kom ge mej kärlek och livsmotiv
Gråtlåt.
Jag vet att det är usel smak men till mitt försvar så är det inte min smak. Det är tioåriga Björks smak. Å vad jag lyssnade på Ted. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade. Tills min samlingsskiva började hacka och min familj få skavsår i hörselgångarna och jag kunna alla låtar baklänges... Därför får jag särskilda känslor idag av denna låt. och minnen av när jag låg och grät under mitt turkosa överkast och hatade världen och ritade på mina armar med en morakniv. I takt till denna låt.
hm...
Idag har mitt matintag bestått av... vatten... och ett digestivekex... och kladdkaka... och prinsesstårta... stopp där. Känner lite magont. Och en ånger. Bravo. Plus en väldig stress att ta itu med typ nu, vi fick utvärderingslappar i tjocka allvarliga buntar inför utvecklingssamtalet idag, ÄMNESRAPPORTER som det så fint heter. Överallt, i varje ämne, fanns att läsa att jag
1. har hög frånvaro och 2. inte sköter mina läxor.
Utöver det fanns det ärligt talat inte många muntra ord.
I svenska är jag ojämn, i matte är jag frånvarande, i fysik är jag VG, i kemi är jag oengagerad, i religion har jag gjort ett mycket dåligt beting, i biologi och engelska är jag anonym och går ej att bedöma, i idrott har jag gjort framsteg, i musik har jag skitmycket kvar för att ens vara godkänd, i bild har jag utvecklats (?), i slöjd suger jag.
Bra. Det enda positiva ordet var att jag är... sympatisk. Så kalla mej aldrig mer för pluggis... Halleluja och hejdå, nu ska jag göra läxor hela natten lång /sympatiskt åskmoln.
Jag tycker Ted är fantastiskt mysig jag. Inte alls tråkig.
Åh, Ted är verkligen inte dålig smak, om vi nu ska snacka musiksmak!
Han hamnar lite i samma fack som Håkan hos mej, sådana som jag tycker mycket om och blir väldigt glad om jag hör nånstans (fast Håkan är väl förstås i en klass för sej), men som jag sällan lyssnar på. Har lyssnat på dom väldigt mycket, men nu har dom fått lämna plats åt annat. Men dom finns alltid kvar där inne, bär dom nära hjärtat.
Din krönika i Bon var väldigt bra. Var fint att se dej i tryck.
...
vill skriva något mer. Var inte ledsen. Det finns så mycket som är fint och bra och.. äh. Jag är också ganska ledsen. Liksom uppgiven. Men det blir bättre. Lovar.
Hörrudu Björk!
Skolan är inte det viktigaste här i livet, även om skolan själv vill få det att framstå så. Det viktigaste (enligt mig såklart) är kämparglöden, om den finns så finns möjligheten att gå långt. Så leta efter kämparglöden, jag är säker på att du redan har den, även om du kanske inte själv vet. Alla kan bidra med någonting och dina texter är fantastiska, till och med då de handlar om ångest osv.
Avslutningsvis så vill jag också säga att jag smygläst din blogg sedan i somras (för enligt normen så kan man inte se upp till någon som är fyra år yngre, aight?) Vi har dessutom träffats vi två, i Winnerbäck-kön utanför Zinkensdamm. Jag minns att jag tyckte att du var söt i dina färgsprakande kläder och röda hår.
Ta hand om dig!
alltså KAN ALLA SLUTA MOBBA TED GÄRDESTAD ELLER!??!
jag älskar honom han var (:c) så himla fin alltså jag börjar nästan gråta när jag tänker på att jag aldrig kommer få se honom på en scen och alla skrattar åt mig och alltså äsh jag bara svamlar BJRK JAG ÄLSKAR DIG
rita i armarna med morakniv alltså BJÖRK sluta jag blir ledsen av såntdär :c
Lena och Catrin och Olivia: tack för tedmedhållet. Jag älskar honom.
catrin: mmmmmmmmmmmmm dina komplimanger kan jag inte ta åt mej för du är fortfarande min IDOL. Men nånstans blir jag ju ändå lite glad. Att du ens läser min blogg. beundrarpuss
anna: JÄTTELÄSKIGT. Jag tror ju att jag minns dig och vet vem du var, av de få små fotona i din blogg att döma... Jag har förträngt den vidriga (!) dagen. Där hädade jag minsann, jag som är hans största fan. Inte hans fel. Men dagen var lite fel. Ändå. Dålig dag att se mig.
Men tack för textkomplimangklumpen! Jag har kämparglöd som vill skola vill släcka ner... men ja ja ja den finns där.
Kram och ett väldigt tack.
oliviagullis: jag får en rätt rolig knivbild på näthinnan jag. Med Ted som bakgrundsmusik. Fast det e inte så skojigt EGENTLIGEN, jag vet. Jag skulle ha dött om jag kunde.
jag saknar dej.
detdär skrev jag såklart.
åh, ted som är så fin! speciellt come give me love!
du har något som ingen i din skola har ändå. jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det finns där. du kommer klara dig.
förlåt att det där var en så klen uppmuntran och lät så fruktansvärt cyniskt. ha
den här låten är med i "tillsammans" om du inte har sett den borde du göra det. jag tror du skulle gilla den...
Litenochsur: jag älskar den! Det har varit mitt älsklingsfilm sen jag var... åtta kanske. Såg den på en midsommarafton. Jag gillar den för olika saker och mer och mer varenda gång.
Fast nu kan jag den utantill och är i en lite trött fas.
Jag lyssnade också sönder Teddymannen när jag var i tioåren. Jag hade en blandskiva och jag kan fortfarande alla låtarna utantill. Ibland skäms jag också över min tedfascination, särskilt när jag tänker på att även Tomas Ledin och Björn skifs var husgudar. Men anyway. Don't worry be happy. :)