lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
"Ska du inte ta dig i kragen nu? Driva en uppdaterad blogg och sluta leva på andras meriter; otaliga musikvideos, emil jensens geniskap och bob hanssons finaste dikter. Det kan inte funka så. Skärp dej nu. Eller avgå".
- okej, okej.
För att tala om mej själv då. Det råder... turbulens. Omkring mej. Jag har ju tappat känseln. Är egentligen inte alls vidare Uttråkat Stillasittande och av den anledningen inspirationslös. Tvärtom i en lång vind. Och lite blind.
Konserter och födelsedagar avlöser varann. Min skolgång heter numera Anpassad.
Men skrivet i fingrarna vill inte bli till.
Så jag tar till det bekväma knepet att låta någon annan veta precis hur jag känner. Imorse när jag gick till skolan råkade jag lyssna på 13.3.99, annars lyssnar jag sällan på Lars längre.
Men LÄS:
"hon känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
det är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev,
lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Nu är det ingen som skriver längre
det finns ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans,
Är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
ett mål att sikta på
Är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
/
Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
och ett mål att sikta på
Är det verkligen du?
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Har du valt en väg att gå,
och ett mål att sikta på
Är det verkligen du?"
Det är så praktiskt i all tonårig misär att det alltid finns en låt att spegla sig i. En ny för varje dag kan hända tillochmed. Tråkigt, för det innebär på samma gång att sorgen är tämligen allmängiltig, ounik och i saftig upplaga. Lite.. kommersiell. Vilket är det fulaste ordet vi vet! å...
Satt i ett rum med psykolog. Snön föll utanför. Eller om det var dimman.
Han förklarade hur Motivation fungerar. Hur den uppbådas. Hur svårt för somliga. Jag har svårt.
Lusten! Var är den?
Jag känner att jag har vuxit om min blogg. Den vet ju så lite! Den är inte längre mej.
En gång i tiden fanns mer fakta att finna här än i ett möte med mej. Den funktionen börjar så sakteliga urholkas. En sund utveckling enligt de flesta Myndiga men jag tycker det är, rätt eller fel, iallafall TRÅKIGT. Hur lockande är en platt och feg och urvuxen kostym jämfört med en spexig, smäcksittande och blixtmodig sådan?...
Senaste veckorna har jag somnat vid trefyrafem varje natt. Inte vaknat tappert vid sju, om ni det trodde. Samma sömn fast helt förskjuten och jag hade tänkt bryta den trenden IKVÄLL. Här och nu. Även om det inte handlar om Läggasigvanor utan om sömnblockeringsmedel benämnt Oro så är det ändå som dom säger. Man kan ju sällan somna så länge man sitter upp vid en dator och äter avocado och lyssnar på broder daniel. Iallafall.
kram kram kram /björk.
jag saknar våra mejl.
puss.
EMMA MITT HJÄRTA!
det är du inte ensam om det får du inte tro
- du är bara för fin för mina fula dagar,
jag vill göra ordentligt, men jag blir ju inte ordentlig, och så slutar allt i Inget istället.
så kan vi inte ha det. imorgon är jag blixtskärpt.
Jag har, som jag nog sagt, ingen som helst relation till Lars Winnerbäck.
Men är medlem i Evert Taubesällskapet, och Winnerbäck var ju årets Taubestipendiat.
Och i Taubesällskapets Årsskrift, som jag fick idag, finns en intervju med LW (hämtad från Tidningen Vi) och en del fina bilder på stipendiaten själv dessutom.
du kanske ska gå vidare till en ny blogg, som passar den du blivit
Hmm... läser, berörs och funderar... Mitt lärarhjärta vill så gärna hitta ett "men-prova-så-här-råd" att ge dig. "Drivet" att aldrig lämna nån i sticket eller inte göra allt för att hjälpa, finns där ständigt, trots att jag inte längre jobbar i skolan.
För mig, som är lite äldre och dessutom tre-döttrars-mamma, tycker jag förstås att din blogg är en perfekt blandning av privat och allmänt. I min femtiårssjäl finns en spärr, en liten gnagande nånting som oroligt varnar för alltför öppenhjärtigt och detaljgeneröst skrivande i bloggar, Facebook o dyl. Det kan straffa sig på oanade sätt och oväntat visa sig vara till men för skribenten. Att du däremot själv inte trivs med din blogg och det du skriver, är det olyckligt. Kan det vara så att du och skrivandet inte är riktigt i synk just nu, och att detta är lite ovant för dig..? Kan det vara en platå, ett trappsteg, i din egen och ditt skrivandes utveckling? Skulle det kunna vara så, att det ger sig med tiden? Jag kan förstås bara utgå ifrån mig själv, men erfarenhetsmässigt, och av mina egna toppar och dalar, vet jag nu att det blir bättre om jag väntar -- att jag i backspegeln t.o.m. känner stolthet då ser på det jag åstadkom under perioder då jag själv tyckte mig misslyckad och usel.
Kanske kan detta ge dig nåt... eller kanske inte. Jag vill hur som helst säga, att du ALDRIG ALDRIG ALDRIG skriver dåligt, Björk!!! Ditt skrivande är unikt, vackert, personligt och speciellt. Jag är övertygad om att t.o.m. en handlingsnota skriven av dig, skulle bära ditt tydliga Björks-härliga-språk-signum.
Du äger, Björk!!!
Björk, ovanstående kommentar har så himla himla rätt. På riktigt. Allt du skriver är alltid så fint. Du har en gåva, Björk. Även om du inte alltid ser det själv så är allt du skriver så himla björk-fint. Alltid. Jag tänkte på dig på Lars igår, och om jag hade träffat honom hade jag tänkt att be honom att hälsa lite till dig medan jag spelade in. Men icket, jag fick ingen chans att se Lars efter konserten. Bilen avgick direkt tyvärr. Men det kanske är tanken som räknas, eller?
Puss käraste du. Förresten, imorgon är det fredag. Och sen är det helg. Ljuset i tunneln. Puss.