solrosland

Igår satt jag vid datorn. Det är inte så intressant förstås att läsa men det som hände där är rätt intressant. Min lillebror kom inspringande på mitt rum med en plastpåse i handen.
- Det är din present! I förskott! sa han och var glad och nöjd och jag kikade ner i påsen och såg... chokladgegga.. eller typ bajs.. eller något.
- Fina va? Hm. Då såg jag att det var grodor. Och inte så få heller. En jättestor och fem mindre.
- Va?
- Du önskade dej ju grodor.. lillebrors leende sjunker.
- Jo, joodå..
- Jag hämtade dom i tjärnen idag!
Eh. Jaha. Sex grodor. Alltid trevligt. Hm. Eller så också inte. Alltså jag hade förstås önskat mig grodor. Men alltså en liten gulspräcklig terrariumvarelse. Inte sex grå skrikande klumpar. Men glad blev jag. Väldigt glad. Bara lite bekymrad över hur jag skulle få dem att överleva.


En grå groda.

Alltså sprang jag i panik in till mitt rum, tömde det lilla bordet med smycken i och hällde i vatten, lite små små små gurkbitar, lite rucola, lite jord och sex grodor. Det blev hyfsat trångt men det gick. Lillebror gjorde samtidigt iordning ett litet växthus till grodorna av en grön liten planteringslåda med jord, rucola, gurka, två daggmaskar och en stor skalbagge han hittade ute, i. Grodorna ville inte alls vara där. Och inte alls i vattnet. De klättrade bara ut. Jag ringde mamma och sa åt henne att köpa grodmat fast det ville hon inte. Jag höll grodorna under orolig uppsikt. Den stora ( såkallade mamman ) hade två ungar på ryggen, de andra ungarna var helt stilla och vettskrämda och gav då och då ifrån sig små kväckiga ljud. Gulligt lät det och gulligt med mamman och bebisarna.

Efter en stund kom i alla fall mamma hem. Det hon konstaterade först var att :
Det inte alls var söta grodor utan paddor
Det inte alls var en fin mamma med små barn utan en paddhona helt enkelt med parningssugna paddherrar på ryggen
Vi var tvungna att lämna tillbaka dem i tjärnen, eftersom att grodor och paddor är fridlysta

Ojdå. Lillebror började nästan gråta. Jag var rätt nöjd med sista beslutet efter att hört de två första. Inte alls lika roligt med paddor. Och jag var äcklad över att det mysiga mammagoset i själva verket var parning.

Minnesbilder :


Grodan Adolf och jag

Min kind som klättervägg

Glad av groda

Och efter ännu ett sorgset konstaterande...
Det blir inga prinsar hur mycket man än pussar dem och dessutom är de giftiga så man ska inte pussas med dem hur mysigt det är
... så bar vi tillbaka dem till deras älskade tjärn.