag hade några färska fula minnesblixtar att blinka bort. Tvärt slut på glamourkapitlet. Nåväl. Nu ska jag ge den här dagen nånting fint, typ gå ut och glo på nån bro. Puss alla synthare sjöjungfrur söndagsdeppare och andra! Det väntar nya veckor på oss

Grattis Dave ♥ oändlig kärlek ♥ tacksamhet ♥ beundran ♥

Oooh alla finaste människorna tycks fylla år i maj. Syftar då inte på mej, men på Dave Gahan, Annica, Magda, en fin svensklärare, ett gulligt barnvaktsbarn, min moster, fina Amina... till exempel
Kolla vilken födelsedagspärla:

Ah. Amina är den musikaliskt sjukt duktigaste jag känner. Och helt... magisk. Alltså i magisk bemärkelse. Hon utstrålar nåt och känner spöken. Som jag. Och känner mej. Via nån speciell hemlig tråd. Och har bästa blicken. Snällaste ögonen.

Jag har varit så ledsen ett tag... på ett inte ens vemodigt vårvis... bara förlamande. Nästan en urdepression. Dödens uppgiven har jag tvingat mej ut men hukat för solen och längtat efter att äntligen få gå in och bli osynlig igen, väl inne bara dunsat ner på mage på sängen, stannat där till skymningen, somnat hela tiden på olämpliga platser, glömt telefonsamtal, mejl och kompisar och fastnat med tom blick överallt. Ont i musklerna av ängslan och självhat. På det tröttaste sättet. Och det senaste året har jag varit så frustrerad och haft så många vakna, vilda känslor men nästan hunnit glömma bort känslan av att va helt... likgiltig. Att inte ens vilja dö för hjärnan är för avslagen för att orka önska sej nåt. Den vill bara blunda. Och blunda. Ingenting aktivare än det.

Men sedan igår är jag kärare. Känner hur regnet luktar. Vinden kan vända. På måndag är jag myndig. Tiden är obarmhärtig. Den frågar aldrig... hur gick det... och så... Puss, adjöss.

... ja, det räcker förresten så. I nåt fint typsnitt i pannan. Jag är seriös alltså. Jag har uppenbarligen allvarliga signalproblem. Tycks bara utstråla *Ta på mej jag är din egendom vem du än är*
eller allmän känsla av tillgänglighet
men jag är inte tillgänglig
jag är pytteliten
näää va fan
pallar inte gråta men har god lust 
och ändå känner jag att jag vill stanna tiden nu. Frysa den mitt i all olycka. Mitt i den här månaden som är maj som får mej helt ur balans och på rätt bana på samma gång för jag är aldrig så koncentrerad och aldrig med så många känselspröt öppna. Det går över sen, dom trillar av och jag tonar ut och sen är jag jämnkänslolös året ut. Men dessa första känsliga veckorna i maj, kan ingen förlänga dom? Jag måste hinna tänka och växa ikapp och bli äldre innan min födelsedag. Hallå. Hallå! Som om hela året. Sjunger i mej. I fjorton intensiva dar. Alla nyutslagna björkar pollenchocker stjärnfall har hemliga hälsningar till mej. Jag måste sitta på varenda klippa. Titta på varenda himmel. ÅÅåååååÅååhh nätterna, hur dom liksom laddar. I väntan på syrenerna. Snart exploderar det men än så länge är det nytt försiktigt särskilt färskt vackert och karin boyeskt. Ja visst gör det satans ont när knoppar brister. 
Det är märkligt hur biologiska månaderna är i mej. Vårvemodet vrids på så plikttroget. Jag börjar sakna och minnas. I takt med träden. Men det är så trist att varje år känna att jag var en bättre person förra året. Att jag blir orenare per år. Alltså, det blir man väl. Men jag fortsätter ju fylla år hur fult jag än tycker det är med åldrar. Så jag har börjat samla på grejer som är nice. Har inte kommit så mycket längre än till att ingefärsdrinkar är goda och det är praktiskt att kunna dricka dom obehindrat. Även om jag fortfarande inte precis har mandat att köpa egna ingredienser. Så att säga. Haha. Andra saker: synthklubbar. Öh. Äh. Jag har väl aldrig gillat att vara omyndig precis, så varför sörjer jag denna stundande gränsöverträdelse så mycket? Jag önskar bara att... jag ville se mer. Att jag var nyfiken på fortsättningen. Men jag känner mej mätt. På livet. Hahaha. hahaha. hahaha. haha. Injicera lite ungdomsblod i mej.
Alla på twitter pratar om en SUPERMÅNE inatt men jag ser ingen. När jag rullade in i Stockholm klockan nio sken solen fortfarande. Jakob Hellman spelar på Södra teatern imorgon och jag ska fa-an inte gå, eller alltså, det vore väl nice, men det får finnas en hejd. På Forever Young-förlängnings-längtan. Jag har väl annat för mej. T ex. hitta en fin liten helst gratis sextiotalsbyrå som får plats bredvid min säng. Och ställa mej i Stadsmissionens volontärkö. Hur lång den än är. Eller bara lägga mej i Björns trädgård tills nån pratar med mej
för jag försmäktar härinne!
TALA TILL MEJ TALA TILL MEJ TALA TILL MEJ
Fast asså till min  själ  ej till min kropp. Eller med den. Eller. Bara ingen ungdom, jag är så trött på unga människor. Ni hör ju, det är inte konstigt om jag känner mej ensam...

Imorse vaknade jag i Malmö, för några timmar sen åt jag en chokladpralin i Köpenhamn, nu sjunger Olle för mej på Mariatorget, och han är mitt bästa hem. Livet är mycket MYCKET konstigt och nu är en strålande tid för sömn,

sov gott

APRIL VAR:

för honom. världens vackraste kille.

Ohhh, bo på en båt. Jag älskar ju havet och ett av mina mål sen gammalt är att bo på en båt åtminstone ett tag. Skulle kunna förlänga till alltid. 
2. Aldrig mer äta middag tillsammans med någon eller aldrig mer få åka utomlands?

aldrig mer få åka utomlands. Så. trött. på. ensamma. middagar. 
3. Bästa stad i Sverige och varför?

Ilon.
5. Ditt godaste recept?

Godaste? öh, enklaste: bra bröd + halloumi + honung + färskost + timjan. Grilla, ät. 
6. Det brinner. Du får bara rädda en enda sak. EN, inget fusk. Vad? Ps. det får inte vara något levande.

Mitt rosa lysrör. Skulle svinga mej ut med det som ett lasersvärd. 
7. Senaste lögn?

När mamma frågade "hur går det med texten?" och jag svarade "heeeelt okej"
8. Vinter resten av ditt liv eller aldrig mer få prata engelska?

Att aldrig mer "få" prata engelska vore en oändlig lättnad. Tack! Tack tack! 
9. Sak du önskar att någon ska uppfinna?

Eheeehm i American Beauty i slutet och regnet när Lester ska ligga med Angela. Eller exempelvis denna i Velvet Goldmine:

... näääää min fantasi lägger sej platt och uppgiven. Det finns nog ändå knappt 11 stycken bloggare som läser detta och känner sej manade att svara. ÄSCH. Ett eko ut i rymden -

hej

alltså, hela huset är rosa. allting lyser. jag lyser. som om jag ätit tio lysrör till middag. smickrande. disco. hej.

Denna decemberlördag '93 var jag alltså inte ens född (- men någonting i en mage!). Åh märkliga tid. Jag är sent ute. Eller tidigt. Jag är medveten om att det nästan är '93 nu också. Om nitton år kommer någon att tänka på 2012 i drömskt sinnelag. Jag borde finnas nu. Jag borde göra nåt nytt. Jag är omgiven av massa unga Olle Ljungströmar... nä... det är jag inte. Honom har jag missat, vad ni än säger. Men det är sant att jag missar allting annat om jag ska vara så envist kvar i gamla år. Men jag kan inte hjälpa att det var då! Som allting hände! Som allting kändes!

äsch, titta på klippet istället. Apropå Magnus Uggla och Olle Ljungström och deras stundande Så mycket bättre-förening... Medan ni tittar och njuter lägger jag mej och sover ovanpå min tidsångest. Kanske får drömma i nittiotalsfärger inatt. Sov gott!

Jag hade hoppats att ni skulle bli imponerade av min coola inbäddade låtlista i föregående inlägg, men den förtjusningen uteblev visst... Nå, jag är i alla fall lite impad. Och en äkta tjuren Ferdinand i själen, som trivs bäst under min korkek, dvs i den koja min lägenhet är, med bara massa rosor, släckt lyse och musik. Jag tittar aldrig på TV eller ens film längre, det finns nämligen ingenting som frestar mej mer än musik. Jag måste hinna höra allt! Jag hinner knappt sova. Bara en låt till. Bara en låt till. Jag har aldrig nån annan instinkt, med citronglass stearinljus och spotify kan jag klara mej osedd och ohörd femton veckor i rad. Ska kanske försöka skaffa den där stångar-instinkten som dom andra tjurarna har, för jag kammar inte hem många applåder i den här takten... inmurad i kojan... åh... och apropå musik öppnar jag mitt spotifykonto mer och mer för varje dag. Massa gamla sotiga listor simmar upp till ytan och det är plötsligt en riktigt rolig plats. Dessutom har jag ju den perfekta musiksmaken. Prima blandning av dark 80's, eurodance, smäktande stråkar, Olle Ljungström och... progg... hos mej ryms allt. Plus att jag bara prenumererar på grymma tryckare-listor och nice porrsynth. In och fynda nu!

"Ok men varför presenterar du det som om det vore en skatt?"

- för att det ÄR en skatt såklart. Det är en nyckel till mej. Inget blogginlägg i världen kan kännas lika privat som min skivsamling. Musik är guld silver glitter semlor diamanter. Det värdefullaste och vackraste språket. Den finaste bron mellan människor. Aaaahheoooo nu måste jag yla lite lyckligt ♥ Åh april april april. Din vackra vemodiga sill!