ett fordon som går på trampkraft med styre pedaler sadel pakethållare

Hej! Jag hoppas att solen når mig och er, att detta vänder om nu nån förbannad gång.
Jag orkar inte må såhär JUST NU, hela världen förvandlas till en hånfull, spränggul sol som bara gnistrar picknickrutigt,
som bländar med sin pepsodentvita tandrad,
blåser en ljusrosa bubbla redo att spricka i mitt snopna ansikte. Är ett fönster emellan.
Fastän jag så innerligt vill smittas av euforin av körsbärsblommorna av skimret av det ljusblåa i himlen av ruset i allas kroppar utom min.

Idag så har jag vaknat, ätit kanelhallon, bussat mig till bup och utfört två timmars tappra utredningstest - så nåde dem om detta inte leder till något bra - det är så fruktansvärt förnedrande att svara på de där frågorna om vad en cykel egentligen är, att lägga enkla pussel och ändå misslyckas. Näe, det är ju frivilligt, det är mitt initiativ, jag vill... Sen åkte jag till min pappa, har firat Valborg ikväll med honom och Bente. Vi gick till en båt, satte oss i den, köpte lite mat i den. Jag valde färska rödbetor med getost och honung. Snyltande därtill på pappas fetaost-vårrulle. så ljuvliga smaker. som jag lyckades känna. Mmmm. Sen lite vaniljpannacotta med nyfrusen färsk hallonig hallonsorbet och tunna jordgubbsskivor och jag lyftes till himlen. Man ska pyssla om sina smaklökar och ikväll mådde mina mycket bra. alltid nåt, va.
Sedan såg vi Sigtunas sprakande gemensamma brasa i vattnet, hela Sigtuna trängdes i den jeansblå ljusa kvällen, fyrverkerierna sköts upp men mitt fyrverkerisinne drabbades inte. jag bara stod som en pensionär. Trött i varje kroppsvrå, mest hjärtat och leendemusklerna. Jag har ganska svårt att fira vad det nu är man firar, Våren, eller Sommaren, när den endast känns som en stor klump av förväntan och ansvar. Nu ska man ha roligt, nu är det vår, halleluja, nu ska det spritta i benen, nu ska det cyklas, picknickas, tas till vara på varje solsekund, nu ska det resas och planeras, festivalbokas och parkhängas.
Jag känner mej främmande långt ifrån allt sådant nu.


ps. cykeln har hjul också men det glömde jag visst. Ja. Ni ser. Typisk utvecklingsstörning.

Kommentarer
Postat av: Moböjs

Och inte jag heller.



Det är synd om oss. =-(



Püss på bästa Bumpen!

2009-04-30 @ 23:12:26
Postat av: Lunsan

Eftersom du tycks må bättre av musik tänkte jag ge dig min bästa tröstlåt att blunda till. Peter Le marc med "starkare än ord". När man lyssnar på den känns det faktiskt som att det finns någon någonstans som ser en och allt man går igenom. Ensamheten i mörkret blir inte lika uppenbar.



För övrigt- fortsätt skriv!!!Inte bara för att det förhoppningsvis fungerar som terapi utan också för att du är en riktig ordkonstnär som sprider solsken till oss andra.... Du är viktig!!!

2009-05-01 @ 10:18:52
Postat av: Hilda

jag känner som du. Eller inte riktigt. jag kan drabbas av våren av lukten och av allt. Men jag känner ingen förväntan ingen längtan. Det känns som om hösten som följer våren kommer bli den tommaste av alla höstar. Den ensammaste. Men man ska inte se det så. Man ska tänka tvärt om. Att nya situationer skapar nya möjligheter att gamla vänner kan bytas mot nya. Hoppas ditt sinne kryar på sig! Det täänker jag tvinga mitt till.

2009-05-01 @ 19:10:53
URL: http://tokrolig.blogg.se/
Postat av: Anna

Var Rädd om Dig!!!!

2009-05-01 @ 22:32:59
Postat av: Jenny

Ska du inte på Peace and Love ??

2009-05-02 @ 12:18:18
URL: http://letsnotwastemoretime.blogspot.com
Postat av: Rebecca

Du är modig och bra Björk! Var rädd om dig!

2009-05-03 @ 17:35:47
URL: http://hallonsemla.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0