Lördagsafton
... och skulle jag inte lyckas riktigt som fotograf så har ju en tryggad plats som makeup-artist. Här ovan ser ni en början till den framtiden. 
En tydligare bild av min fina sminkning. Och nä, jag är inte svettig, har bara lite ögonskuggeglans i halva ansiktet ( kreativitet och egentänkande, ni vet ). Bilden förstoras förresten om du klickar på den. Det rekommenderar jag för dig som vill komma närmare mig och och upptäcka smådetaljer, som till exempel att läppstiftet gått sin egen lilla väg precis som ögonskuggeglanset. 
Senapsgodis. Lillebrorsans första-aprilskämt. Inte så skämtigt. För det första låg alla godisar i en senapsgegga, ingen "råkar" ta en lakritsstång som är helt gulkletig. För det andra, om man nu ändå skulle råka ta upp den i handen ( vi låtsas att man är blind ) , så skulle man ändå släppa den när man kände kletet, för de var verkligen DRÄNKTA i senap. För det tredje, alla godisar blev förstörda. Jaha liksom. Så roligt att alla godisar ligger i en senapsgegga. Det blir visst en godisfri kväll. Roligt roligt roligt brorsan. Du lurade oss verkligen. April april. Haha. Heheeh hehe eh. EH? 
Här ser ni min galna tvillingsyster tillsammans med Mickes galna tvillingbror. De är så coola.
Här är jag och Micke själva. Vi ser varsin lysande, kristen, ekorre på bokhyllan. Och ja, det var väl ungefär det som bloggen hade att bjuda på denna aprilafton. För jag är orolig. Hela tiden. När jag inte fotar. När jag fotar också förresten. Och sminkar. Och äter senapsgodis. För någon är sjuk. Någon som jag tycker så väldigt mycket om är sjuk. Har varit sjuk mest hela vintern och är ännu mera sjuk nu. Jag tänker på dig Mimmi och jag vill ta bort allt ontet så du blir frisk.
( Rättelse : det var inte brorsan som låg bakom senapsgodiset. Däremot låg han bakom en mängd andra brott, såsom urdragna och gömda sladdar här och var, vitlök innanför byxor, majonäscigg, urtagna batterier ur batteriberoende ting, osv... helt enkelt så mycket annan brottslighet att jag tog för givet att han var skyldig till detta med. Det var han dock som sagt inte. Sorry brorsan. De verkliga senapskladdarna var inga andra än självaste PAPPA och, hör och häpna ; MICKE! )
Det var sannerligen märkligt med den kristna lysnde ekorren. Rena rama uppenbarelsen... en sant rellisjös [hmm.. undrar hur man stavar till det där ordet egentligen...] upplevelse.
Individualism och egentänkande - alltigenom lysande, men kanske skulle du ha tillsatt ett litet mått av begrundande och strukturerat din makeup något? ;) Fast det var roligt att titta på själva "konstnärliga ögonblicket" :D
*Funderar lite på resultatet av "rean"...lagom till 1a April* ;P
Åh, fina du, vad du är snäll som skriver om och till mig överallt. Känner mig uppskattad och det hjälper i alla fall mot deppigheten, även om de fysiska symptomen är kvar. Kram till min bästa Björk.
Oops...
Tagna på bar gärning.... :)
*Flåt*
Oops...
Tagna på bar gärning.... :)
*Flåt*
Hallå, jag tycker det var ett kul skämt med senapen, jag skulle skrattat lika mycket som jag brukar om inte mer... Du vet ju hur jag är!
Snyggt sminkat!
Kramar.
Haha... inte så kul. Alltså, bara helt meningslöst tycker jag. Vad händer? Ingen äter förstörda godisarna ändå. Men jag vet hur du är. Dumhumor. ;)
Jomen jag vet, jag sminkar såååååå snyggt alltså! :P
Kraaam till dig finaste.
shit
jag trodde först det var zara
(respekt)
(Jag går och tänker på Ola Salo hela dagarna, jag blev nog lite skadad, jag vet inte vad jag ska ta mej till av all Ola som hoppar innanför håret ögonen munnen. Han är magisk på riktigt det var väl det jag visste, har man sett honom så vill man bara se honom igen. Och jag tar tillbaka allt om att det bara är Ola som är fin och inte musiken, allt är fint, jag vill leva i en ständig prideparad med Ola Salo i täten som sagt). Tror jag ska börja köra på en The Ark-video om dagen, dock är de så fett mycket konsertsnyggare i verkligheten. & att få vinka med en stjärna i takt till "nananananananana":et är mycket mysigare. Jag har blivit yngre, för jag vill inte kalla det äldre, men i alla fall mer tonårig, mer sådär som jag lovade att aldrig bli. Jag är jobbigt hysterisk (fast det har jag varit sedan jag var fem i och för sej), jag går och tänker på en artist hela dagarna (!) och idag låg jag på min säng och läste Frida (!!!!). & det värsta, mina damer och herrar, det värsta med detta är att det sant. Frida - då är nog ändå botten nådd. Med killmagnet-tips, skönhetsextra och snyggaste sommarmodet har den allt det jag tidigare suttit och så ilsket och hetsigt fördömt och hatat. På köpet fick man läppglans+ögonskuggor+eyeliner - rena klippet alltså! Buhu. Vad händer med mej? Dock var det inte speciellt ivrigt jag läste till exempel "Så går killsnacket - när vi inte är där", utan mer... nyfiken på skräpet, man kan ju inte hata utan att ens ha bläddrat igenom liksom. Nu vet jag i alla fall, och det blir nog inget mer Frida-köp för mej. Men tjaaa, jag är hos pappa som sagt. Gör inte så mycket om dagarna. Har som vanligt halvbestämt med ungefär åtta stockholmsbor att vi ska ses men det blir aldrig. Buhu. Lyssnar istället på The Ark, är förälskad i Ola, äter choklad & tänker på Prideparadens blonda vitklädda skönhet, jag kan inte släppa honom. Hans röst, hans kropp, hur han gick och hur han log. Och jag kommer aldrig mer se honom, antar jag. Inte ens säkert han var Sundsvallsbo. SÅ: EFTERLYSES: den vackra vita långa pojken från Sundsvall Pride, var har du tagit vägen? Förlåt för att jag aldrig berättade hur snygg du var, förlåt förlåt förlåt, kom fram för jag tänker på dej jämt jag måste få veta om du finns på riktigt du var det vackraste i hela paraden! Och den svarta pojken med läppstift + röda naglar, var är du? Alla var så fina och jag var så feg. Jag behöver någons naglar att måla, någon att säja fina ord till. Jag tänker som ni ser på pojkar hela tiden. Inte speciellt bra, hjärtat blir ledset och jag blir okoncentrerad och tråkig att vara med för ingen vill höra om läppstiftspojkar, folk rynkar bara elakt på näsan åt läppstiftspojkar. Och åt Ola Salo. Hahhaha. "Han är ju bög, det var därför inte Sverige vann, med det framträdandet, och att han tog av sej jackan!"/hört i skolan efter Sveriges 12 maj-förlust. Fast tjaaaa, det var vad jag vet en lesbisk kampsång som vann? Så det hade väl inte ett dugg med det att göra. Det stavas k o m p i s r ö s t n i n g. Eller tja, grannröstning om ni så vill. Dessutom är Ola inte bög? Han har ju tjej, era små homofob-puckon. "Man seeeer ju att han är bög", alltså HJÄLP vad jag är less på att höra det. Nästa jävel som påstår något så korkat ska jag köra ner något vasst i halsen på. Eller kanske inte. Det är elakt och jag är så snäll och vänlig och from och nöjer mej med att tänka det, bita ihop och svara så sansat som möjligt att "njaa, hur ser du det menar du?". Fast. Egentligen. Så skulle jag inte bli särskilt ledsen om någon kallade mej bög, de bögar jag vet är otroligt trevliga/mysiga människor, så det är snarare smickrande liksom. Och mjau mjau. Jag vet inte riktigt, det händer som sagt inte mycket. Hela kvällen har jag sprungit mellan köket/mitt rum/vardagsrummet och ätit tacos/planerat med Lovisa/pratat i telefon med Hanna i en härlig blandning. Jag älskar Hanna. Hon är så fin och skånsk att prata med, - AH SHIT! SHIT SHIT SHIT! - Hanna, vad är det? - ALLTSÅ FUCK! - Hahahaha, vad händer? - Alltså.... jag tror att jag har turkisk peppar-dreglat på mina strumpbyxor!!!! En svart liten droppe!!!!! Åh, Hanna i ett nötskal. Lilla raring. "HAHAHAHAHHAAHAHHA ååååh", blev därför mitt svar där jag låg i sängen och dog skrattattacksdöden. "Men hur jävla kul skulle det vara om jag dreglade på dina strumpbyxor då????". Puss! Nu ska jag gå och sova och imorgon ska jag inte åka till Paris eftersom alla flyg är fulla. Gud välsigne er!