läs på egen risk
tramsskitpisskrönika
"Det var solsken, det var augusti & det var Stockholm.
Sammanflätade kompishänder, barfota fötter i kinaskor, eftermiddagsspatserande i stan.
Och mitt i denna sommarlovsidyll klampade Åke in. Underbara Åke.
Med berusat blod & alkohol skvalpande innanför kroppsväggarna, men likförbannat alldeles underbar. Han kom vinglande emot oss kinaskobärande flickor, och somliga kinaskor backade lite, somliga nervösskrapade lite i gruset, men vad hjälpte väl lite nervösskrapande.
Åke knackade inte på, Åke steg på ändå: "tjeeeena brudar".
Och det var bara att ta emot honom. Han väntade inte på vår uppmärksamhet, han slet åt sej den bestämt. Så satt vi där inuti augustis varma famn, under solen, på Söder, intill Åke. För Åke, han hade att berätta. Förklarade först och främst för oss hur ofantligt söta vi var, "liksom kreativa, det ser man på kläderna förstår ni". Sedan fick vi oss hans liv serverat, ett mycket intressant liv. Tragiskt, visst. Som många liv. Men även ganska vackert, hoppfullt, smockfullt av drömmar. Ett liv som vi ändå tog för oss. Ett liv som bor i mitt hjärta, behövs där. Dessutom hade han ett sällan förr skådat brinnande hjärta för oss.
"Nä, om det är någonting som man aldrig, aldrig, aldrig ska göra så är det att vara dum mot tjejer. Ni vet det va, skulle ni nånsin råka ut för några typer va, så är jag där direkt för er, skölden Åke, ja, ropa bara på mej brudar! Ropa på Åke!". Äcklig eller för närgången - nä, det var han inte. Inte överhuvudtaget, alls. Satt bara där bredvid och berättade, intresserade sej även för oss & våra liv, men behövde kanske framförallt tala ut själv. Gröpa lite ur sin hjärtevrå, den verkade så olyssnad på, så bortglömd under lager av årssamlat damm.
Och när vi sedan slutligen skiljdes åt där efter kramar och handkyssar och efter att dyrt och heligt lovat att alltid ropa på honom i knipa, så kände jag mej dubbel. Lite Åke i min kropp.
Han delade med sej av Åke och jag delade med mej av Björk.
Och det kändes alldeles fantastiskt fint. Att gå vidare och bära på något så olikt mej själv och mitt liv, att titta till då och då, påminnas om. Möten med människor är alldeles makalöst. Och spännande, det kan sluta lite hursomhelst, varsomhelst, närsomhelst. Framförallt närsomhelst, så ta till vara på alla människor runt om dej. I synnerhet de som du ser som annorlunda dej, särskilt dem behöver du.
Och det här är inte en krönika om fullgubbar, det här är inte en krönika om Åke. Det här är en krönika om människokontakt. Det är så fasligt sorgligt att det i Sverige år tjugohundrasju inte verkar stå bättre till än att man håller tyst, håller allt innanför huden alternativt familjen, så länge man inte är alkoholpåverkad.
Och alkoholhaltiga andedräkter är som vi alla vet något att fly från, om detta nalkas är det säkrast att sätta sej på tryggt avstånd därifrån, flera flera buss-säten bort.
Ack ack, den svenska rädsla. Som jag hatar den. Som jag ska kämpa för att utrota den. Och även jag är rädd, jag är Björk, jag är tretton år och jag är (naturligtvis!) livrädd. Men jag är mer rädd för ensamhet än mänsklighet och jag vill inte ha en vinter i denna svenska, klassiska kyla. Alla människor gömda bakom sammanbitna bussminer, under paraplyn, med blickarna riktade vartsomhelst - bara det är där det är omöjligt att fånga dem.
Vi är inte så olika som vi försöker göra oss, vi är människor.
Samma sort med andra ord. Skillnaderna så små, obetydliga, ålders- & utseendesmässiga, onödiga. Det är så ytligt och idiotiskt att låta sådant som ålder och hjälp, UTSEENDE, styra.
Solskenet har nu blivit snöslask, augusti har blivit november och jag är hemma i Sundsvall.
Vi behöver varandra och varandras hjärtan den här vintern, varandras händer att hålla i.
Jag ropar på Åke, varje Åke inuti er, varje människa som vill komma fram, få välla, svälla över, vara mänsklig!
Här är mina händer, att fånga för de som vågar".
oh gud, vilken otroligt fin krönika!
Skäms?!?? Varför i hela friden då???
Otroligt fin krönika :)
Du ska inte skämmas en sekund!
Solkramar
åh den var underbar.
åh, det var det finaste jag läst. nånsin. på riktigt. och du är tretton! kära nån.
verkligen du Björk :)
Jag läste den på din mammas blogg och skrev att hon skulle hälsa att jag är stum av beundran. Säger det här också! Vad ska det bli av dig... :-)
Älskar krönikan, man tänker till av den! Alla borde fundera på det där med människokontakt.
kärlek till hela människosläktet, typ :*
Så fantastiskt fint skrivet, jag blir tårögd, på riktigt. Förstår att Hjördis ringde!
jag älskar det här! jag vill också krama dej!
åh , Björk !
du skriver helt fantastiskt.
jag är redan lite kär i både Åke och Hjördis. hahah :D
Åh, lilla söta underbara dunderbegåvade krönik-Björkowích.
Vad stolt jag blir över dig.
Gullunge!
Jag tycker din krönika var magisk.
Den som borde skämmas är din svensklärare, som inte fattar att du inte ska behöva sitta och träna på att stava och som inte fattar att du redan har nått alla mål i Svenska som finns att nå för en elev i grundskolan och som inte ger dig utmaningar värdiga en elev med din begåvning.
Varenda gång jag läser din blogg blir jag berörd och glad. Idag fick du mig att fälla några tårar av glädje och hoppfullhet.
Du är en otroligt fin och klok tjej du Björk!
Du berör verkligen! Så otroligt bra skrivet! Tack!!
Kärlek.
fantastiskt fin och bra. du är ett underbarn, Björk.
Oh, wow.
coolt att du kan skriva såhär himla bra tjejen!
finner inga ord, så typ alltså tack eller grattis jag vet inte vad... hehe
du är så duktig!
Idag är en sådan där dag då jag känner mig ensamast i hela världen. Sitter här och storgråter ..sådär riktigt gråter, det finns inte något slut på tårarna. :(
Din krönika var verkligen fin, och en verklig tankeställare den här ledsna dagen.
Kram och Tack.
"Musicbox" av regina spektor, björk. lyssna på den. puss (life inside a musicbox ain't easy)
Skickar en varm kram till Anna. Vet hur det känns.
Håller helt med Mats här: vad är det för lärare som inte ser din potential?? Det här är bland det bästa du skrivit Björk!! Som jag sa igår..men upprepar mig gärna ;)
du skriver väldigt fint och bra :)
fy fan vad bra du är!
rörande, särskilt sista stycket!
Finns du på riktigt?
Otroligt fin krönika, jag kan inte förstå att du är 13 år! Jag var också på JG i tonhallen, hittade din blogg i hans gästbok. Du är helt FANTASTISK!
Du är helt makalös! Underbar krönika.
Tack och tack och tack och tack och
jaaa, ni är fantastiska. Som jag sagt förr. Alla orden.
Och Annalena: haha, åh, klart jag finns på riktigt! Tretton år är jag också. Och Jonasförälskad.
Anna: du är inte ensam! Även fast ensamhetskänslor är så fasligt grävande, skavande, gråtiga så går de över. Och som sagt. Du är inte ensam. Om jag fick ge dej en present skulle jag ge dej Nästan Vackra, Jonas s skiva.
Kram.
Jag sitter här med tårar i ögonen och gladklump
i magen efter att ha läst din krönika, Björk.
Du skriver så fantastiskt bra!
Morotskakekram! :-)
En fantastisk krönika. *bugar ödmjukt*
Hittade hit via deeped här ovanför och gör inget annat än repeterar hans ödmjuka bugning och tackar för en briljant krönika!
Otroligt bra skrivet. Du ska inte skämmas utan snarare tvärtom, vara stolt över att du med det skrivna ordet kan förmedla och berätta en historia. Det är få förunnat att kunna göra det.
Hittade hit via deeped jag oxå och som många andra här blev jag tårögd av din krönika. Svårt att tro att bakom de fina orden finns en 13-åring. Din behandling av svenska språket är beundransvärd och tanken och värmen i orden är stora. Du skall absolut inte skämmas för din krönika. Får göra som deeped och tipsa om denna.
Helt enkelt en underbar krönika.
Tack!
Men vad duktigt skrivet, så ung, inte klokt. Fortsätt skriv, det bästa jag läst.
Tack och Kram
"Sammanflätade kompishänder"
Tycker om det uttrycket otroligt mycket!
Och krönikan, helt fantastisk!
Var rädd om Dina vackra tankar om människor och låt dem inte tillintetgöras med åren. Helt fantastiskt att Du är 13 år och har dessa djupa funderingar. Fortsätt att skriva - och skämmas.... det behöver Du definitivt inte göra. En underbar text!
Kramar!
oj så fint Björk!
Helt fantastiskt fint skrivet! Den här kommer jag att använda som exempel för mitt jobb. Du är otroligt duktig på att skriva!
HA aldrig ont i mangen, skäms aldrigaldrig för något du skriver - för du skriver så att världen rör sig!
Jag hittade just hit och läste av en slump och nu sitter jag här med tårar i ögonen, bultande hjärta och läsrusiga rysningar utmed ryggraden! Du berör - och det är en förmåga som är få förunnad. Behåll den - och behåll dej!
(Och så vet jag att du fyller år idag - grattis!)
Så fantastiskt fint skrivet!
Tack!