solrosland

fullpackad buss i fem timmar.
den svettigt ljusgula solen rakt igenom de dammiga rutorna, omöjlig att värja sig för. precis varenda säte upptaget, uppfyllt, varje passagerares prickigkorvmackor och kaffetermosar och matsäckar och matsäckarnas odörer vilandes, spridandes i luften. maka in er för här kommer fler. nej. kroppar överallt, ögon blickar & matsäckar. en klibbig söt hinna av festis i hela bussen. prassliga, delicatomärkta papper med mosiga smältvarma chokladbollar inuti. varje millimeter innanför bussens väggar befläckade av socker, trängsel, andnöd, värme, svett, prickig korv och saknar toaletten dörr eller vad är det som.. 
tja - vanligtvis är jag inte så gnällig, vill jag väl inte tro, för vanligtvis rent ut sagt älskar  jag att åka buss, att åka på alla vis, men idag var det en lidelsefull färd. jag läste sen tar vi berlin av moa-lina croall för att sjunka in i något bättre, men i den gömde sig en sån sinnessjuk grov och greppande ren ångest, och jag hade den otacksamma ruttenplatsen i gången, inget fönster att luta sej mot ens en gång, så illa tvungen att sitta käpprak i luften och bara andas in allas svettiga, klibbiga prickigkorv-ångor.
inte våga dricka Loka av rädsla att bli kissnödig och tvingas pressa sej fram genom den fulla gången med allas ögon i ryggen och en sån opålitlig alltid lite trasig, äcklig busstoalett. de där utanför som säkerligen räknar sekunder man stannar där inne, för statistik på det. törsten i hela halsen. hungern. äcklet. ångesten. mitt i bussen.
Ge mej en andningspaus, ge mej andrum, ge mej andetag, andas åt mej för här går det inte. paniken så nära att få fäste och slå ut i blom, särskilt när den förbannade högtalarstämman meddelade en halvtimmesförsening då jag satt på helspänn, jackan redo och hoppfull att få hoppa av, dra luft i lungorna, men så äntligen till slut fick jag ändå stånga mej ut, frisk luft, sval luft och en bautastor pappakram i räddnings-upplands-fina-väsby.

sedan dess är allt ljusare och pappigare, paniken bortblåst.
istället gör vi rostade nattmackor med specialarpålägg i köket, pappa har vuxit till rena rama kocken.
vi dricker brämhults hallondryck och tävlar i snabb-tangentbordsskrivning. pappa fixar 20 ord, jag är uppe i 63 men vänta bara, snart slår jag emanuels 80. på affären köpte vi ananas, mango, torkad mango, knallröda körsbärstomater, lemon curd-glass och donuts som just nu väl ligger och blir torra i köket. pappa har tänt ljus överallt och bente har kommit hem från jobbet, fått den specialarmacka alla borde välkomnas hem med. olle ljungström har sjungit för oss, det är väldigt avslappnat, frid och fröjd och - påsklov! ännu. njut njut njut.
jag fungerar på min femtonårsdag varje dag. det blir alltid så på våren. åldersångesten, och skratta ni bara; men jag är bara fjorton en månad till - sen aldrig mer särskilt liten i hela mitt liv. Femton, sexton, sjutton, bara utför. O nej! och samtidigt, ja hurra, äntligen. har ju aldrig varit vidare bra på att vara elva tolv tretton fjorton ändå.