Min jul
En syndare ska nu sona sitt brott.
I mitt förra inlägg så blev jag kanske lite väl kort i tonen.. lite orättvis mot Julen som jag genom hela advent älskat så.
Den där sista skoldagen dödade mig visserligen, men julen var ändå ganska fin.
Så nu, för att rättvisa ska skipas, så publicerar jag detta lilla Förlåt Julen-inlägg om mitt juliga stök.
Jag slog in paket i nätterna. Det var ganska trevligt... i början. Tolfte paketet har musten liksom gått ur den fantasisprakande hjärnan. Minst sagt. Men jag trivs bra bland silkespapper och bokmärken och sidenband.
Mustascher är presenten i alla lägen. Till bröder utan stil, osäkra mammor, den som har allt... utom en fjunig överläpp.
En sen kväll åt jag julbord med ett mycket miniatyrfint efterrättsbord.
Pepparkakscheesecake och magiska kolor är min passion.
Av Olivia fick jag detta tjusiga paket. Rimmet lyder som följer;
Bakelse med sockerdricka
är så gott att man vill slicka
i sig varje liten smula
vissa bakelser är gula
Det innehöll såklart gult strössel och pyntgelé så jag kan baka egna gula bakelser. Snitsigt.
häri låg tårtpapper.
Jag fick ingen mantel och inget fickur (jag har alltid de omöjligaste önskningarna!). Men andra förträffligt fina saker. Exempelvis världens mjukaste kofta med rosenknappar. Och elva brokiga slitna små guldramar.
Innan jul hängde jag en del hos Olivia och hennes fina julgran.
Vi bakade fluffig frusen polkapaj och det var alldeles alldeles himmelskt. Polkaflarn i vitt frusigt fluff med chokladkaksbotten... Ett slående koncept, en strålande succé! Receptsugen, någon?
Så var det plötsligt julafton innan jag hann begripa nånting alls.
Mamma kokade gröt. Jag letade efter någon julkänsla i dunklet. Den infann sig ej. Men gröten var god och jag hade en fin klänning i volangiga lager. Sedan begav vi oss mot mormor och där flödade julen desto bättre. Och så förlöpte aftonen och vi gjorde sånt man gör på jul. Karl-Bertil och Ferdinand och Snövit fick vår uppmärksamhet. Och så paradispralinerna och paketen. Julmat ligger mej inte så varmt om hjärtat egentligen (sill! prinskorv! potatis! hallå... så himla tråkigt ju) men jag fick mozzarellasallad och julmust och var därmed mycket belåten.
Det finaste paketet stod Olivia (naturligtvis) för. Se här, och njut, och häpna
Ett pepparkakshus med kristyr i fina rader. Här nedan ser ni fönstret hos någon som gillar böcker (typ jag!).
På baksidan satt vakthunden och ett tjuvkikehål. Som fungerade på rena rama riktigt! därinne skymtade något grönt tygigt...
Ja, Olivia är den pyssligaste jag vet. alldeles fantastisk.
En fin etikett. Till Luke Skywalker från Hurricane Gilbert.
Sådärja. Julen kom och gick, och julkänslan gick i vågor under advent men på det stora hela så... det har varit en fin december om man blundar för skolaspekterna, och bara ser Juleriet. Fina fina julklappar och god polkapaj. Vad mer kan man begära? hoppas ni haft det strålande sagojulefint.
kram! /Luke Skywalker.
en klump i magen kom i vägen
Jag slutade skolan i fredags. Det var på många sätt en katastrofal dag. En dag helt åt pipsvängen kan man säga. Jag låg på rygg på min säng när klockan var kvart i nio, alldeles försenad, och nånting mulet skälvde i mej och jag tänkte att DET GÅR ALDRIG. JAG går aldrig! Aldrig mer till skolan. Men jag pallrade mej upp. Pallrade mej till skolan. Olivia var sjuk. Det var pysseldag. Och väl på skolan bland silkespapper och glitterlim, gick det - utan att säga för många ord - utför. En fel dag.
Och när jag kom hem grät jag tills allt allt allt var suddigt för jag kunde inte låta bli och Olivias telefonröst bad; Var inte ledsen och jag grät ännu mer och sa att Vad ska jag vara då i dessa omständigheter, i denhär skitvärlden. Och stampade och trampade på mitt idiotiska betygskuvert.
Och sedan dess... tja, det hamnade onekligen i vägen för julstämningen. En låst stålport emellan. Men visst... jag har... ja. Dansat lite i puffig klänning på ett trivsamt golv nånstans. Slagit in paket i några nätter. Julstångats på stan... Ätit god mozzarellasallad. Druckit glögg. Tittat på Karl-Bertil och fått en fin julklapp eller två eller tre.
En skimrande natt. Guld är min färg och melodi, gyllene bländande vrålguld!
vad jag sysslar med? ameh jag bara tar mej en liten snitsig sväng'om ser ni väl. 
en klänning som fattat galoppen och kan snurren.
Kom ihåg att klockan åtta är det Stjärnorna på slottet och Jonas Gardell medverkar. Bänka er. Julkram.
ett mycket spännande inlägg
Klampat runt (för jag är ingen trippare) med guldskor i regnfrusna snöhögar = halkat
Duschat två gånger
Vaknat yr efter tretimmarssömn
Försovit mig två timmar
Varit på julavslutning
Osjungit på scenen
Överlämnat viktigt brev
Sprungit hem från skolan på en grusig trottoar i mörkret och inte stannat för jag hade så himla bråttom
Tagit reda på vad Indonesiens president heter och glömt bort det igen
Ätit knaustigt julbord
Legat på rygg på ett trivsamt hotellrumsgolv
Druckit glögg och ätit chokladpraliner och snurrat runt
Imorgon är det pysseldag och jul-lunch och BETYG och sedan är det äntligen, äntligen Jullov. Tack och hej!
hej önskar en rödgråten IG-idiot
Det är julafton på onsdag. December, var tog du vägen?
Svisch, sexton dagar är nästan till ända! och åtta återstår. känns jättekonstigt.Och hopplösa jag med alla mina i höstas skrivna snöknarriga Glöggord i alla skrivböcker, jag känner alltid julen så väl i oktober men sen lossnar den på vägen. 25:e december är så snopet. Och så mitt tallris som vissnar och fäller barr. Och min dumma ljusstake som bara lyser och lyser
och jag lyser aldrig.
klagobrev
Min tjusige pappa! Det är honom jag har ärvt min frodiga mustasch av. För er som undrat.
Hej snösken och solflingor. Sundsvall är så vitt att man blir bländad! Inte nu såklart, för nu har skymningen lagt sig och slukat Sundsvall i sin svarta famn. Men marken lyser. Man får nästan ont i ögonen om man går ut om dagen. Himlen är vit, marken är vit, och allt annat är målat under tjocka snölager. Vitt, vitt, vitt.
Jag känner mej inte vit om det är synonymt med glädje. De senaste månaderna alltså. Jag är aldrig glad. Bara växlar mellan grått nedstämd och ohejdat skitledsen. Idag var jag hemma. Allt jag gör är så skolrelaterat, jag spiller alla mina tårar på svenskan och fysiken och bilden. Jag vill inte ha G i svenska! villinte villinte villinte. det kommer släcka min svenska föralltid.
Jag behöver en fritid, och äventyr, en ny stad, en ny vän. En hand att hålla i ibland! Det kränger lite för hårt. Är trött på stormar. är sugen på en famn. som är stilla. och stannar. förevigt. Amen.
På det stora hela... jag känner mej lite ynklig och liten och jag är trött på den känslan. Vill inte snava baklänges och älta och trassla och samla knutar i magen.
jag vill utvecklas! Läsa böcker! Lära mej spela dragspel... bli fin... damma av min ukulele, gå på jordglobsjakt, pyssla de finaste pysselklapparna till min finaste omgivning, jag vill skaffa hundra fadderbarn och dansa tills benen går av. Jag vill uppfylla alla önskningar på Olivias omöjliga önskelista, jag vill ha juni, jag vill fylla femton, jag vill vara tio. Jag vill måla! Köpa akvarellpapper och färg och tiotusen penslar.
Tufsig.
godafton och adjö /Björk.
De små tingen
Det plingade på dörren och utanför stod Olivia.
Och en blomma framsträckt mot mej. En liten röd julstjärna med betoning på liten.
- Jag tänkte att den var så liten att den kanske får plats i en kaffekopp... varsågod!
Mycket riktigt, i min pyttigaste kaffekopp passade den som handen i handsken. Den bor där nu och jag pratar lite koldioxidrikt med den varje kväll och vattnar med stor omsorg. Olivia tänker så fina tankar, att miniblommor ska hitta sina hem i kaffekoppar och gärna hemma hos andra (mej). Å.
en hårresande liten historia
Nu är det klippt!
jag satte mej i frisörstolen idag för första gången på tre år.
beskrev världens finaste frisyr för frisören. "jämn och fin och mjuk lugg och mjuuuuk och mer frisyrig och jäääämn än nu".
Upprepade ihärdigt orden som skulle vara tydliga i min drömfrisyr. Jag ville begrava min oklippa trollrufsiga frisyr under något nytt och underbart. Och vad hände? Alla frisörer verkar så himla prompt vilja klippa punkiga frisyrer på mig. Det hade jag inga invändningar emot under min punk-era, men den är över. Jag vill inte ha det snett och ojämnt och "coolt" och rockigt längre. Jag vill ha fint hår. Varför kan aldrig frisörer vara lite lyhörda? Se mina ledsna blickar i spegeln. Lyssna på mitt första tydliga önskemål... Jag gick däremot med klump i halsen, skitful frisyr och 355 viktiga kronor fattigare. 355 kronor är ju i allsin dar en hel konsertbiljett! Jag är besviken och ful, det känns inte helt bra. Men hår är bara hår, jag ska inte fastna i något ältande-träsk gällande mitt HÅR. Där går min bestämda gräns. Men ändå, njut av era fina frisyrer så länge ni har dem.
puss /er tillgivne Björk.
det kallas tvivel, det där som stör
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening, på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar,
där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Jag är mästaren över mästarna på att skjuta upp saker. Jag har två oinlämnade (försenade) skoluppgifter som SKA in allra senast imorgon. Har jag gjort dem? nä. Har jag gjort något svindlande roligt istället? ...
suck. Och detta hat jag bygger genom att bete mej såhär. Jag vill inte hata. Jag vill vara det där ambitiösa duktiga Jag:et som jag kan tycka om. Mina skrivböcker är fyllda av kloka uppmaningar som jag skrivit i stunder av självinsikt, där står "sticka en halsduk!", "gör dina läxor!", "åk till stockholm!". Och så skriver jag ner. Och så slår jag igen boken. Och så fortsätter jag mitt förfall. Lägger mej och blundar under täcket och väntar på bättre tider. jag funderar ganska mycket på min adhd. Det är ganska bevisat att det medför skolsvårigheter. Jag har svårare att koncentrera mej. Men lärarna vill inte acceptera, de ser mej alltid bara som LAT och LAT och LAT. Jag måste reda ut detta på något sätt men jag orkar inte. snälla gud, jag är fjorton, så himla liten. jag vill inte ha ansvar, jag vill inte betygsättas.
Kan man köpa tallris på torget tror ni? det skulle jag behöva. Julen är det som håller mej uppe. Alla andra muttrar stressat men jag går min omgivning på nerverna genom att njuta riktigt långdraget över varje juligt ting. stannar upp vid varje stjärna i varje fönster.
julbordet var mycket trevligt exempelvis. mitt hjärta bankar inte för skinka och sill men desto mer för berg av polly och polkagrisar, crème caramel och passionscheesecake. och för min mormor som nu är femtiosju år! grattis grattis.
hejdå /dysterkvist.
Chokladogram
För sisådär en vecka sedan avslöjade Olivia en önskning hon länge burit på. Först sa hon att det började på C.
- En cirkus? En citronpaj? En cykel, men du har ju redan en så fin Kronan? En clowndräkt? En cello? En cylinderhatt? Nä nu kommer jag bannemej inte på nånting mer, säg då hallå hallå.
Jag gissade flitigt fel.
Efter mycket trugande kom det fram att hon alltid önskat sig ett Chokladogram.
- Mmm Olivia det är en mycket bra önskning som jag själv faktiskt också har och bär, undra sa flundra om inte varenda människa önskar sig ett chokladogram, det är en bra grej det, praliner på posten, men det är så nedra dyrt! Jag har alltid tänkt skicka men de tar hutlösa summor för mellanjobbet, själva tjänsten i sig, bortsett från choklad och frakt, så jag har liksom låtit bli, men va' himla bra att jag vet att du vill ha det...
Jag plöjde på och sen den dagen känner jag pressen. Att ge Olivia det chokladogram hon alltid velat ha. "Tänk att ligga hemma i sin soffa och äta chokladpraliner! Jag har aldrig ens fått en chokladask, Nelly fick en när vi var små, hjärtformad och jättefin av pappa, men jag har aldrig fått en. Det verkar så roligt". Så sa hon. Och jag är ju inte den som ej vill unna min vän att ligga i sin soffa och äta chokladpraliner...
MEN detta osköna prisfaktum är ett evigt hinder. 400 kronor för choklad som kostar en fjärdedel av det på Ica känns obekvämt. Men detta väckte ändå en tanke inom mig, jag har tänkt på nånslags chokladkalender till Olivia... egenbyggd. Eller godsakskalender. Hon är mycket förtjust i saker som är goda. Men så hann min självkännedom ikapp mig och jag insåg att min handlingskraftighet inte räcker till att fixa ihop 24 goda saker på ett snitsigt sätt utan att bryta ihop och riva sönder resten när jag kommit till ungefär 12. Minsta motgång och mina klösiga naglar vaknar.
Men... att köpa en färdig chokladask kunde kanske va' nåt. Det vill hon ju gärna ha. Sagt och gjort. Jag travade stressad in på Ica under en lunchrast, ratade hälften av askarna (trots att hennes hjärta bankar för choklad så är hon mycket kräsen) och valde en liten röd och skamligt billig ask med chokladhjärtan. Tänkte inte längre än så och betalade för mig.
Väl hemma drog jag av plasten och räknade pralinerna med fasa i fingrarna - när tre praliner i räkningen återstod var jag på pralin 17. Vilket innebär att asken innehöll 20 praliner. Vilket inte går om man ska ge den som kalendergåva i väntan på julafton. De sista fyra mest ivrigt längtande dagarna? Vad gör man då? En kalender är till för att STILLA LÄNGTANEN!
Aha... synd... dumsnut... men jag tänkte att va fasen. Hon får sin ask den 4 december istället. Det blir bra. Klappat och klart. God jul Olivia! En vacker dag får du ett mer riktigt chokladogram eller en mer riktig adventskalender. Lovar.
/björk
