om att vara en person

Den bedrägliga identitetskrisen bara sjunger och det är världens fulaste sång som jag inte alls vara med om,
jag vill hellre vara en person. Oavsett om den hör åldern till; Livet till är den ett ovälkommet litet helvete. Den är en osynlig, osäker andedräkt i varje rum. Ger sig till känna:
i spotify, på biblioteket, framför annan människa, den sitter i rösten, i spegeln, i det att allt är så darrande ostelnat, motsatsen till färdigt, redigt och facit.
Att jag förvisso kan prata men blott för att ändra mej nästa sekund; ta till närmsta replik men aldrig göra en egen. Undrar hur alla andra tycks vandra runt som levande bergfasta förråd med glasklara svar i magen. Ett rakt kartmönster på insidan med följsam trafik i. Kartlagda åsikter tankar känslor och den overkliga stadgan. Raka ryggen. Ansiktsdragen som inte skiftar, bara djupnar.

Att känna sig trygg/eller för den delen som en riktig person är ganska grundläggande för.. ja..
alltså, att när man förväntas vara en ansvarsfull och duktig ungdom med siktet inställt framåt... (för det gör man! I antagningsintervjussituation, i tusen miljoner olika situationer, varje dag ska man ju.. representera sig själv. Och oftast önskas då en åtminstone halvfärdig person)... svara med att vara ett genomskinligt nyfött tomt skräp är bara ett rim med miserabelt lite melodi i.

Känns förtvivlat självupptaget men det är ironiskt nog först i relationen till andra som det är svårt att vara vackliga lilla klenträdet. Framför en annan människa måste man ju ställa upp sej själv. Vara. Främlingen i spegeln på morgonen är otrevlig men okej. Innanför väggarna är det okej. Men att gå ut, runt och synas när man känner sig så substanslös är inte den roliga sortens promenad.
Känner mig: könlös. Ålderslös. Inte som en tjej. Inte som femton. Inte som en trettiosjuårig man heller, men jag identifierar mig bara inte i nåt tjejskap, femtonårsskap. Alla mallar förväntningar för jo dom finns och dom skaver och jag har ingen lust med dom, med ISÅFALL livet heller.

Ankom som en pricksäker present inför alla viktiga gymnasiala val.
Tre år ska skapas och nån drog undan hela mig, vad ska jag då välja med? När magkänslan inte finns. 

Har fördomar om folks fördomar, just snyggt, men jag vill bara radera mej ur varje mans minne. Radera solrosor, morotskaka, rött hår, krönikor, vänlighet, bussprat, beundrarlappar, ung vänster, vegetarian, lars winnerbäck, jonas gardell. Skaka av, bli ny. 
Inget ont i vänlighet, vegetarianskap eller jonas. 
Men jag bara känner mej inte som det. 

hur känner du dej då, gnällis?
trängd och trött. 

tack för ordet. 

ibland så ser jag bara sten

MOTO BOY
JACOB FRÖSSÉNS OLLE
MINIÖGONFRANSARNA, ELLEN, GABBI








det är nojor och normer neuros och neon, tomma tal i telefon

FLÄDERPRALINER RUTIGA KRAGAR PÅFÅGELÖGON MINTPENNOR





OINSPIRERAD.


april fortsätter gå men jag står still


Det finns ingenting här som kan misstas för febril aktivitet. 




- men om ni är rastlösa kan ni mixa frysta jordgubbar med apelsinjuice och lite pressad lime. det är gott. och framförallt smakar det precis som baristas giriga, röda 37kronorssmoothies. slugt!
jag är tillbaka nån dag. men våren är inte min grej. hej /björk.


världens gråaste skärtorsdag



Dåligt: duggregn. gråvita himlen (var är påskpastellerna? ljusblå himmel; ljusgröna diken trodde jag på), påskreducerade öppettider. klumpen i halsen. att jag inte lurat någon idag.
Bra: detta lilla aprilskämt. Chokladägg, en ung Morrissey.
Ha nu en redigt långtråkig och ledsen långfredag i dimman! /Björk.

RSS 2.0