solrosland

Idag för ett år sedan. Det var också fint.

IKVÄLL ÄR EN FIN KVÄLL.
Mysigt är att idag var sista skoldagen, mysigt är att imorgon är det skolavslutning och jag ska vara snyggast av alla. Mysigt är att strunta i skolans årliga sistadagiskolan-vattenkrig för att istället rymma och köpa glass i solskenet. Mysigt är att Tilda allra raraste som jag inte träffat på ja, det måste vara ett år eller så, ska komma på avslutningen och kolla in när resten av klassen sjunger "För att du finns", och jag står och dansar och försöker dölja att jag inte sjunger. Mysigt är att få brev från Gretadarling. Mysigt är att Fann ringer och får mej att vara glad över att jag inte bor i Norge i alla fall. Mysigt är oväntat trevliga provresultat. Mysigt är att blåsa såpbubblor och dingla med tunga Dr Martens-fötter till Lars Winnerbäcks röst i solskenet.

Ja - mysigt var ordet för dagen, som avslutades med en kvällspromenad med min käre far. Det köptes glass, vandrades ner mot stan där vi stannade till vid Ica, köpte oliver och kaffe och bananer i en god (...) mix och satte oss vid Selångersån i kvällssolen och åt.
Och pratade om sommaren. Och allt möjligt annat trevligt, vi hade en del att ta igen eftersom senast vi sågs var typ i två dagar för tjugo dagar sedan och dessförinnan hade vi inte setts på tre veckor och innan det... ja, ni fattar. Vi ses inte ofta men när vi ses är det desto roligare. Efter att vi spanat på vattnet en stund styrde vi stegen mot hamnen, och hamnparken, där vi landade i den enorma runda gungan. Och där blev det pratpaus igen, nu med himlen som utsikt. Och tiden gick, och klockan pekade mej plötsligt strängt hemåt, men hemvägen gav oss ännu ett glass-stopp innan jag väl var hemma i det nu vita - mycket ommålade alltså - huset. Ah. Sommarkvällar i mitt hjärta. Minus för värmen bara. Sol är fint, och att inte behöva ha tjocka tröjor och jackor är också fint, men jag står knappt ut i den värmen som härjar nu. Buhu. Jag känner mej äcklig och varm och vill inte vara bland folk överhuvudtaget. Men det blir en fin sommar, den här sommaren. mmmmmmmmmmmm.  

Ja. Det mesta känns bättre än typ tidigare i veckan? Humörväxlingar alltså.... mmm min älskade tonårighet.
Fast det som drar ner lite på solhumöret är att min kamera aldrig kommer. Jag blir orolig. Lilla kameran... och Povel är fortfarande död. Men jag satsar stenhårt på att bli nästa Povel. Eller åtminstone föda nästa Povel! Ärligt, namnet är så himla fint. Mina barn ska heta Ilon och Povel. Povel Mirjamsdotter, åh stackars lilla pojke. Fast jag vill inte ens ha barn, men OM jag möjligtvis skulle ändra mej det kan ju hända eftersom jag för ett år sedan ville ha sjutton stycken plus ett barnhem plus vara lärare och ungdomspsykolog? man får ändra sig i sitt liv.
Men jag ska lägga mej nu kanske. Tilda kommer cyklande klockan nio imorgon, och det vore trevligt om jag var vaken då.

Så; sov gott!


Skolavslutning 06.
Jag var grön och skön och spelade ukulele!!! oooo wow wow