solrosland

Jag har i alla minnesbara tider varit världens födelsedagiska människa.
Det har yttrat sig i att jag: räknat ner redan i januari, överdrivit, klämt i, längtat, spritt ryktet, tjatat, påmint min omgivning, lyssnat med full njutning till mitt magpirr, skrivit milslånga listor (- önskelista, önskefrukost, önskemiddag, önskeefterrätt, önskeväder...). 

Och jag minns mina födelsedagar precis, hopprepsväder och grusigt, nya ännu vita vårskor, vitsippebuketter på köksbordet, nyväckta blommor i varje backe, en porlande vildsint fors där jag bor, det nya och färska i våren och löftet om hela sommaren framför.
Har älskat att fylla år, älskat att fylla år i just maj. 

Men detta år... jag kan inte hjälpa att det ändå bara känns som att nej, nej, nej.
Det kanske är lite extra nej-effekt på grund av att jag är en så överdriven födelsedagsfirare. De flesta andra jag känner är mer vuxet dämpade... men inte jag, näe. Utom i år, jo. Alla mänskor studsar inte runt som spralliga sprickfärdigt förväntansfulla ballonger dagarna innan sina bemärkelsedagar... vad jag vet, i varje fall. Men om man brukar göra det så blir detta en så skarp kontrast. Jag vill inte fylla år utan promenader med Lotta vid vårt hemliga ställe, innan. Inte utan att låta Ted Gärdestad locka fram allt mitt vemod, inte utan att gå runt i majkvällarna innan och andas, och tänka, och hinna minnas.


maj har alltid varit min ledsnaste och tänkigaste månad.
Nu är den bara just ledsen och jag minns inte ett dugg. Det brukar ju vara precis i dessa dar som jag slungas tillbaks till när jag var åtta nio tio elva. Som åren anfaller mej. Som jag själv anfaller mej. och jag vill ju ha det så.


Födelsedagstabell, 090510. 
Vilja: 0,000001 ungefär.
Längtan: se ovanstående.  
Önskefrukost: lite uppfriskande kiss skulle sitta fint. 
Önskemiddag: men ingeeeeen.
Önskelista: saker? säg det inte ens. Brrr.
Önskeväder: struntar väl jag i, jag trivs bra under mitt täcke, må regnet piska sundsvall i bitar. 
Jag vill skjuta födelsedagen till månen, fylla år i december, eller aldrig fylla år alls. Och alldeles speciellt inte femton. Har inte den glädjen i mej som jag tycker att en födelsedag rimligen ska omringas av.

ÅTMINSTONE så har det känts så de senaste två veckorna.
Men nu ni, ljuset i tunneln; kom på mig själv med att kolla upp vädret, googla prognoser och finna ut att jag har att se fram emot en mulen födelsedag - för tredje året i rad - trots mittimajdatumet. Och jag blev ledsen! Jag tänkte genast undan min picknickplan... och där tog jag mej själv på bar gärning. Jag hade alltså en plan om en picknick.. aha... jag ville tydligen helst ha solsken... alltså bryr jag mej ändå. Litegrann. Innerst inne.
Inte vrålande vräkigt mycket, - men jag har min bemärkelsedagspetighet vid liv. Nånstans i bröstkorgen, som väl bara är fylld av lite för feta regnmoln för att ge fri spelplan åt någon ballonghysteri just nu. Men ni vet, den där besvikelsen på något sätt. En femtonårsdag är en bra dag att fira! Och då var det väl inte såhär det skulle kännas. Ungefär så.

Men nu är det såhär det känns. och det är på torsdag jag fyller femton år.
hur ogärna jag än vill.
bli äldre, ha födelsedag, vara människa. 

Och jag har städat hela mitt rum trots en stretande ovilja.
Jag har dammsugit varje vrå, skurat, förberett, gjort om, skapat ett bo, en öppen famn för min nya ålder.  

Försökt bana väg för dagar så pass avslappnade att jag kan klara av att längta lite. 
Nu luktar det vädrat, eucalyptusdoftljus och skurmedel, jag ska strax byta lakan, nya rena mjuka att slumra sista fjortonåren i, jag ska göra varje läxa tills allt är lysande rent och färdigt. Tills jag inte har något annat att göra än att längta. Sedan ska jag tänka ut vad jag önskar mej. För det är inte sant att jag inte önskar mej något, jag är önskigast i hela staden kan min familj förtvivlat bedyra.
Även om just sakiga saker för givandets tvångsmässiga skull, inte tilltalar så värst. Specifikt till just du som undrade, du vet vem du är, så kan jag säga att jag önskar mej.. jisses, måste rensa undan alla omöjligheter... Tja, kanske en blombukett. Jag gillar blommor. Jag gillar böcker också, önskar mej Om Jesus, önskar mej ett armbandsur, cigarrlådor, presentkort på fotoframkallning, sjömansklänning, Body lotion med smultrondoft från Åhléns av ett märke med det fina namnet Björk, superhjältisk mantel, ett fickur, paljettskor, sextitalsljust läppstift, ett kakfat, en picknickig servis, chokladcigaretter för de verkar bannlysta i varenda karamellaffär nuförtiden?... en vit fågelbur och typ festivalbidrag, GUD VAD TRÅKIGT med ordentliga, rimliga önskelistor. Jag önskar ärligt, det är inte det, men det är ändå så att jag ju helst vill önska mej:
Johan Persson, att bli fin, cirkusklänningar, ett tak att spendera min sommar på, svindel, Något som känns; borrar i mej, fina melodier, saker som människor knådat med sina händer, en kram/en axel, en ny kropp att bo i, nytt innehåll att fylla mej med.

Nu ska jag fortsätta lyssna på SOS. Byta lakan. Vara nyttig och vettig och ordentlig.
Och snälla inte känna efter.