povels sista sång
Povel Ramel är död.
Nu vill jag också dö. Min finaste älsklingsPovel, min språk-idol! han skulle ju alltid leva juuu. Men nähä. Han dog igårkväll. Världen är nog lite fulare idag. Eller skitmycket skitfulare förresten.
"1983 började Povel Ramel att dela ut Karamelodiktstipendiet till yngre artister. Björn Skifs, Magnus Uggla och Lena Philipsson heter några av pristagarna. Men vid årets utdelning kunde instiftaren själv inte vara med.
- Han ligger hemma och vilar upp sig och vi hoppas att han blir bättre, sa sonen Mikael Ramel till TT Spektra i måndags.
Dagen efter avled Povel Ramel i sitt hem med sina närmaste omkring sig, 85 år gammal" /aftonbladet.se
Han skrev mina favoritsånger; Var är tvålen, Lingonben och Karl Nilsson. Och flera flera flera miljoners miljarders mästerverk till. nu sjunger han så det dånar i hela lägenheten i protest. 
Jag stal första bilden som kom upp när jag googlade, men den var väl så klockren, åh
Usch. Nu blev hela dagen alldeles ful. Solen skiner som ett hån, som i Stefan Sundströms låt.
Men rummet vill bli städat trots att Povel inte lever längre - så hejdå till datorn & Vila i frid, finis.
gaaaaaaaahh, är han död? på riktigt. varför viste jag inte det...varför??
Håller med dej,Bump. Världen blir fulare nu.
Det var alldeles fantastiskt vilken finfin hyllning från en ordkonstnär till en annan. Kram
Det känns tomt när han inte finns längre. Tänk så många fina låtar han skrivit. Underbart är kort och Följ mig bortåt vägen bland annat.
Det är jättesorgligt. Jag ska läsa Min galna hage - världens roligaste bok - för att hedra honom.
det är aldrig rätt människor som dör. ehe, lät det dumt? det är så.
Glöm inte hans underbara filmer från 50talet; "I ur och skur", "Hoppsan" mfl mfl... (yeah! det kanske blir såna "povelsessions på tv nu?!) Äpplet faller inte långt från trädet brukar man säga, men i fallet Lotta och Mikael Ramel är det väl bara att konstatera att dom så här långt inte har indikerat ett "goth förvaltande av arvet"... :(
En idol från barnaår till medelålder. Såg honom på Cirkus i Stockholm för ett antal år sedan, en höjdarföreställning.
Jag sjöng med honom för många år sedan när jag var liten. Han var precis lika kul och trevlig privat... Vi ungar skrattade så vi kiknade åt alla tokigheter han gjorde och sa bakom scenen. Det är en stor ordkonstnär som gått bort - men han lämnar ett rikt arv till oss alla efter sig.
jag blev så ledsen när jag fick höra det. det var som en del av mej dog. och en del av min barndom. fan ta gud.
Vad svarar man på sånt här. Ja, eh, alla är ledsna. Lev igen, Povel!