TOLVÅRSSKAV
är det jämt lika fruset hela livet?
jag fattar inte: hur man orkar växa: bli vuxen.
kan någon förklara? jag ser ingen mening hur jag än tittar.
ingen anledning glad nog att överväga allt becksvarta.
det är så krångligt att va tolv: att va i alla världar på samma gång: fast ändå inte riktigt i, utan mest titta på, tolvåringar har ingen egen värld. inte jag iallefall. splittringen, en fot i varje hamn och ingen som vill ha en. För liten för att vara vuxen och ändå ganska så stor!
det är så svårt om natten när sömnen räcker till alla utom mej!
när klockan blir ett och två och tre och fyra och man till sist somnar på golvet och vaknar alldeles skakig i kroppen.
och ingen människa på hela jorden som kan älska mej! eller har tid med mej! eller vill mej. och jag vill väl ingen...
det är så svårt att va människa och jag har inga mål och ingen längtan.
jag vill ha mer än
en telefonröst
jag vill ha närhet
jag är en sån
som är mycket för hud
för fingrar
för händer
för ord
som syns
och inte är nervösa
tio städer ifrån mej
jag är en sån
som älskar fel,
för mycket
och helt omöjligt
jag är en sån
som alltid slutar
i gråt.
jag är en sån som saknar och älskar och hatar och folk kallar mej hjärtlös.
saken är den att mitt hjärta har så lätt för att släppa in människor och svårt att släppa ut, det är så trångt där, och det bultar snabbt såklart, för alla sparkar och bankar och vill ut för jag är inte trevlig i hjärtat
det är ganska svart
dåligt på att bry sej
folk säjer att jag aldrig svarar på msn, att jag är så tråkig i telefonen, att jag bryr mej så otillräckligt.
förut var jag snäll: varenda lågstadierast kom barn springande och skrek att "*** gråter, björk, och säjer att du måste trösta!". jag fick trösta jämt. jag var så bra på det. och på att kramas. och rolig. och barnen tillochmed paxade mej, "pax för att va med björk på rasten!". åh härliga tider.
nu bara gnäller människor. jag bryr mej: det är sant: men jag är ofantligt.... långt borta. bryendeskapet finns men jag hittar inte mej. förmågan att orka nå och sträcka sej.
det är hopplöst att lyfta en telefonlur och sen höra gråt.
man ska inte säja "jag finns här". inte jag i alla fall. för jag finns inte alls där, jag bara mm:ar och säjer ord som inte når fram eller i alla fall inte tröstar. är en sån äcklig vän.
och sen är jag ledsen hela natten över att en så fin människa mår dåligt. en så fin människa 134 MIL BORT! jag hatar avstånd, jag hatar det avlånga i sverige, jag hatar telefoners förmåga att få en att känna sej så otillräcklig, jag hatar hur jag behandlar vackra människor.
jag hatar hur jag är i bloggen: gnällig, arg, gnällig, arg, arg, arg. jag klagar och tycker synd om mej själv.
jag ska bättra mej. om jag orkar. men det är inte finare än såhär att va tolv i ett grått betonghus i sundsvall.
nog med gnäll.
sov gott
Att bli vuxen kan va jobbigt Bump. Man märker hur skört livet är, och att man är rätt ensam med nästan bara sig själv attt lite på. Men jag tror att det var länge sen du var i den där oskyldiga barnvärlden. För dig så tror jag att du kommer må bra av att bli vuxen.
Då tror jag att du kommer att känna att du passar in bättre och känna mer gemenskap med andra. Däremot kan det inte vara lätt att vara vuxen när man är tolv år...
En bra sak med att vara vuxen är att man kan röra sig lite mer självständigt över avlånga Sverige. Och hälsa på nån man tycker om 134 mil bort.
En annan bra sak är att man kan välja vilka man ska umgås med. Mer än när man är tolv iaf. Och de man inte direkt väljer har man oftast något mer gemensamt med än att man bor på samma gata och därför ska gå i samma klass som de där puckona.
När jag var tolv (eller elva kanske) hörde jag en gubbe på tv som sa att den åldern var den bästa i en människas liv. Han fattar ingenting tänkte jag. Och tänker fortfarande. Ingen aning om hur det kan va.
Jag tror som Björn: Du verkar redan ha upptäckt de värsta baksidorna med vuxenlivet, men inte fått ta del av fördelarna!
/En okänd vuxen som läser och berörs av det du skriver!
Bump är Beundransvärd
den dikten om närhet...
wow
jag älskar dig, björk
det vet du
alltså måste bara säga att du är inte en vuxen i en tolvårings kropp, appropå vad björn skrev. du är en tolvåring som kommit lite längre i utveckligen rent själsligt än andra tolvåringar. jag var likadan och det var skitjobbiga år, men man tar sig igenom det..som med så mycket annat. försök fokusera på det positiva och fastna inte i nån skit längs vägen till vuxenheten.
Du. Jag hoppas det skaver lite mindre just nu i alla fall.
Kram.
RÄGINA VÄJTAR PÅ OSS
ärligt, även om du är tolv så har du en gammal själ
det är bra alltså
jag tycker om såna människor
för att jag skulle hata någon
som var exakt som jag om jag träffade dom
för att jag är
jävligt jobbig
(jag ska köpa din bok)
hej björk låt oss presentera elise
hon är det sötaste som nånsin landat på jorden.
(och hon har målat med textilfärg med sina converse
vilket tyder på att hon är halvspeciell
men det är ju du också så jag tycker ni kan bli bästisar)
jag är björk och jag är tolv och
inget annat. jag bara hatar att man gör så stora skillnader mellan människor pga ålder. rätt onödiga skillnader.
och sen vet jag inte vad jag ska säja.
hej elise.
hej tussilago.
hej alla gulliga. tack för att ni läser och trots det inte hatar mej alltför mycket.
karin: REGINA VÄNTAR PÅ OSS. MEN VI HAR INGENSTANS ATT BO. BÖRJAR BLI HALVAKUT, DET PROBLEMET.
Alla har rätt, alla har fel.
Är du vuxen i en tolvårings kropp? Är du ett gnälligt barn?
Eller är du en poet?
Jaaaa du är en stor poet!
En människa, av kött och blod
som är ledsen ibland, och nere och har svårt att sova.
Och som dessutom har fått pengen indragen...hm...inte bra, inte bra.
En bra sak med att bli vuxen är att man får bestämma själv över sin egen veckopeng,
det du!
Och du har alldeles rätt, det här landet är för långt.
Hade det inte varit så hade jag kommit över med en chokladbit eller flera,
jag behövde inte äta upp hela kakan jag köpte
(när jag var väldigt nederst häromdagen och kände mig uselt miserabel)
själv.
Kram
Men. Det var ett jävla tjat om den där indragna pengen, som inte ens är indragen längre... :)
För övrigt är du den coolaste och smartaste tolvåring jag känner. Och den vackraste. Och jag älskar dig.
Jag vet. Jag vet precis vad du menar med tolvårsskav. För jag är ju också tolv och folk säger att jag är vuxen i själen och allt det där. Skriver gör jag också.
Maila om du vill, eller nåt. Du är cool och jag tycker om det du skriver.
Det här är din blogg Bump, det här är bara ditt ställe där du ska kunna uttrycka dig och skriva av dig utan att du sedan får ångest för att någon tagit illa upp.
Kör hårt.