ingen spricker av att ta i, man spricker bara av att låta bli
Och såhär skrev jag igår:
Ikväll har jag beskådat Emil Jensen på ett kulturmagasin nära mig.
Beskådat, och hänförts, och blivit kär(are).
Och lyssnat noga.
Och tillochmed känt på... mmm... han är en bra kramare! Inkl. händer, mjuk rygghälsning, lagom lång kvarhållning. (<-- lögn. han kunde gärna aldrig släppt taget).
Men vilken föreställning. Fullkomligt himla mästerlig från första numret till sista. Varje sekund, varje melodi, replik, min. Ren och skär; högsta språkgradens, njutning. Hjärtat med hela vägen. jag låter överraskad nu, det är jag ju inte. Men det var den bästa emilgången jag varit med om.
Jag går upp igen
det trodde jag aldrig.
det tror man aldrig, att man kan.
Nära till offentlig tår (/störtflodsgråt) i det. Fastän jag är så ogråtigt lagd.
Hade tilldelats det ärofyllda uppdraget att studsa upp på scenen mellan rätt applåder och överräcka tackpresent från Teaterföreningen. Jag skötte inte jobbet med den äran, dessvärre, utan med krockiga händer och klädsamt röda kinder... min vana trogen. nå, fick min rampljuskram, fick viska min kära känsla och sen spaghettiramla av. Är trots den pinsamma petitessen så GLAD.
Kvällen var så mjuk i hela sig. Tio smultron av fem. Och så vackra ögon i vimlet sen. För att citera Emil: "Folk är ett underskattat folk".
Människor är mina bästa. Det skapas en sådan tyst och hemlig stämning, att enas i det gemensamma i att ha sett något Riktigt Jävla Skitbra. Man är omtumlad, lite rörd, nykär och delar det med 140 främlingar.
Går runt och ruvar på som en stor hemlighet. Kan inte bryta magin med att gasta och gapa. Bara försiktighets-le i samförstånd ur sin halsduk. Be om blyg kram av Emil. Kanske köpa skiva. Gå ut sedan i iskalla vintern men varm och välutrustad.
Fast jag gick inte ut. Jag dröjde mej kvar. Dels för att jag inte vågade gå fram förrän allra sist, dels för att det var så varmt, för att jag var lite kär, för att jag kände mej välkommen att fastna. Så jag fastnade. Mumlade blyga fraser ner i golvet. Sträckte fram knyckligt hemligt brev. Kände samstämmighet och spegel-log med skäggig man. Gick till sist och sa kanske "vi ses på onsdag" till emil, för han spelar i Ånge då. Ånge är inte i sundsvall men det finns väl buss- eller tågförbindelse, tänker jag i det tillstånd då hinder inte känns.
Men något man blir så glad av.
Ska man väl ägna sig åt.
Bara en gång till.
ps. och mitt hjärtligaste tack går raka vägen till caroline.
det här är lite läskigt, inatt skrev jag om emil jensen i min blogg för första gången. och speciellt om Igen. usch, germig the creeps
Han är på min skola nu. Bara ett rum mellan oss faktiskt. Hade det inte varit gardiner för glasväggen hade jag till och med sett honom.
Han har nyss föreläst och egentligen var det bara för ES3 men jag fick lov att vara med fast jag bara går första året på samhällslinjen.
Han är så fin. Så god. Jag vill bara berätta för honom hur mycket jag tycker om honom och hans musik, men det enda jag vågade göra bland de okända treorna var att blygt och skakande gå fram och säga "du är så bra" och sedan springa iväg, ungefär.
Jag har den inte förmågan som gör att man kan uttrycka sina känslor, och framför allt inte i ord, så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte klassas som en fnissande fjortis för det är jag inte, men jag vet inte hur jag ska göra för att få fram det jag vill; att han ska veta hur jävla bra han är. Snart ska han säkert gå hem också. Hoppas han går förbi rummet där jag sitter (vilket han nästan måste) för då MÅSTE jag ta mod till mig va? Jag måste.
Jag vet heller inte varför jag lättar mitt hjärta i ditt kommentarsfält men jag måste få lätta hjärtat nånstan och du och Emil är båda på min lista över "Finaste människorna jag vet" och jag såg ju dig igår och på något vis känns det som att du förstår hur jag menar. (Fast jag bara svamlar just nu.)
Förlåt för den här stökiga kommentaren men du är bäst Björk. Sluta aldrig vara så fin, okej?!
/Agnes, igen
Åh. Gullunge. Om jag bara blidde friiisk.
oj verkligen? Jag har följt din blogg i många månader. Sicken läskig slump!
åh, så bra med människor som tycker om Jensen!
Du skötte jobbet MED MER ÄN den äran. Det har strötts rosor över din insats vill jag lova. <3
jag såg honom igår i kumla. det var så himlahimla bra och efteråt snurrade alla känslor runt i mitt huvud och så skulle jag beställa skivor och så skrev jag fel fem gånger och emil fick rätta mig och jag sa förlåt, förlåt! innan jag sprang därifrån hann jag få ur mig ett "det var jättejättebra" men mer vågade jag inte säga. trots att han är den bästa som finns.