solrosland

Tjolahopp tjolahej, idag skulle jag på idrott helt oskyldigt hurtigt och snällt. Sundsvallsfolket; ni vet ju vart jag har idrott och att det är en bit ifrån där jag har övriga lektioner. Ja, då var jag alltså på väg dit ner och såg i backen att det stod en polis vid ingången och pratade med två, ja vad säjer man, äldre damer. När jag väl var där nere och skulle gå in så sa jag "polis polis potatisgris". Inte alls med någon elak röst eller på något sätt menat som nåt annat än skämt.
Men när dörren slagit igen och jag gått en bit så hör jag en polisröst ryta:
"DU, TJEJEN MED GULA JACKAN, KOM HIT!".
Rädd som jag var gick jag efter, utanför idrottssalen stannade han och vrålade;
"JAG HÖRDE VAD DU SA!"
"jaha?". Ok, inte kaxigt, bara förvånat.
"SÅDÄR VILL JAG ALDRIG NÅGONSIN ATT DU SÄJER TILL MEJ, ELLER TILL NÅGON POLIS!"
"Nej visst, okej".
"OCH VAD HETER DU?!". Men snälla farbror blå, lugna ner dej.
"Björk".
"EFTERNAMN DÅ?"
"Mirjamsdotter". Men vad ska du göra? Ringa hem? "Hej er dotter sa polis polis potatisgris". Oh no. 
"OCH DU VET INTE VAD MAN SÄJER NÄR MAN GJORT NÅT DUMT?"
"Jo, visst, förlåt, det var dumt".
"JA DET VAAAAR DEEEEEET!!!". Ajajaj, mina öron.
"Mmmm".
"JAG HOPPAS VERKLIGEN ATT DET HÄR VAR SISTA GÅNGEN VI TALADES VID DU OCH JAG!!!". ha! jag också.
"Ja, hejdå".
Och så sprang jag in.

Och det här är bara delar av vår konversation, det mesta har jag hunnit glömma, eller jag kanske inte lyssnade så noga, koncentrerade mej på att bli modig och säja att MEN JAG SKÄMTADE JU BARA ETT BARNSKÄMT VAD ÄR DET MED DEJ HAR NÅN DÖTT JAG MENADE JU INGENTING ELAKT ÖVER HUVUD TAGET.
Men jag blev aldrig modig, jag spanade i gruset hela tiden men hade mina vittnen tryggt innanför dörren och tydligen hade han hytt med näven och sett ut som han skulle smälla till mej närsomhelst. En ganska läskig typ.


De jag pratat med har antingen tyckt att polisen var knäpp i huvudet, eller att mitt skämt inte alls var roligt.
Några rackare säjer att han överreagerade men att de förstår polisen litegrann.
Vilket jag inte gör. Jag skulle tagit det med ett vant skratt och möjligen möjligen bett om en ursäkt i dörren, inte släpat ut på förhör liksom, för som sagt, detta var inte ens allt han sa.
vad tycker du?

(sen vill jag bara avsluta med ett stort POLIS POLIS POTATISGRIS! till alla poliser som läser detta).

ni är så underbara och fina och snälla och gulliga och söta och
tack
ni som kommenterar och kramas och sådär

kram tillbaks till er

(fatta att på lördag kommer boken på riktigt liksom den kommer då, ihhh)