solrosland

Förresten, hörrni!
Det var en trevlig vistelse hos mormor. Vi lagade trevlig mat, åt morotskaka, pratade och... tja, ja, hade det mysigt & lugnt & mormorigt. Och imorse när jag vaknade var det av att mormor i egen hög person stod med frukostbricka och dagens tidning böjd över mej. Sedan satt jag i sängen på vinden och åt ostmackor och läste min lördagskrönika. En inte alltför dålig start på dagen, måste jag säja.
Och jo, det var pinsamt att läsa krönikan. Hitta små saker som kunde gjorts bättre osv.
Men ändå.
Lite festligt. Och eftersom att den allra största delen av min kära läsarskara inte bor i Sundsvall/kan läsa krönikan är jag därför vänlig nog att lägga ut den här (innanför två omotiverade gråa streck, av någon o-anledning)

---

"Ernst Kirchsteiger.
Jag hoppar över att förklara närmare vem han är, det räknar jag kallt med att ingen som levt i Sverige de senaste åren kan ha missat. Han iallafall, Sveriges okrönte myskonung, huserade som bekant i Sundsvall förra helgen. Sysselsatte sej med att spela in sitt nya auktionsprogram, och jag var där och trängdes bland dammigt porslin och huvudlösa dockor och, givetvis, en massa tanter och gubbar med rösterna redo att ropa hem detta porslin och dessa huvudlösa dockor. Men min anledning var inte auktionen, nejdå. Närvarade endast för den lilla möjligheten att se allas våran charm-Ernst på närmre håll. Och efter att länge ha spanat in honom på blygsamt avstånd så fångade jag lite mod och stegade fram mot allas vår favoritsnickare. Och på asplövsdarrande knän och hjärtat jättebultande innanför klänningen hälsade jag så högt jag vågade. Vet inte riktigt vad jag förväntade mej för slags svar, men det var knappast att han skulle fråga om det var jag som var Björk, som hade skrivit en sådan jättefin diktsamling, och ifall han inte kunde få krama om mej?
Jag har aldrig sett på maken till makalös människa.

Efter-kramen-chocken kvävde min röst och lyckan över att ha varit så nära min favoritfarbror, bara en futtig centimeter tröja ifrån hans hjärta, gjorde att alla smarta ord stannade i fel hörn av huvudet.
Det enda jag på blygdarrig stämma lyckades viska fram var några tack, där det passade, och så ett fullkomligt jätteidiotiskt:  "du är snäll".
"Du är snäll".
Vad i hela friden är det för puckokommentar? Snäll? Av alla ord i världen? Av allt han är? Fullkomligt underbar, fantastiskt charmerande, fabulöst vacker och sagolik, och så är allt min dumma tunga lyckas snubbla fram att han är "snäll"?. Nåja, han verkade inte deppa utan svarade att jag var snäll jag också, och fortsatte att glatt prata på, och jag sträckte på min trettonårsnacke för att ögonen skulle nå hans två bruna ögonhav, att om inte drunkna i så åtminstone ta ett litet dopp. 
Och hans ord var så hjärtformade men jag hörde dom knappt, jag fokuserade på att avstyra hjärtattacken som med stormsteg närmade sej, mer och mer för varje ord som fastnade där nånstans i hjärtetrakten.
Ombytta roller, typ. Jag som tänkt gå ner på knä, förklara min kärlek och hur alldeles ljuvlig han är, vad han gör med mitt humör med sina ord, hur jättebetagen jag blivit i honom.
Och så kväver han dom orden med att istället överösa MEJ med SIN kärlek. Det gör att min beundran för honom bara ökat, att han inte ser sej som en Idol, att han är på den där kramiga samma-nivån, han underlåter sej till att berömma och låta andra ta mer plats än honom. Och jag älskar det. 

Ifall jag innan förra helgen hade beundrat honom, inte för hans snickeri kanske men väl för hans charm, så är det ingenting mot för vad jag gör nu. Han har spikat sej fast i mitt hjärta på livstid.
Och för att riktigt övertyga er om det magnifika i denne krönikas huvudperson så ger jag er ett Ernstcitat;
"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst" - om man kan motstå något sådant, vad har man då för slags hjärta?
Mer Ernst åt alla! Och tussilagos i knävecken
OBS OBS HÄR VAR DET EN GRÄSLIG BILD PÅ MEJ OBS OBS
/Björk Mirjamsdotter.
Blommig, färgglad och diktande trettonåring som tycker om kiwisar, trevliga second hand-butiker, ord, människor i allmänhet och Ernst Kirchsteiger i synnerhet".

---

Hrm. Jag vet inte riktigt.
Den är som den är, krönikan.
Skrivet är skrivet.
Publicerat är publicerat.
Jag har trots allt två vinna-Sundsvalls-hjärtan-chanser till. Nu kan jag bara hoppas på att antalet klagomejl inte är alltför högt... men om sanningen ska fram är jag ganska nöjd. Jag skrev den på en (stressad) timme och utifrån det kunde jag inte gjort det bättre.

Så.
Varsågoda att börja ösa in löneförhöjningstips-till-den-där-nya-fina-unga-krönikören-mejl till redaktionen.

KRAM OCH SOV GOTT RARINGAR.