ett fordon som går på trampkraft med styre pedaler sadel pakethållare

Hej! Jag hoppas att solen når mig och er, att detta vänder om nu nån förbannad gång.
Jag orkar inte må såhär JUST NU, hela världen förvandlas till en hånfull, spränggul sol som bara gnistrar picknickrutigt,
som bländar med sin pepsodentvita tandrad,
blåser en ljusrosa bubbla redo att spricka i mitt snopna ansikte. Är ett fönster emellan.
Fastän jag så innerligt vill smittas av euforin av körsbärsblommorna av skimret av det ljusblåa i himlen av ruset i allas kroppar utom min.

Idag så har jag vaknat, ätit kanelhallon, bussat mig till bup och utfört två timmars tappra utredningstest - så nåde dem om detta inte leder till något bra - det är så fruktansvärt förnedrande att svara på de där frågorna om vad en cykel egentligen är, att lägga enkla pussel och ändå misslyckas. Näe, det är ju frivilligt, det är mitt initiativ, jag vill... Sen åkte jag till min pappa, har firat Valborg ikväll med honom och Bente. Vi gick till en båt, satte oss i den, köpte lite mat i den. Jag valde färska rödbetor med getost och honung. Snyltande därtill på pappas fetaost-vårrulle. så ljuvliga smaker. som jag lyckades känna. Mmmm. Sen lite vaniljpannacotta med nyfrusen färsk hallonig hallonsorbet och tunna jordgubbsskivor och jag lyftes till himlen. Man ska pyssla om sina smaklökar och ikväll mådde mina mycket bra. alltid nåt, va.
Sedan såg vi Sigtunas sprakande gemensamma brasa i vattnet, hela Sigtuna trängdes i den jeansblå ljusa kvällen, fyrverkerierna sköts upp men mitt fyrverkerisinne drabbades inte. jag bara stod som en pensionär. Trött i varje kroppsvrå, mest hjärtat och leendemusklerna. Jag har ganska svårt att fira vad det nu är man firar, Våren, eller Sommaren, när den endast känns som en stor klump av förväntan och ansvar. Nu ska man ha roligt, nu är det vår, halleluja, nu ska det spritta i benen, nu ska det cyklas, picknickas, tas till vara på varje solsekund, nu ska det resas och planeras, festivalbokas och parkhängas.
Jag känner mej främmande långt ifrån allt sådant nu.


ps. cykeln har hjul också men det glömde jag visst. Ja. Ni ser. Typisk utvecklingsstörning.

medicin

Mitt liv är ledset men somliga sötnosar gör sitt tappra bästa för att få det i en annan riktning. 
Mamma bakar pizza med mozzarelladrivor, häller upp gurkiga doftljuskantade bad, klappar mig på håret, pappa skickar små kram-vykort med fina rader och en mulen kväll tog min mormor med mig ut på en åktur vartsomhelst bara, köpte mjukglass på vägen, så landade vi vid havet.

Idag ringde tussilago och pratade i en timme och det kändes så lättat i hjärtat och fint i örat med lite skånska igen. Jag har fått en ny psykolog som känns bra och imorgon ska vi påbörja en ny utredning, för att tvätta bort asperger som är så fel från början till slut. Det kanske blir något nytt eller inget alls. Det spelar ingen roll känns det som, fast just det att inget spelar roll längre, oroar mej aningens. Jag vill ju vilja och veta och streta och inte vara lealös likgiltig klump för jämnan. Nu ska jag klä på mej en klänning, försöka mej till någon slags annan färg än osynligt genomskinlig. all kärlek /Björk.


RSS 2.0