en ganska på hjärtat skavande dag
Hej alla söta, underbara.
Stannade hemma idag.
Ont i magen och så trött att ögonlocken bokstavligen inte gick att hålla uppe.
Så fort familjen trampat iväg mot jobb & skolor somnade jag om.
Sov drömlöst, djupt och oväckbart till tja, ett-snåret. Inte så bra för nu är jag inte ett dugg trött. Bara... matt.
Sånt här tar ork ur en. Allt jobbigt känns jobbigare nu.
Det här är inte vad jag behöver! Inte nu! Jag som var så glad! Oktober som var så fint. Alla löv! Hela världen så färgglad!
Men det är klart. Någonting måste alltid vara lite snett. Det får inte alltid vara helbra, det verkar vara en oskriven, elak regel.
Åh. Pust pust. Deppigheter alltså. De dödar både mej & min skrivförmåga.
En Ernstkram hade suttit fint.
Eller kram överhuvudtaget. Från vemsomhelst.
Imorgon måste jag till skolan. Det känns inte så förfärligt. Jag gör inte något viktigare, mår inte bättre heller, om jag är hemma. Men läxorna står mej över öronen. Jag halkar efter. Stressen har fastnat i min hud, eller så har jag fastnat i Stressen, det håller mej i ett hårt grepp. Lite för hårt. Åh rädda mej.
Ta mej till Stockholm.
Låt mej kramas med människor som bryr sej. För det gör dom. Jesus Amalia vad människor bryr sej just nu. Ringer och sms:ar och mejlar med oroliga ord, oroliga röster. Jag är så dålig på att prata tyvärr. Vet inte vad jag ska säja. Men uppskattar omtanken. Sparar orden i hjärtat. Lägger vänligheterna på minnet.
Förlåt för att jag inte är glad trots allt detta. Förlåt mej snälla.
Det är inte det att ni inte är snälla nog.
Det är bara det att ni inte är orsaken. Fängelsepappa är orsaken och han slipper ju inte för att någon skickar ett mejlhjärta. Han gör ju inte det.
Men som sagt. Tack. Särskilt till Olle. Dagens hjälte.
Han borde få en hel plåt med morotskaka eller en enorm solrosbukett alternativt en egen måne, allra minst.
Imorgon ska jag trösthandla lite. Och baka morotskaka. Laga mitt hjärta med koftor och strumpbyxor och socker.
Kärlek & havreflarn
/Björk.
Trösthandla låter underbart, jag gjorde det idag. Jag vill komma och kramas med dig, med eller utan Ernst. Du är bra. Puss!
Lilla lilla du ... *kramar om dig!!*
Vet att du uppskattar. Vet att du sparar. Vet att det alltid betyder mycket, för oss alla, att människor bryr sig. Så, du behöver inte någonsin säga förlåt för att du inte säger tack tack hela tiden. Du behöver inte det. Hoppas jag att du förstår. Du har absolut inte minsta smack att be om förlåtelse för. Okeeeeeejjj???
Hej söta Björk. Vet du. Du behöver inte vara glad. Det du behöver mest just nu är att vara ledsen. Och ledsen är ingen fulare känsla än glad, bara annorlunda. Och mindre rolig. Ok, lite fulare också, fast bara för den som känner ledsenheten. Men JAG tycker att du är jättesöt och bra och fin och underbar hur du än känner dig. Och du behöver inte säga tack och förlåt! Kram!
världen är ful och dålig för mig också just nu. jag önskar det var lite närmare iallafall tillräckligt nära för två armar att nås.
krossade kramar till min prinsessa...
kram!
Du behöver både vilo- och shoppingdag. Och varma, varma kramar.
Jag önskar att jag kunde vara där och krama dig. Jag vill krama dig. KRAM KRAM KRAM. även om det inte är samma sak.
Duger virtuella kramar? OK!
jag .. mår inte heller toppen just nu. kan jag bara säga. det är som du säger, alltid ska det vara något. och nu när din pappa åker i fängelse kommer du väl inte att kunna åka till stockholm? eller? hoppas att du kan. världen sux today, that's a fact. tänker pårej i alla fall. din benvärmare saknar ett varmt ben. jag har inte skickat nått sött sms till dej, men detta räknas? vi berhöver inte prata i telefon, för jag antar att du har andra att prata med, och att du inte orkar. detta får duga. absolut.
jag har inte mycket att säja. tack. ni är... ja, ni är bra. mycket mycket bra. tack.