solrosland

hej kompisar.
jag gör sociala framsteg & håller mitt humör någorlunda.

fredag: vakna.
tralla tuperad till skolan.
och väl där: "du ser ut som du stoppat huvudet i en dammsugare".
jag spelade ledsen och frågade elias ifall jag verkligen såg ut som att jag hade stoppat huvudet i en dammsugare och han svarade att "nä, du ser bara ut som att du har blivit fångad av en stormvind!". jag älskar honom.
sen busa med olivia. få utlopp för vår längtan att göra nåt Förbjudet. det var trevligt. sen köpte vi en prinsesstårta & åkte hiss.

och såg på Hajen 3. den var späckad med fula effekter. jag har en pinsam förkärlek för dåliga uppföljare och skräckfilmer så idag har mamma hyrt Scream 3 till mej också. och Terror på Elm Street. tralalala.
så: vi såg på Hajenfilmen, skrattade åt hur otroligt galet ful den var och sen var det Klassfest.
jag hade inte tänkt gå, men olivias mamma är klassförälder vilket innebär att olivia var tvungen att gå och som den sjysta kompis jag är följde jag med. vilket visade sej vara ohyggligt onödigt.
det var dödstrist, sådär som mellanstadieklassfester är när man... näe.
dåliga filmer, tråkiga lekar, töntiga gruppindelningar. och hej, noll sammanhållning.
jag och olivia satt och tryckte i oss ahlgrens bilar, trots illamående, men nåt måste man ju göra när man inte är en i gänget. resten av klassen kollade på hockeymatch&åt pizza/kollade på tecknat snusk på sina datorer/satt och var kära instängda i nåt klassrum. hockey är inte min grej. tecknat snusk är inte min grej.
så vi smet ut & gungade, och in igen. och jag blev indragen på en toalett och av två fnissande figurer utfrågad. jag svarade och gick och kände mej allmänt sur. jag gillar liksom klassfester, egentligen. eller gjorde. att sitta uppe hela natten och ha vattenkrig klockan fyra och vara allmänt fånig, jag har inte växt ifrån det.
men resten av klassen har växt ifrån mej. sånt händer.

okok. lördag. det är fint med lördagar.
& jag sov länge & lyssnade på älsklingsmusik och sjöng med jättefalskt och glatt.

och dagen blåste fram. lotta ville gå på promenad så vi gick på promenad. fastnade vid järnvägen och sommarminnen. det var kallare nu och jag blev saknadstjock i halsen. sen gick vi hem åt varsitt håll.

och M kom. jag känner mej så glad för jag träffar människor hela tiden som ni ser! sociala framsteg, ja, och vi lekte lite. älskade lars winnerbäck och sen gick vi ut för att gunga. jag älskar att gunga!
sen gick vi till kalles hus. och josephines. och nästan annbritts. (vi älskar våra lärare på lördagar också).
men vi var rätt dissade, för ingen öppnade.
och sen välte vi omkull i gräset och himlen var svart och stor och stjärnorna föll och jag önskade och sen försvann vi hem och kände oss fina och bra, en älskvärd känsla. 
och edgar somnade och hela huset somnade och vi smög upp. och ut. igen. och klockan var tre. och vi såg på stjärnorna. och det var fint. och sen började M tydligen frysa häcken av sig, synd. typiskt att allt fint alltid ska gå i kras. vi gick in i alla fall och hon värmde sin rumpa. och vi pratade lite lagom odjupt innan vi somnade vid halv fem.

jaja. söndag då. vakna klockan åtta! M:s ide. vi skulle till kyrkan, yeah.
så vi köpte apelsinjuice och stekte ägg och kröp ner i klänningar innan vi lämnade huset.
jag; fullkomligt livrädd.
för er som missat det, min skola är en kristen friskola som har en del med livets ord att göra.
alltså. en sån gudstjänst skulle ju kunna vara spännande. och det var den. jag fick gömma mina skratt bakom tröjärmen ibland. men dom var söta, tanterna och lärarna och hela gänget.
pratade om Jesus och dom välsignade och sjöng och bad och det var inte så farligt. nästan trevligt.
det som var helt trevligt var fikat efteråt. hos Josephine. min gamla lärare osv. hon är snygg och säljer snygga Jesusgrejer. jaja, vi fyllde faten med chokladbollar och rulltårta och kakor och slog oss ner i hennes soffa och kände oss allmänt sjysta. jag och M och olivia och elias. sen åt vi smuligt och blygt.
pch sen vidare mot Farmors Födelsedagskalas i snöstormen, jag såg ut som en levande vaniljglass, rena turen att ingen åt upp mej. hos Farmor väntade tårtor och kakor och kanelbullar och saft såklart. jag åt. det kändes mindre bra i mitt matsamvete men mitt matsamvete mår sällan bra & ungefär samtidigt som det mår dåligt så mår jag väldigt bra. oh yeah. jag åt och sen tackade jag för mej. där också. kände mej mätt på kakor, mätt på människor, klarar inte av så mycket socialt på samma gång, skönt att vara själv.

och nu är det Måndag. det är vanligtvis otrevligt men jag mår okej. minus att det snart är utvecklingssamtal och vi har fått elaka papper om hur vi ligger till. och ingenting oväntat egentligen. men typ såhär:

förmiddagen bjöd mej på matteprov och jag förstod ingenting men matte känns inte viktigt i mitt liv just nu så jag lämnade in ändå.
och sen idrott. i omklädningsrummet, det vanliga tjafset, vår idrottssal ligger olämpligt nog i samma byggnad som en annan skola. en skola rätt olik vår. och därmed delar vi omklädningsrum med hela den skolan. & skolan gillar inte oss, eleverna gillar inte oss, vi är kristna och töntiga. yes box. och våra mammor är fula och våra pappor är kuksugare och ja, ni fattar grejen.
och vi tycker väl innerst inne att det är kul att bråka med dom. på lagom nivå. men nånstans gick det över gränsen och de började slänga mosad banan på oss?
& jag blev arg och - gjorde något förbjudet - puttade till en tjej, på vägen ut.

varpå hennes kompis kastade sej på mej.
slagsmålet rasade.
dra i håret och knäa i magen och slå och sparka och riva.
jag gjorde inte så mycket för att försvara mej heller, jag är liten och svag och hon hade sin stora brorsa som fan skulle döda mej ju om jag rörde hans syrra! oh no... bäst att hålla sej i skinnet, ta stryket.

jag gick därifrån med forsande näsblod och chockade klasskompisar.
jaja. det var krångligt. lärarna fick panik. jag fick uppmärksamhet.
på en så snäll skola som vår är det rätt stort att bli slagen till näsblod och tillochmed stora pojkar från 8-9:an som i vanliga fall avskyr mej kom och frågade hur det var med mej, försäkrade att de skulle slå sönder de som slagit mej.
jag blev glad. och rädd egentligen för detta mystiska gängskap.
okej, att det inte var för att de brydde sej om mej utan mest av princip, men det kändes fint.
imorgon ska tjejens storebror döda mej.