solrosland

På tok för lite dikter i den här bloggen just nu. På tok för lite dikter i mitt liv överhuvudtaget. Det här är den mest lejonhjärtade, den mest önskande, höstade jag har:

Lejonhjärta
jag har en liten önskan
en enda liten önskan
den handlar om ett litet grönt lejon
jag vill så gärna ha ett grönt lejon
jag skulle rida fort över savannen
på mitt gröna lilla lejon
borsta den gröna lilla manen
fläta den gröna lilla svansen
pussa den gröna lilla nosen
snälla tomten,
det enda jag behöver är
ett grönt litet lejon

Snälla
snälla
det räcker inte
med sandlejon, tyglejon
eller plastlejon
det behövs päls nu
för att värma mitt lilla hösthjärta
det är lika trasigt som oktoberlöven
ge mig ett grönt litet lejon
så rider vi iväg
till varma savanner
dit inga bilolyckor når
där ingen lillebror dör
eller faster helene
där det bara är jag
och mitt lilla gröna lejon
livs levande

förstår du inte, tomten
att plastlejon inte lagar
hösthjärtan
att det enda som värmer
är en stor gosig man
och längst inne
ett pickande lejonhjärta
och små små gröna hjärtslag
att luta sej emot, att drunkna i
förstår du inte?

om jag kan lägga mej ner
vila iväg mot värme
till en hjärtslagstakt
som alltid stannar och
som inte går
för tomten, allt går iväg
alla jävla plastlejon
pusselbitar
strumpor
läppstift
kängor
diadem
jag vill bara ha nåt som stannar kvar hos mej
jag saknar nåt som stannar
nåt som är lurvigt och grönt
nåt som tycker om mej
nåt som jag kan luta mej emot
nåt som har ett litet pickande hjärta
som aldrig bara slutar slå

snälla
ge mig bara ett grönt litet lejon på julaftonskvällen
så ska jag va glad så det räcker åt hela världen, alltid


/B.