Av Björk, 7 år
Denna dök upp när jag städade mina vrår inför Den Stora Ommålningen. Läs och... se min eventuella utveckling.

Det var en gång för länge sen en kvinna som bodde med sin man. I ett hus för så länge sen att din gammelfarfar kan minnas.
Och mannen hette Edvin och kvinnan hette Lova.
Lova var gravid. Om 2 veckor skulle barnet komma ut.
-VÄND BLAD-
Nu äntligen hade barnet kommit till världen.
Det kom igår och det blev en flicka som fick heta Mirjam.
Så fort hon kom ut ur Lovas mage sa pappa Edvin glad: En sån söt liten Linnéa.
Men mamma Lova ville att hon skulle heta Alice, men till slut bestämde dom sig för Mirjam.
Mirjam Lova Molin. En söt sockerbit.

Mirjam hade det bra om dagarna hemma i skogen i Småland för länge sen.
Pappa jobbade i skogen och mamma arbetade hemma, men när Mirjam var 3 år hände något förfärligt!
Pappa Edvin vaknade en morgon försenad till jobbet, han brukade aldrig vakna så sent.
Och på jobbet arbetade han dåligt. På kvällen ville han inte äta och på natten hostade han så att Mirjam inte kunde sova. Samtidigt var Lova gravid igen och samma natt gick Mirjam i sömnen. Hujedamig.
Hon gick ut på verandan och la sig ner. På morgonen vart Lova förskräckt, Mirjam var borta.
När hon gick ut hittade hon en illblek Mirjam med ett Björnsår i ansiktet.
Och Edvin var sjuk och Lova var gravid.
Till slut ringde Lova grannen som bodde närmast fast det var en mil bort hon bodde. Grannen hade hästar och vagnar så dom fick skjuts till sjukhuset som var en liten konstig stuga man fick stå i kö jättelänge om man inte var akut sjuk.
Bredvid sjukhuset fanns en stuga som gravida fick föda barn i.
Snart var Mirjam frisk och pappa också och barnet hade kommit.
Vilken lycka, en pojke. Så fort Mirjam fick se honom sa hon Gottfrid och pekade på sin gulliga lillebror. Både Edvin och Lova kramade om Mirjam jättehårt för pojken fick heta Gottfrid och på vägen hem fick Mirjam en nybakad kanelbulle från bageriet för att hon hade kommit på namn till Gottfrid.
Och det var inte varje dag man fick gratis äpple och kanelbulle för 10 öre. När dom kom hem gick pappa Edvin ut och lekte med Mirjam och mamma Lova gick in med bebisen.

Den natten sov hela familjen Molin gott och hela familjen drömde om änglar.
/Björk 7 år.
Saker att märka:
min extrema namnfixering
min fascination för rovdjursattacker och graviditeter
- de återkommer i VARENDA berättelse jag skrev i min unga ungdom.
I övrigt var jag faktiskt en hejare på, om inte meningsbyggnad, så åtminstone stavning. fint.
VILKEN LYCKA, EN POJKE
HAHAHA underbart ju<3
ja pojkar är allt bra underbara dom.
Haha åh, så fantastiskt lillgammal och fin. Och namnen! Åh.
Jag är ganska imponerad, både av att du kunde rita så snyggt och skriva sammanhängande berättelser när du bara var sju. Det kunde nog inte jag. Jag gillar också att ett "hujedamig" smyger sig in i texten.
du ser, redan då kunde du. jag är faktiskt imponerad.
jösses! när jag var sju kutade jag runt i flanellskjorta och begagnade jeans och hittade på låtsasvärldar! sånt snille du var!
valle: jag tycker att man i hela texten kan känna av en tydlig Emil-inspiration. Småländska skogar och doktors-väntekö.
sofia: det gjorde jag också! Och så skrev jag ner dom där låtsasvärldarna med min spretiga handstil mellan varven.
En så underbart bisarr berättelse. Och dramatisk ;-)
fan va fin hårfärg du har, är den äkta?
Åh, vad bra den var! Otroligt imponerande att en sjuåring kan skriva något sånt. Jag älskar det lillgamla!
hahaha bisarr och dramatisk är de rätta orden! Och rätt så lillgammal. Inte bra-för-å-vara-7år däremot.
bea: vilken hårfärg syftar du på? Jag har ju brunt hår i en rätt så ocool nyans prick nu, och det är min naturliga, men om du menar min röda som jag har på min lilla presentationsbild så är den - till min stora sorg - inte naturlig.
puss
Och det var inte varje dag man fick gratis äpple och kanelbulle för 10 öre!
söt saga, hihu.
vart kom gratis-äpplet ifrån? haha
