Klara: Vi kanske ses, det finns en chans
I början var den bara nervös och jag kom fram till Linköpings tågstation rädd som en hare och darrande som ett asplöv och mötte Ingen Alls, för trafiken var försenad på grund av sniglande studentflak vilket bara spädde på min nervositet.
Jag satt i vänthallen och bläddrade i gratistidning i trekvart innan jag slutligen hittade igen handledar-Märta och Daniel, Henrik, Love, Adrian och Tore. De gitarrplinkade redan på stationen som en föraning till vilken gitarrig vecka det skulle komma att bli.
Vidare gjorde Märta mej ännu mer nervös genom att oja sej då jag sa att jag var fjorton, för alla andra på lägret var -93:or, men det skulle nog gå bra ändå.
Och vi åkte på en ganska tyst-stel bussresa till Valla Folkhögskola, den röda lilla längan av hus, där vi skulle bo och rota oss i en vecka. En fiskmås flög förbi och Henrik sa
- då måste det finnas vatten i närheten.
Och så hade jag lärt mej att där det finns fiskmåsar, finns det vatten (är det ens så? Borde man veta om det redan innan?...)
Jag tror att det började någonstans där.
Och när det väl börjat så var jag väldigt inne i det. Och det var Henrik som var väldigt mycket Början för mej och jag trodde nog att han skulle vara fortsättningen också men i slutet var han ute ur min lägerbild. Förutom i en extra lång hejdåkram på begäran av hans fotograferande släkting.
väldigt mycket kärlek. på marken:
Och på benen:
En bit hår rasade av.
Innanför väggarna på Valla rymdes stor fotbollsentusiasm.. som jag inte var en del av men jag deltog lydigt i serpentingoset i soffan. Endast för goset, då, och Peters flirtande. Nåväl, entusiasmen hjälpte ju iallafall inte som vi vet. he he he. jag känner ingen fotbollsmässig sorg.
magiska skogen med de magiska fåren inuti.
Här ovan ser ni ljuvligt vackra Ellen och Ebba Grön-älskande Moderat-Anna.
Och Klara, min finaste Klara! Vi kastade dörrar på varann och sa ord vi aldrig menade och spelade ett elakt spel ibland men det var ändå inte det vi menade. Jag tänker bara minnas vår gråtpromenad och hurricane iallafall.
Hon har en överjordiskt vacker storebror som ska tåga till berlin och så har hon så fina åsikter och fräknar.
Jag tycker om dej Klara, så sjukt mycket, så sluta tro något annat, och:
Vi kanske ses, det finns en chans, på en spårvagn nånstans. (... Eller på scalateatern den 1 november!).
Cloettaboden fanns i verkligheten. På denna bild bad jag Hannah och Daniel att "Se både jättekära ut i varandra, och som att ni absolut inte kan lägga band på er för att ni bara vill in-in-in i chokladboden!". Jag tycker nog att de lyckades ganska obra. Särskilt Daniel. Men hans hår gör honom lätt att förlåta - ååå vad jag saknar det håret. Att se Angelina sitta och göra små flätor i det.
- "Gör era Här-Sitter-Vi-I-Skogen-miner!".
Alla fina och kloka diskussioner, mmmmmm. "Jag kämpar ju inte direkt för jämställdheten... men jag gillar ju tjejer liksom" /Tore.
Aoooaoh ljuvligaste Tore och hans tappra "hur mår du"-undringar.
- Björk! och en kram och en fin taktkänsla, saknad.
Jag sopade ner mycket vegetarisk och nog egentligen ganska god mat i soppåsen pga Noll Matlust, det var ju så mycket annat i min mage. Så mycket kärlek och ord att säga!
Drack skadligt stora mängder kaffe medan de övriga hällde i sej ännu större mängder te. Annars levde jag mest på (kramar), choklad, pepparkakor, singoalla och ismumrikar. Jag har svidande skavsår i munnen pga de sistnämnda.
Hannah mötte mej på en brottningsmatch... och vann, tror jag bestämt. säjer man i en eller på en brottningsmatch? Iallafall. Gräsmattan var gul och torr och där utspelades förutom brottningsmatcher en massa kubbspelande och kramkullande och polis&demonstrant-våld och fotbollssparkande och Majakovskij-läsning och
- NEJ NU KAN JAG INTE RADA UPP MER UTAN ATT SAKNA MEJ FÖRDÄRVAD.
Nätterna och kvällarna!
å jag vill bara ha magin, bara stämningen, bara möjligheten att göra varje natt till en magisk natt. Jag orkade inte riktigt vara närvarande på Valla, bara litegrann i korta stunder, var ganska psykiskt ostabil, nu mår jag bra men är så långt ifrån. Allt är förseeent.
<--- Finn en Claes!
Handledar-Märta med sin tvilling-häst. Kolla luggarna, mularna, blickarna! De är kopior. Märta i hästform/hästen i Människoform. Å märta. finaste handledaren, den första jag träffade på tågstationen.
- En puss på handen, envisa kramar trots mitt slingrande, ett "Titta mej i ögonen Björk", en sann och ärlig röst säjandes fina ord.
Jag tycker mycket om henne. Ostexpert också, hon lärde mej att det orangea på kittostar är saltvatten som man har doppat osten i, så har det bildats bakterieflora och det är det som blir det där orangea.
När jag och Hannah var i full färd med att skriva tal så kom en mygga fluga och störde oss...
(det där är ganska busigt kul om man var med på lägret. mmmmmm adrians fina pappersfluga mmmmm romanser romanser).
Vegetariska grillmästarinnan! Jag ska starta vegetarisk korvkiosk för det är sannerligen något som saknas i detta samhälle. Klara hjälpte mej också att bygga upp framtidsplaner så nu är jag ännu mer splittrad. Men visst vore korvgrillande något för mej? Ni ser ju harmonin mellan mej och grillen... och hur Micke riktigt njuter i bakgrunden av en Björk-grillad korv. Eller ja, det var nog inte Björk-grillad förresten för det ser ut som en köttkorv och jag grillar bara bönbaserat.
Adrian! å mitt hjärtas man...
Vattenkrigare 4life!
Det är så lätt att romantisera hela lägret såhär i efterhand
det VAR ju inte en enda lång dunderkram, vi var mänskliga människor med visserligen underbara egenskaper men även innehållandes mänsklig ilska och mänsklig svartsjuka och mänskliga fel och brister. Jag mådde dåligt och det är lätt att förtränga nu men jag skulle nog må bättre av att minnas sanningen för det var tillräckligt fint i sin sanna version, att uppförstora det gör mej bara alltför sorgsen. Dagarna var inte så många men dom var liksom... stora. Och som Claes gråtande sa "jag vill inte ha de vänner jag har längre för ni är så annorlunda och man inser nu hur falska och ytliga de vänner man har är... ni är de finaste vänner jag någonsin haft".
Det kan inte hjälpas att det har växt i mej till en ny nivå och jag saknar det och jag saknar det och jag saknar det.
Att aldrig mer gå igenom den där smutsiga korridoren,
få duschdraperiet attackerat i huvudet under varje dusch,
att aldrig mer gå igenom allrummet med den oandningsbara luften eller springa in för att hämta den rödbrokiga filten, att aldrig mer bre ostig nattmacka vid bordet, aldrig mer se staplarna av gula plastkoppar,
aldrig mer bli väckt av Adrians "Hallå":ande, aldrig mer Lovemjuka godnattkramar, aldrig mer kisspauser.
Och aldrig mer något gatlyktebelyst Rajtantajtan i hästhagen,
aldrig mer ligga utanför fönstret i någons knä (på någons lår) med någon annan i sitt knä (på mina lår) och lyssna på soundtracket till Juno. Aldrig mer sova på hannahs mage, aldrig mer spara singoalla i kånkens ytterfack.
Aldrig mer dingla med fötterna från samma fönster med hälften Björk i gitarrspelet inomhus och hälften Björk i kubbspelandet utomhus. Splittrat men fint. jag var konstant yr och konstant kär.
det är ju inga enorma saker som jag inte kommer att klara mej utan, det finns andra fönster att dingla med benen ifrån, men - det är aldrig samma sak.
Och hur mycket jag lärt mej eller mognat... jag vet inte. Jag har de åsikter jag har i behåll, orubbade. Men kanske lite sådär klyschigt fördomskrympt.
hmmm förresten har jag lärt mej en del när jag tänker efter, exempelvis så vet jag att om man lägger en Mint-mentos i Cola Light och skakar om en aning så får man en hejdundrandes fontän! Det ni.
Här är vi. En bild säjer så fasansfullt lite om 24 människor.
Här är våra handledare från vänster till höger; Märta, Micke, Anna, Nathali. Jag regisserade ihop en liten kärlekssaga mellan Micke och Anna som nog somliga inte såg sagan i utan tog på stort allvar. Det var både sorgligt och väldigt roligt.
Och vår fina handledar-Anna var (och är) dotter till ABBA-Björn vilket var ungefär det coolaste och största enligt de flesta (i smyg även enligt mej) och Loves pappa som var filmare och hade filmat videon till Elegi vilket var vrålcoolt enligt bara mej.
Och mmmmm Hannes:
"asså... människan är som ett paket! Fint inslaget.. men det är ändå insidan som räknas.."
& "Du har väldigt, väldigt läckra vader Anna!"
& "E ni tillsammans eller?" till mej och Hannah.
Och jag säjer bara att ni som inte var med - när han teatersnitsigt redogjorde för hur han skulle duschat efter sin idrottslektion ifall han var medveten om att en homosexuell kille deltog
- ni missade nånting stort.
På avslutningen hade jag bunkrat upp med en gulrosig näsduk i klänningsfickan, redo för floder av tårar, men det kom inte en enda. Jag tror inte jag såg skymten av en enda tår från någon, på avslutningsdagen. Det var fnissigt utan att vara glatt. I bilen på vägen hem så somnade jag matt av alla intryck.
Jag har kvar:
- alla foton, några videoklipp
- vissa minnen även om det känns som att de lossnar och ersätts av bara en känsla
- konfirmationsbeviset
- gruppfotot och ledarfotot
- en ros på torkning
- papperet med alla ord om mej
- telefonlistan men jag skulle ju ändå aldrig få för mej att ringa
- äppelfodralet som jag fick av hannah
- ... och ett plektrum som någon slängde på mej i soffan och som jag var snabb att spara.
Under avslutningen stal jag med mej ett Valla-päron att äta någon saknig dag och nu är det uppätet men det var en idiotisk grej att göra, spara ett päron alltså, känns väldigt sorgligt på ett symboliskt sätt att ha ÄTIT UPP mitt Valla-minne.
ja nu är det över iallafall. Alla Valla:re som inte kommer på återträffen i juli kan räkna med en fet portion hästbajs i brevlådan. Kom kom kom för jag saknar er förskräckligt. Gröna Lund väntar på oss.
Åh Björk. jag vet inte riktigt vad det är med mig men jag sitter här och nästan gråter lite för att jag inte var där, det verkar så fint och alla ser så snälla ut och det är så ledset och fint på en gång.
MEN...
Nu måste jag åka nästa år. Måste måste måste åka. ångrar att jag inte åker i år ju, mamma tyckte att jag skulle men skulle ju inte hinna men åh. Det låter verkligen så undebart!
Det understa "kollaget", åh, det beståendes av fyra bilder, varav de två undre föreställer dig och en människa jag tror heter hannah & ni sitter vid ensåndär..vad heter det? Ett såntdär träpinne-staket! Jo, den hörgra bilden av de båda, ÅHHHH, helt underbar! Jag fylls av ren glädje, den är så fin och härlig, bilden!
jag vet inte vad jag ska skriva. jag känner nästan precis som du.
Jättetack för att vi fick vara med i din saknad, din glädje och din sorg.
Tror faktiskt jag kan säga att jag ungefär vet hur det känns, men det tror du kanske inte.
älskar långa inlägg. och det är bra att du bojkottar bilddagboken tycker jag för den är tråkig.
Faan... konfirmartions-stuff! Du har typ träffat gud! Djävligt häftigt!
Du verkar haft kul i alla fall fröken... =]
det verkade underbart. mitt konfirmationsläger var jättehemskt, jag låg och grät med typ halva sovsäcken i munnen så ingen annan skulle höra det. jag tyckte att alla var dumma och det var de också, ingen förstod det jag ville förklara och åh. jag önskar ingen ett sådant lägerminne. sedan dess har jag varit hemskt negativt inställd till konfirmationer och läger och allt vad det heter, men du får mig att tänka om lite. tack, hör du. sköt om dig.
Åh, vilket fint läger det ser ut att ha varit :')
OBS! Du & Hannah var sötast på bild... OBS!OBS!
björk! jag ringer dig ikväll så får vi smsa/ringa de onda konfirmander som dumt nog inte mejlat tillbaka! puss puss puss
Fantastiska bilder. Du har verkligen fototalang ;-)
Åh. Jag börjar nästan gråta när jag läser allt. Men fint var det och jag vill inte glömma en enda sekund. (Jag har stulit i princip alla bilder, så det så)
Puss!
Åh, vad mysigt, varför gjorde jag inte något sådant när jag var ung? Valla är verkligen fint.
(Ebba Grön-älskande Moderat-Anna? Det var nog den värsta motsägelsen jag någonsin hört. :)
http://www.youtube.com/watch?v=rRkgE1P1VeU
Sorry i haven't written lately but I've never been good with pens
and I am pretty sure that I am not your only friend but I just want to say Hi
Åh, det verkar mysigt & så! Vad det ordnat av humanisterna? I så fall så är det det lägret som jag ska på nästa sommar, nåja, mysigt låter det som sagt! :D
vilka söta bilder!
Det finns en vegetarisk korvkiosk i göteborg, eller veganskt finns det ju där också för den delen!
Är du kristen? :O
vad långt borta allt känns nu
jag saknar det
jag saknar dig
var du på sån där humanistisk konfirmation du också?
Ibland måste jag bara gå tillbaka och läsa allt detta fina och det är inte särskilt konstruktivt för min egen del men jag gräver ner mig i bilderna och orden och skrattar och gråter omväxlande trots att det var nästan ett år sen nu.
det känns väldigt avlägset men varmt om hjärtat