solrosland

20 december
Man har en skola med lärare i clowndräkter som skrattar och serverar Pizza på Jullunchen,
man har en vän som springer iväg,
man saknar något men vet inte vad,
man krossar pepparkakshus,
man går på stan och dricker fjortonkronorsfanta på Åhlensfiket med sin obiologiska storasyster och det fattas hela tiden någonting.
Man äter tills man vill spy på julbordet som kostade faktiskt hur mycket som helst men vem bryr sej
äter tills man vill spy
nej det gör man inte, vill spy alltså, aldrig spy, finns inget värre. Hellre alla hallonbåtar tryggt guppande i magen.


julbordsful

21 december
Krossa pepparkakshus och säja förlåt till Elias tusen gånger men ingenting hjälper, bli förtvivlad och Elias verkligen bara helt otröstlig. På kvällen komma hem och vara glad för SKOLAN ÄR SLUT och man hoppar i smaragdgrönt och fluff i söta skor och rosett runt halsen och ett stort rött hår och stjärna på kinden och Pop överallt. Sedan till en avslutning med en saknad hela tiden i magen och inte hinna vara nervös, plötsligt stå på scenen och sjunga och AH börja GAPSKRATTA  mitt i allting, behöva vända sej om, gömma sej, hej pinsam, vart går jag och vad gör jag,
HALLÅ BJÖRK SKÄRP DEJ
och sedan hela klassen i okoncentrerat fniss och otydliga textrader
men på slutet Björk som kastar sej fram nerför trappen med en arm åt ena hållet och en arm åt andra hållet och helt lycklig
inte stolt över ett fint framträdande nej
utan bara allmänt glad över att slippa alla människor framför henne som applåderar glatt (åt vadå?).
Äta pepparkaka, byta julklappar, känna att man nästan tycker om dom här människorna, men det är bara idag och ikväll, just för att alla är så glada över att snart slippa varandra, och ingen orkar vara elak.
Vi skrattade inte tillsammans.
Vi skrattade åt varandra och åt hur dåliga vi var.
Möjligen skrattade vi samtidigt, men inte tillsammans.
Hursomhelst SKOLAN ÄR SLUT och i det ryms mest Lycka.


Tilda får symbolisera Lycka

22 december
Ledig ja men upp tidigt Julstäda hela lägenheten och sedan klä gran och titta på amerikansk julfilm och äta knäck och choklad och julmust.


23 december
Dan före dopparedan. Åka till Farmor&Rune, äta julmat tills det står ut genom öronen på en, och sedan chokladdoppad marsipan, och knäck, och Julklappar. Och någonting i allting som skaver.

Komma hem, lägga sej under granen med örat emot, ingenting som morrar därinne, inga klor som klöser och river, inga lufthål i något paket.
Antingen ett dött grönt lejon eller inget lejon alls. Sista alternativet är bäst men fortfarande ont i Hjärtat när man så länge längtat efter vän.
Ja för Lejon, behöver det inte alls vara. Men Någon. Som vill lyssna och har tid och kan sitta bredvid alltid och inte lessnar efter tre månader, allting lessnar efter tre månader.
Hitta en Jakob Hellman & stora havet-skiva och slippa julmusik igen, skruva på på högvolym och ordna pysselverkstad, sitta bland penslar, fotourklipp, saxar, lila glitter, silverstjärnor och rosa färg mitt i natten.

Höra Andreas göteborgsröst i andra änden av telefonen, känna att världen är stor och jag är så jävla liten, förstå lite vad som skaver
men det hjälper inte
inte ett dugg
så länge man är utan lösningar
åtminstone, sitta vid datorn tills dagen blir ny dag, blir Julafton, fem minuter in på den nya dagen redan vara rejält less på alla GOD JUL-rop på msn.
Logga ut.
En 23-december-dikt:

KAN VI INTE PRATA ALLTING BRA IGEN SÖTNOS

det är vinter sötnos och snö i min säng
och trots hundra filtar så hittar kylan mej det är bara dina händer som kan smälta
och leda sorg på villovägar

jag är så jävla less på att vakna och sedan bara sakna
tills jag somnar

jag blir bara mindre och mindre

och mitt i kylan mellan kvällen och morgonen
är jag plötsligt tre år igen
och kan inte säja R
kan inte uttala ditt namn

jag är plötsligt tre år och alldeles tovig med en egen värld i mitt rum
fast utan dinosaurier och prinsessor
över mitt golv och tak lever en krigsvärld som jagar mej
in i en grå vrå utan flyktvägar
en egen värld där du är god och jag är ond
du flyr och jag fäktas

vill ha dej tillbaks bara det

du planterar minor i din trädgård för att jag inte ska komma nära
så jag står vid grinden utan att kasta mej in
bara blåser pappersflygplan med saknad inuti och gömmer mej i buskar för att titta i smyg
men du klär aldrig av dej i fönstret
och huset är släckt jämt
jag fattar inte var du är och vad du gömmer dej för
jag har inga soldater och inga vapen bara en kärlek som är starkare än pistolkulor och som skjuter hål igenom vilken sköld som helst
det är dags att du ger upp nu sötnos för jag kommer tillslut det gör jag

och jag skruvar noga korkar på flaskor med brev till dej i
som jag släpper ner i pölen jag gråtit i din brevlåda fastän jag vet att du aldrig kommer att skruva upp korkarna 
för att titta efter vad jag skrivit
och för att upptäcka kärlekslåtarna med ackord till dej men min gitarr är  ändå trasig
strängarna sprack när du stack
och inget fanns kvar att spela för
ungefär som jag sprack
när ingen fanns kvar att leva för
laga oss sötnos laga oss
kom hit och reparera

vill ha dej tillbaks bara det

sötnos kylan äter upp mej jag kan inte röra på mej
orkar inte jaga mer
kan du inte komma hit och
röra mej
kan vi inte prata allting bra igen
fast jo just ja det är då det går snett
när jag säjer fel och tänker rätt
men om jag är tyst
kan du komma hit och säja att allt blir bra då
kan dina fingrar leka i mitt hår
och dina händer smeka mina sår
du får röka inomhus om du vill bara du
andas
visar att du fortfarande lever 

det finns massor att säja
men vi trasslar inte till det vi struntar i det
och börjar om
vi kan bara vara
inuti och utanför och i taket och på väggarna
klängandes i varsin gardin uppochner
i lakanen baklänges ihoptrasslade
hallå sötnos kom då
kläng dej och kyss mej
och sen får du aldrig mer gå

varför är det så svårt
när tårarna fastnat
och världen är motsols
mitt hjärta och min hjälte
är det inte nu du ska flyga in
krossa fönsterrutan
med manteln fladdrande
göra slutet lyckligt
smälta frosten kyssa i kras
eller
tycker du inte alls om mej längre

jag kommer alltid att minnas
den dagen med
banankartongerna
och dina kavajer, askfat
solrosfrön, självlysande stjärnor
och tjocka böcker i travar
och dina extra många cigaretter
och lägenheten aldrig förut så tyst
jag minns inte riktigt hur det började

men jag vet att det tog en dag
och sedan du i dörren
föräldrar som hjälper bära
och hur du utan att glömma ett enda gram
tog Lyckan och slängde i sopnedkastet
när du gick mot ditt gula hus igen
som om jag aldrig hade hänt

och sedan jag i lägenheten själv
jag trampande i vårat och du utanför
det kan inte vara mer fel
och hur lägenheten saktade in
krympte och frös
snö i hörnen och badrumsregn
taket gråter och jag vadar i sorg
fått feber nu sötnos
kom hit och känn
kom hit och smek min panna
kom hit och upptäck att jag blivit sjuk
av skadorna du bygger
kom hit och stå i dörren
med banankartonger igen
kom hit och ångra dej
kom hit och säj att
älskling förlåt jag älskar dej till döds
och jag ska aldrig mer försvinna
och nu är vi inte två delar
och nu är vi inte isär
och nu är vi så jävla vackra
och inga sprickor finns kvar

kom hit och gör mina drömmar till sanning

jag tror att vi behöver en fredsduva som flyger emellan och sluter fred
fast jag är i fred
jag är ensam och fel
en halv plus en halv blir en hel
vill du inte vara hel sötnos

jag sågar sönder röda minnen men du finns överallt ändå
och på nätterna drömmer jag om att du är på semester bara och jag städar för att du snart ska komma hem, jag vaknar i en annan verklighet av att det kommer något i brevinkastet
men det är inget vykort från semesterland
med kyssar från dej på slutet
det är någon räkning
och jag somnar med huvudet på hallmattan
orkar inte

vill ha dej tillbaks bara det

och jag begraver mej under filtberget igen
för nu är den svarta luften tätare i frysrummet
det är något som går sönder under huden
och jag hör små explosioner från köket
rymmer in i fleecetyg och drömmer snart
om dej och dina greklandresor
och vackra kort
och om hur du saknar och alldeles snart
kommer hem igen

SLUT

24 december
bli väckt som planerat, ja, det allra mesta som planerat/funderat, faktiskt.
Inte alls oväntat.
Risgrynsgröt, morgonjulklapp, sitta vid sin dator, få något i brevinkastet
ett presentkort till Bokia
från en gullig en som skriver under med "Låtsasfarmor"
Åh
Från en gullig en granne med vitt änglahår som bakar Drömmar som ingen annan.
Få dåligt samvete, slå in en signerad diktsamling, rafsa ihop lite julgodis i en burk och genast in till henne. Sitta och prata. Länge.
Om julen.
Och andra saker.
Ha det mysigt och inte tänka på så jobbiga, traditionella grejer, varken på de som dör på julafton, eller på bristen på stämning.

Åka till mormor, se kalle anka,

nej kalle anka är inte ett dugg rolig
men Ferdinand såklart
allting för Ferdinand
allting för att ja, det är ju så det brukar vara och vem vill/orkar ändra på det.
Vänta på julmat, läsa julklappsbok, äta en köttbulle och en prinskorv och höra grisen skrika i öronen, bli mätt rätt fort, säja hej och tack för mej, återgå till boken, känna en slags tomhet och ingen nyfikenhet alls på något av Björkpaketen. Tillslut i alla fall öppna dom. Ja. Fint innehåll men då tankarna igen på dom SOM FAKTISKT INTE FÅR NÅGONTING SOM KANSKE SVÄLTER SOM KANSKE DÖR IDAG.
Kväva tankar
inte orka bry sej
nej det kan ju någon annan göra
återgå till sina fina paket och sitt överflöd
sina fem askar choklad
(Paradis och Aladdin är grymt överskattat och inte alls gott).

Fint innehåll i paketen som sagt men vem bryr sej om exakt vad, jag är jävligt less på alla Mobiltelefoner, Kläder, Pengar, Presentkort,  Stereos, iPods, Instrument, Skivor, Filmer och skit som alla rabblar upp.
För att jag frågar visserligen.
Men jag bryr mej inte om svaren jag mår illa alla får ju samma saker ändå, tänkte jag först, men nej verkligen inte de som får kanske en sak eller ingenting vill väl inte berätta eller kanske bor i något fattigt land där ingen får någonting där skillnaderna VERKLIGEN gör ont.
Jag mår illa.
Ut på kvällspromenad, hoppsande i julklappskappa, genom skogen, HÄR KOMMER BUMPIE LÅNGSTRUMP, tillbaks till TV, ha det mysigt i värmen med chokladen, paketen, alla levande familjemedlemmar även fast hälften av dom surar.
Somna i nystrukna lakan - obelåten.


Jag känner mej jävligt äcklig men får man inte vara ledsen eller ensam kan man inte få vara det
utan att folk påpekar att
Barnen i Afrika svälter och kanske inte har föräldrar, det finns alltid folk som är ledsnare
eller
Alla är lika ensamma, du får ta vara på de människor du har

jag blir så trött. Jag vill prata med någon. Påriktigtprata. Om sånt här och annat. Mina tankar och min röst blir fel ihop. Min röst säjer saker jag tänkt för flera år sedan, orden och språket måste mogna så länge innan de törs komma ut. Därför är jag Efter vad gäller talet och det sociala.
Egentligen är jag förstås grymt smart och bra, vet bara inte hur jag
ska få fram det
Ja självklart så måste det vara.

eh. Hjälp mej: prata med mej
nej inte mamma inte pappa inte farmor inte victoria
jag menar: någon som fattar.
Och jorå Mamma du fattar säkert men jag sa Inte du för att jag menade Inte du.

25 december
sova alldeles lagom behagligt länge. Äta tekaksfrukost och varm choklad.
Packa ihop paketen och lägga i en blå IKEA-kasse. Känna sej nöjd och inte äcklad av sej själv.

Åka hem.
Få en String-hylla, städa hela rummet, Montera hylla, stirra på hylla för att vänja sej liksom
lyssna på
olle ljungström : det stora kalaset
känna sej vacker i sin spegel
fastän man är så jävla ful
borde krossa alla speglar de gör bara olycka

kolla på grynets show, skriva pissdikter, radera dom, ångra sej, ha klump i magen och ångest och
ingenting i hela världen är vackert plötsligt.

sedan mysigt med en bok, med ett oskarsamtal, med wienernougat, med julmust, med lycka.
med ensamhet.
JAG VILL ATT NÅGON KOMMER HIT OCH HÅLLER I MEJ, OM MEJ, JAG VILL ATT NÅGON KOMMER HIT OCH LÅNAR UT SIN AXEL OCH HELST HELA SIN FAMN.


en älskling
en alldeles för upptagen älskling
en älskling som är vacker men som aldrig har tid
att vara vacker hos och för mej.


slut.