P&L del två. Michael Jackson.
If I don't live today... från Mando Diao, efter ett märkligt hyllningstal till Michael Jackson.
'

Michael Jacksson är död.
Färskt och kortfattat dödsbud, mitt under Thåström. Som en stöt från telefonen till hela handen, jag kan inte återkalla känslan men den var stark och mycket underlig. Jag visade med darrande hand sms:et för närmsta man, och han hade mage att LE när han sa
- dog han som svart eller vit?
han fick en välförtjänt men mjuk knuff i magen, jag var skakad. Fast. Ord som typ ledsen är förstås alldeles fel: jag saknar honom heller inte, för jesus - jag kände honom aldrig, den Michael jag känt finns ju isåfall kvar - det är ju bara musiken, och den är bestående. Om han levt eller inte de senaste åren skulle jag ju inte märkt ändå. Man ska inte ljuga - jag saknar honom inte. Men död tar alltid så hårt på mej! Oavsett.
Och på en festival blir stämningen synnerligen speciell. Ryktena klättrar konstiga vägar. Alla var fulla, skrattade och firade. FIRADE!
Lykke Li var nog största dödsbudsbäraren och nådde hela sin publik när hon efter konserten kom ut på scenen för att berätta något mycket tråkigt. Då var nyheten fortfarande mycket ny. Men jag befann mig ju, som skrivet, på Thåström och informerades istället blixtsnabbt av min mor via sms. Och när jag sedan sprang genom massorna mot Kleerup så visste alla festivalare i ett trollslag vad som hänt. Det var hälften lyckliga skål! och hälften tårar. Allt så overkligt. Olika opålitliga dödsorsaker på löpande band. Kleerup tillägnade honom en låt och under nästföljande dagar följde de flesta artister hans exempel. Det var konstigt, att han skulle passa på att dö just precis då. Hela festivalen blev märkt av hans död såklart. Fast nä, jag ska inte skriva mer om honom, för jag är inget Michael-fan. Inte när han levde och då är otäckt att förvandlas till det vid hans död. Sätter punkt härmed: .
* En till, längre version av If I don't live today, som det inte är jag som har filmat, kommer här.
Med det sjukaste mellansnacket någonsin som bonus. Gustaf jämför Michael Jackson med Borlänge på ett mycket... spännande.. sätt.
Hm... Jag kan köpa det där med att de influerats av Jackson, men Borlänges harrasments? ännu en gång, hm...