solrosland

Hej goddag. Er allra bästa kock till er tjänst. 
Här är en onsdagsrätt man kan laga om man är spansk till sinnes:
Paella!


1. Rada upp ingredienserna. Dom kan vara vad som helst, för man få ha vad man vill i en paella. Det är som pyttipanna. Fast ris är en bra bas förstås. Jag var ändå lite för obeslutsam - och fick ett resultat därefter. Iallafall. Svenska (bedrövligt trista) recept innehåller nästan alltid ärtor, kyckling och räkor. Det gjorde inte mitt.

2. Lite olja + lite tjusigt hackad lök, ja ni vet ju - tillsammans med riset. 

3. Riset fixar sej sakta. Då kan man hinna äta lite av den enda sanna Matlagarkosten - rullrån! ... som av en händelse ligger i välkomnande öppen påse på diskbänken.

4.. Vänd samman allt du vill ha i, i en bra panna. Saffran såklart, strö den med vördnad och tänk på att den kostade 37 kronor. Och gärna ett räkberg. OCH SÅ VIDARE enligt din egen gom's dagsform.

5. Duka. 

6. Ropa på la familia.

En studie i maträttens varma mottagande av familjen:


- Bror nummer 1: försvinner hastigt från bordet. som synes. endast en stol förblir. 


- Bror nummer 2: följer sin broders exempel. Tillägger på eget initiativ tillochmed en nätt liten grimas. 

Modern i huset håller god min, men gör noggranna högar på tallriken, en Ätbar och en Oätlig. Och upprepar "MmmmMmm men JAG tycker faktiskt att det var JÄTTEGOTT" i sådant falskt tanthastigt tempo att jag vill krama den stackars, uppenbart lidande, människan. 

Sen: ingen succé men släta över med en bländande efterrätt då! Hallonsoppa tack.
2 dl vatten + 1 dl socker (- enligt receptet men näe, halvera det!) + vaniljstång & dess urskrapade frön + två eller tre små stjärnanisar i en kastrull på spisen. 
Mycket mycket hallon i en mixer. Och så sockerlagen ovanpå. Och så får de gå i förening med varann under några sekunders bullrande.

Innan detta: chokladmoussemakeri. En äggula, 2,5 dl grädde och lagom mängd god choklad. Smält den och beblanda med äggula, vänd i lättvispad grädde, rör inte sönder! När det är tjusigt, stoppa på kylning. 
Ät soppa med chokladmousse i. 
Receptet är typ cookalongs. 
Och jag är typ världens sämsta kock. Så höga ambitioner; älskar ju köket så innerligt. En hopplöst obesvarad historia, dock. /Björk.

Det är nåt visst med ukuleles alltså. Åh. Var är min? Gav jag bort den, eller sålde? är det någon av er som har den?... nej, jag har inget minne av någon packaneripaket-process... underligt underligt.
Men här är Fannys ljusblåa: 

Och hela Fanny dessutom. Så fin! Säg det till henne här. 

"Ska du inte ta dig i kragen nu? Driva en uppdaterad blogg och sluta leva på andras meriter; otaliga musikvideos, emil jensens geniskap och bob hanssons finaste dikter. Det kan inte funka så. Skärp dej nu. Eller avgå".

- okej, okej. 
För att tala om mej själv då. Det råder... turbulens. Omkring mej. Jag har ju tappat känseln. Är egentligen inte alls vidare Uttråkat Stillasittande och av den anledningen inspirationslös. Tvärtom i en lång vind. Och lite blind. 
Konserter och födelsedagar avlöser varann. Min skolgång heter numera Anpassad. 
Men skrivet i fingrarna vill inte bli till.
Så jag tar till det bekväma knepet att låta någon annan veta precis hur jag känner. Imorse när jag gick till skolan råkade jag lyssna på 13.3.99, annars lyssnar jag sällan på Lars längre.
Men LÄS:

"hon känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev,
lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Nu är det ingen som skriver längre
det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans, 
Är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
ett mål att sikta på

Är det verkligen du?

Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

/

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
och ett mål att sikta på
Är det verkligen du?

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
och ett mål att sikta på

Är det verkligen du?"


Det är så praktiskt i all tonårig misär att det alltid finns en låt att spegla sig i. En ny för varje dag kan hända tillochmed. Tråkigt, för det innebär på samma gång att sorgen är tämligen allmängiltig, ounik och i saftig upplaga. Lite.. kommersiell. Vilket är det fulaste ordet vi vet! å...


Satt i ett rum med psykolog. Snön föll utanför. Eller om det var dimman. 
Han förklarade hur Motivation fungerar. Hur den uppbådas. Hur svårt för somliga. Jag har svårt. 
Lusten! Var är den?


Jag känner att jag har vuxit om min blogg. Den vet ju så lite! Den är inte längre mej.
En gång i tiden fanns mer fakta att finna här än i ett möte med mej. Den funktionen börjar så sakteliga urholkas. En sund utveckling enligt de flesta Myndiga men jag tycker det är, rätt eller fel, iallafall TRÅKIGT. Hur lockande är en platt och feg och urvuxen kostym jämfört med en spexig, smäcksittande och blixtmodig sådan?... 

Senaste veckorna har jag somnat vid trefyrafem varje natt. Inte vaknat tappert vid sju, om ni det trodde. Samma sömn fast helt förskjuten och jag hade tänkt bryta den trenden IKVÄLL. Här och nu. Även om det inte handlar om Läggasigvanor utan om sömnblockeringsmedel benämnt Oro så är det ändå som dom säger. Man kan ju sällan somna så länge man sitter upp vid en dator och äter avocado och lyssnar på broder daniel. Iallafall. 
kram kram kram /björk.

Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?
Integritet 
vad har den nånsin gjort för mig?
och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig



Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå

Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå

blås upp mig och stick hål på mig
och blås upp och stick hål på mig igen

så får du mig ändå

Tropiska sinnessjuksvärmen, bryggsolandet, Smultronläskedryck. Hajglober och magisk magisk kvällssol. Melonfrukostar, havet, förtjust tandkrämstömning i någons hytt. Finlandsfärjedisco, finlandsfärjekaraoke, finlandsfärjemat... Knogpussar och anständig markus vs. oanständig markus. Akvarium, Scandic, Mumin. Obligatorisk kyrka efter kyrka efter kyrka. och lite berg&dalbanor ovanpå det.
Ja, var på klassresa i maj. KUL är ett saftigt ord men. lite kanske. Iallafall i en solig backspegel medan november omringar. 

Allt är skit och jag ska gå och dränka mina sorger i glögg. /Björk.

"Du bloggar lite... klent.. tycker jag allt, Björk. I denna takt vinns inga bloggpris".
Så sant! Men det finns andra som är duktiga. Moa till exempel. Och jag är på benen igen imorgon.
Hej! /Björk.

Det här stod i tidningen idag:




Och såhär skrev jag igår:

Ikväll har jag beskådat Emil Jensen på ett kulturmagasin nära mig. 
Beskådat, och hänförts, och blivit kär(are).
Och lyssnat noga.
Och tillochmed känt på... mmm... han är en bra kramare! Inkl. händer, mjuk rygghälsning, lagom lång kvarhållning. (<-- lögn. han kunde gärna aldrig släppt taget).

Men vilken föreställning. Fullkomligt himla mästerlig från första numret till sista. Varje sekund, varje melodi, replik, min. Ren och skär; högsta språkgradens, njutning. Hjärtat med hela vägen. jag låter överraskad nu, det är jag ju inte. Men det var den bästa emilgången jag varit med om.
Jag går upp igen
det trodde jag aldrig.
det tror man aldrig, att man kan.
Nära till offentlig tår (/störtflodsgråt) i det. Fastän jag är så ogråtigt lagd.

Hade tilldelats det ärofyllda uppdraget att studsa upp på scenen mellan rätt applåder och överräcka tackpresent från Teaterföreningen. Jag skötte inte jobbet med den äran, dessvärre, utan med krockiga händer och klädsamt röda kinder... min vana trogen. nå, fick min rampljuskram, fick viska min kära känsla och sen spaghettiramla av. Är trots den pinsamma petitessen så GLAD.
Kvällen var så mjuk i hela sig. Tio smultron av fem. Och så vackra ögon i vimlet sen. För att citera Emil: "Folk är ett underskattat folk".
Människor är mina bästa. Det skapas en sådan tyst och hemlig stämning, att enas i det gemensamma i att ha sett något Riktigt Jävla Skitbra. Man är omtumlad, lite rörd, nykär och delar det med 140 främlingar.
Går runt och ruvar på som en stor hemlighet. Kan inte bryta magin med att gasta och gapa. Bara försiktighets-le i samförstånd ur sin halsduk. Be om blyg kram av Emil. Kanske köpa skiva.  Gå ut sedan i iskalla vintern men varm och välutrustad.

Fast jag gick inte ut. Jag dröjde mej kvar. Dels för att jag inte vågade gå fram förrän allra sist, dels för att det var så varmt, för att jag var lite kär, för att jag kände mej välkommen att fastna. Så jag fastnade. Mumlade blyga fraser ner i golvet. Sträckte fram knyckligt hemligt brev. Kände samstämmighet och spegel-log med skäggig man. Gick till sist och sa kanske "vi ses på onsdag" till emil, för han spelar i Ånge då. Ånge är inte i sundsvall men det finns väl buss- eller tågförbindelse, tänker jag i det tillstånd då hinder inte känns.
Men något man blir så glad av. 
Ska man väl ägna sig åt. 
Bara en gång till. 

ps. och mitt hjärtligaste tack går raka vägen till caroline. 

Fattiga riddare, vilket värdelöst påfund!
som ett oerhört tråkigt slags bakverk bara. Aldrig igen.
Mjöl&Socker&Fett. Ingen fantasi, inget minsta motstånd i den blötsmöriga konsistensen. 


Ungefär lika lite motstånd som i Hamlets önskelista, vilken kan skådas ovan. 
Jag vill bara gäspa. 
Den är väl kanske söt, men fasansfullt beskedlig.
Min önskelista är ett överdrivet A3 med mycket guld i, som måste vikas ihop flera gånger om för att få plats nånstans. En stark motsats till denna trevliga konjakslista. Våra listor representerar oss väl. Vi är väldigt olika, vår gemensamma moder till trots. Han är väldigt polotröjesfrom; det ska vara Enfärgat och Enkelt. Kött och potatis. Rejält men gärna med finess. Jag, å min sida, är istället så vacklig, överdriven och sned jag bara kan, och det driver honom till vansinne. Utlöser många middagsbordsfejder i vårt hus.  
fast just nu är jag bara trött. Godnatt!

Mamma är på Ica. Jag skrev: glögg. tagliatelle. på inköpslistan.
Hoppas att hon ser det.

Denna lördag är... äh, så trött. Från början till slut. Leker med eminenta la photocabine. 



Vad gör ni? Hur mår ni? Har ni snö? Eller regn, som jag? Sol, moln? En dröm? En önskning?
/Björk.

Hej, bryter tystnaden som härskat här ett tag.

Igår kom jag till Sundsvall efter praoig Stockholmsvecka. Om den hade en färg var den blå. Bara så sorgsen.
Men i måndags kväll träffade jag Julia. Och hon hade täta ögonfransar, vackraste ögonbrynen jag mött, skratt i hela ansiktet, räv(med ä, läs rätt)färgat hår, största sammetsfamnen och vi pratade med mycket stora gester. Drack milkshake och åt fudgekaka som förlorat sin fudge.
Och promenerade sen. Stockholm är så fint när det är mörkt, bara lampor lyser och vattnet glittrar och trängseln skingrats. Genom gamla stan. Och ännu längre. Någon ropade ITALIANO efter mej, och en annan trodde jag var från marocko. Inte bara det, utan FIN från marocko dessutom, så jag fick ett mål gratis mat. "Han ger aldrig gratis", viskade hans med-kock imponerat... är livsfarligt lättsmickrad&-lurad. Klockan var tio och Julia var ett viktigt sällskap för jag är det naivaste lilla bytet som finns att tillgå för hungriga mördare. Vilket han kanske inte var, men om han vore. Sen flydde vi utan att tacka. Himlen var mörk och vi promenerade lite till. Bara till nästa station. Och nästa, helst. Moster i nattlinne som till sist ringde med ängslig röst, och så en hård kram och adjö. Och löfte om att snart ses igen, men somliga geografiska hinder finns.

Och Julia är den vackraste jag vet:

Och vackra människor omger man sig ju gärna med. Synd att tåg till Småland är så dyra. 

Känner mej tämligen o-inspirerad. Adjö.