solrosland

I torsdags var Edgar utom sej av ledsenhet och denna ledsenhet tog sej uttryck i en förskräcklig ilska och jobbighet, han slängde saker omkring sej och vrålade och hatade oss. Och hängde "sej" i kökslampan med ett skosnöre. Det hela var mycket sorgligt (jätteroligt) såklart och jag fick kväva mina skratt för att inte bli bankad på till döds av arga lillebrorhänder.

Fast tillslut fångade jag mitt förnuft och slutade vara irriterad på den lilla skrikiga snorungen för att istället ta min ilska och göra något vettigt av. Baka scones exempelvis för att få pojkuslingen på humör - för vad skulle jag själv i ledsna stunder behöva - om inte nybakade scones? Tänkt och gjort så jag bakade scones. Det extra goda gräddreceptet.

Och han smälte nog litegrann i sin tevesoffa tror jag för ilskheten liksom försvann även om han inte blev så jättegullig, lite stolthet hade han kvar, han åt under tystnad utan något Tack, men med god aptit.

Det är så ledsna små bröder ska hanteras.

---

i fredags ringde hanna mej från siesta.

jag fick höra håkan hellström och hanna och halva skåne sjunga
"dom är uppe på taken, alla är högt över staden
sommarn snurrar fort, när vi bara snöar bort
och jag vågar aldrig hålla din hand
vi är inte såna som i slutet får varann

och alla bara pratar "är det sant" och "jag har hört om dig"
jag kommer aldrig tillbaka hit igen
neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker är du också själv,
var är du ikväll"
och jag kände gråten i halsen och saknaden och jag ville inte alls sitta i min mormors trädgård jag ville dansa med hanna. Förlorandet av alla människor börjar kännas så tydligt nu när det är sommar, jag vet inte vad jag ska ta mej till. Jag älskar Hanna och hon ringde upp igen en minut senare och fortsatte skicka lite festival till mej. Jag tänkte åka till siesta men det är femtonårsgräns och jag ville inte riskera att inte komma in för jag är som en dum gammal mamma som inte vill ta en enda liten risk.
å idiotidiotidiotbjörk. slå mej hårt.

det känns plötsligt som oändligt långt till sommarlovet fast det bara är två veckor.