Fjorton suger. Sanningen.
Idag grät och spydde jag i skolan
jag märker gamla läskiga tendenser från gamla ledsna dar
och jag kan inte prata med nån annan innan jag känner mej själv.
Och jag vet ju inte hur.
åh bumpen.
fina rara ugglebumpen hur står det till?
ska jag komma upp till sundsvall och gosa lite kanske
tror det blir bäst så!
olivia: jag delar din mening men det kommer ju inte hända. ÅÅWREÅWRUEGHIORGEHIOGHIHGORGOWEOIRGHIOWRGHIR.
Åh Björk varför är du så långt bort så att man inte kan krama dig?
Gamla ledsna dar försvinner kanske aldrig helt. Men det är inte så hemskt som det låter att det är så. Även om det är hemskt just nu.
Vet att det är svårt. Tro mig, jag vet.
Fantastisk och uttrycksfull bild.
Oj.
Och ... kram, förstås ...
(L)
Jättestora och varma kramar
skickar jag dig.
Så.
en internetpuss
även om det inte hjälper. inte alls hjälper det.
dom första åren i tonåren är det värsta man går igenom. det absolut värsta. det lättar sen. jag lovar.
försök stå ut. snälla försök stå ut. skrik dig hes av ångest, gråt, var olycklig, känn det du känner fullt ut. skjut inte upp det för det hjälper inte alls.
puss. du är världens finaste!
fjorton suger.
sen mår man bättre!
Jag svär på mina egna tår!
finaste bump som spridit så mycket glädje till andra. önskar man kunde ge tillbaka på något sätt...
Jag är rätt säker på att jag åxå skulle spy och gråta efter en dag bland vissa av dom där... och jag har sett en hel del...
Be brave honungssmulan! <3
jag lovar att bjuda på morotskaka om du är i sthlm någon gång :*
Åh Björk, det där låter gräsligt. Tretton-fjortonårsåldern är ofta det pissigt vidrigt ensammaste, deppigaste och mest förvirrande man bara kan gå igenom. Men det går över. Jag vet, det är en riktigt utsliten gammal klyscha, men den brukar faktiskt stämma. När jag själv var mitt uppe i fjortonårsträsket trodde jag aldrig nånsin att livet skulle bli bra. Men redan vid femton-sexton började allt det där vidriga släppa på allvar. Gråt, skrik, men håll ut. Allt kommer att ordna sig, kanske snabbare än det känns som nu.
Tusen kramar och ett grönt litet lejon med tjock mjuk päls från en okänd beundrare som känner igen mycket av sina egna tonårskänslor i din fina blogg.