vita lackade, klackade & kalaskragade
När vi ändå är igång med det här ytliga.
Fina skor.
Mina skor.
Historien går såhär va:
att jag såg dem stå och gnistra på en News-hylla
och drogs då med, helt fantastisk och MAGNETISK kraft, in i affären,
och skorna var plötsligt alldeles fastspända på fötterna,
och jag hann varken blinka eller tänka,
Bara känna hjärtat dunka i en materiellt pirrig takt, spegelbilden le, fötterna trivas
- så jag slog till och köpte dem.
För att jag ju aldrig köper skor. För att alla skor är så himla tråkiga och otilltalande, och just dessa så sällsynt ljuvliga. För att man ska kosta på sig ibland. Unna sig.
Men 699 kronor är mycket, en halv festival. Så de ska ändå tillbaks, få tillhöra nån annans fötter, och det är vemodigt. Måste därför lämna ett inlägg ägnade dessa magiska skor till eftervärlden. Måste minnas att jag burit och älskat dem åtminstone innanför mina väggar, att de har snurrat varv framför min spegel.
Sånt som ingen har sett, har väl ändå hänt va? trots alla som hävdar motsatsen. Men att minnas är viktigt. Det är en ruskig tanke att allt i mitt huvud genom en snabb krock, ett skott, en plötslig tumör eller bomb eller brand - kan lossna och förintas och aldrig återbli för någon. Allt som jag sparar och samlar och som är det viktigaste och självklaraste är ändå så himla bräckligt, obekräftat och ingenting.
ja, just dessa skor är inte det viktigaste, men ni hajar. Dagbok är ingen dum idé.
peace /björk.
Hej.
Hittade din blogg via din gästkrönika i Bon. Väldigt välskriven och bra. Jag är också uppväxt i Sundsvall, i Njurunda närmare bestämt. Sundsvall är långt ifrån en rolig stad att växa upp i, men tro mig, det blir betydligt roligare sen. 48 timmar efter studenten hade jag flyttat ner till Malmö, sen dess har jag avverkat både New York och Berlin som boplats. I dag jobbar jag med det jag drömde om när jag växte upp och är väl tilfreds med mitt liv.
Det blir inte värre än just under dom åren dom går igenom nu, när du flyttar sen har du full möjlighet att återuppfinna dig själv, skapa den du egentligen ville vara och kände att Sundsvall var för liten för. Lycka till i livet, du kommer gå långt!
här kommer en lista på saker du borde göra:
- Du borde göra en bok av din blogg
- Du borde snarast dansa ner till Stockholm
- Du borde återuppta ditt skrivande igen
- Du borde ha ett hyllningsinlägg till dig själv i din blogg för du är så himlahimlahimla bra.
Och du borde kosta på dig skorna mitt hjärta.
Tro mig, du kommer att ångra dig alldeles förfärligt resten av ditt liv om du inte låter skorna stanna.
Tigg på stan om du inte har råd!
OMG vad snygga skor.
Calle: jag har aldrig tvivlat på att det blir bättre (eller så har jag kanske visst gjort det, men jag har aldrig tvivlat på att det KAN bli bättre). Men det känns som om just nu också är mitt liv, också är år och viktiga såna och inte ska slösas bort såhär, här. men vad har jag för val.
tack!
Alva, världens bästa finaste finAlva:
stockholmsdansandet ska jag nog kunna klara av. Kanske till helgen? På måndag? Kan du ses då?
Skrivandet vill jag gärna återuppta men med aldrig någon dator och aldrig någon ro är det svårt. Men jag vet. Och jag vill. Och någon gång.
KRAM och ett stort rodnande tack för årets mest smickriga kommentar.
Den hemska tvillingen: jag kostar på mig dom, i enlighet med ditt råd. Jag slipper ångra mig men lever ett fattigt februariliv.
Karro: stämmer bra med vad jag tycker.
tack alla världsbäst-läsare.