om att vara en person

Den bedrägliga identitetskrisen bara sjunger och det är världens fulaste sång som jag inte alls vara med om,
jag vill hellre vara en person. Oavsett om den hör åldern till; Livet till är den ett ovälkommet litet helvete. Den är en osynlig, osäker andedräkt i varje rum. Ger sig till känna:
i spotify, på biblioteket, framför annan människa, den sitter i rösten, i spegeln, i det att allt är så darrande ostelnat, motsatsen till färdigt, redigt och facit.
Att jag förvisso kan prata men blott för att ändra mej nästa sekund; ta till närmsta replik men aldrig göra en egen. Undrar hur alla andra tycks vandra runt som levande bergfasta förråd med glasklara svar i magen. Ett rakt kartmönster på insidan med följsam trafik i. Kartlagda åsikter tankar känslor och den overkliga stadgan. Raka ryggen. Ansiktsdragen som inte skiftar, bara djupnar.

Att känna sig trygg/eller för den delen som en riktig person är ganska grundläggande för.. ja..
alltså, att när man förväntas vara en ansvarsfull och duktig ungdom med siktet inställt framåt... (för det gör man! I antagningsintervjussituation, i tusen miljoner olika situationer, varje dag ska man ju.. representera sig själv. Och oftast önskas då en åtminstone halvfärdig person)... svara med att vara ett genomskinligt nyfött tomt skräp är bara ett rim med miserabelt lite melodi i.

Känns förtvivlat självupptaget men det är ironiskt nog först i relationen till andra som det är svårt att vara vackliga lilla klenträdet. Framför en annan människa måste man ju ställa upp sej själv. Vara. Främlingen i spegeln på morgonen är otrevlig men okej. Innanför väggarna är det okej. Men att gå ut, runt och synas när man känner sig så substanslös är inte den roliga sortens promenad.
Känner mig: könlös. Ålderslös. Inte som en tjej. Inte som femton. Inte som en trettiosjuårig man heller, men jag identifierar mig bara inte i nåt tjejskap, femtonårsskap. Alla mallar förväntningar för jo dom finns och dom skaver och jag har ingen lust med dom, med ISÅFALL livet heller.

Ankom som en pricksäker present inför alla viktiga gymnasiala val.
Tre år ska skapas och nån drog undan hela mig, vad ska jag då välja med? När magkänslan inte finns. 

Har fördomar om folks fördomar, just snyggt, men jag vill bara radera mej ur varje mans minne. Radera solrosor, morotskaka, rött hår, krönikor, vänlighet, bussprat, beundrarlappar, ung vänster, vegetarian, lars winnerbäck, jonas gardell. Skaka av, bli ny. 
Inget ont i vänlighet, vegetarianskap eller jonas. 
Men jag bara känner mej inte som det. 

hur känner du dej då, gnällis?
trängd och trött. 

tack för ordet. 

Kommentarer
Postat av: räven

sant, sant, sant hade ej kunnatr säga det bättre själv

2010-04-25 @ 12:13:09
Postat av: Hmm

Men tror du inte att de flesta i din omgivning som just nu gör samma saker som du egentligen känner nästa samma som du. Mycket är bara en fasad för omgivningen.



Men tänk vad härligt att få flera gånger under livets gång få ifrågasätta allt som man tycker och är och utifrån det nyuppfinna sig själv igen. Det ända som är svårigheten med de projekten är att omgivningen ska hänga med på det, och som du säger sudda ut lite av vad de tror att de vet om dig. Men människan är läraktig.



När det gäller gymnasieval. Om du har tvivel om vad du vill göra, välj brett. du kan alltid snäva in senare, men det är svårare (men inte omöjligt) att bredda sig igen.

2010-04-25 @ 12:36:40
Postat av: "anonym"

Du, jag måste verkligen rekommendera dig att läsa boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver om du inte har läst den.

Jag känner igen mig nåt oerhört i vad du skriver och den boken hjälpte mig.

2010-04-25 @ 12:59:52
Postat av: felicia

herregud vad man känner igen sig......

2010-04-25 @ 15:17:04
Postat av: WB

Den bedrädliga och förhatliga ödmjukheten!



Som alla andra av oss kreativa och ultrabegåvade genier har såklart även du dessvärre "begåvats" med alltför stor lyhördhet och känslighet. I kombination med att en massa jantefjantar oftast är försedda med megafon, och som idioter oftast gör - kommer i flock, kan man ibland (har faktiskt även hänt mig någon enstaka gång!) börja tvivla på sig själv.



Har man otur varvas jantefjantarna med en massa mongon som ska utöva 5öresterapi, och deras löjeväckande "Jag är så ödmjuk och mogen och kikar på mig själv och är SÅ öppen för nya vägar och att lära mig mer om mig och mitt beteende blah blah blaha blaha."



Inte sällan är det folk som SÖKER nya vägar lika desperat som en fladdermus på ett nyputsat panoramafönster, och oftast för att inte en enda väg dom testat tidigare gett att dom på någonsin hamnar i vetet utan alltid och ofelbart bland agnarna...



Många kloka ord har sagt i frågan; "Stå på dig själv annars ställer sig nån annan på dig", "Use the Force Luke", eller "Life is like a dick, when its get's hard - fuck it". Själv brukar jag applicera tankesättet "Think Hendrix" / "What would Jimi do?"



Were not here for a long time, were here for a good time...



Glöm inte - gemensamt för en övervägande majoritet av alla stora artister [då talar jag inte om EMD] är att dom vid ett eller flera tillfällen har tagit stora risker. Go for it!

2010-04-25 @ 18:33:30
URL: http://mickewennborn.se
Postat av: jörgen

Jimi, hur fantastisk han än var som musiker, knarkade ihjäl sig innan han fyllt 30. "What would Jimi do" känns som ett aningen tvivelaktigt motto. Tycker jag.

2010-04-26 @ 00:31:42
Postat av: catrin

jag hör dej syster. jag är också en identitetskris just nu.

2010-04-26 @ 01:20:23
URL: http://jagtyckerinteomfiskbullar.blogg.se/
Postat av: Newblet

Så mitt i prick! Igenkänningsfaktorn är skyhög, trots att jag lämnade mina tonår bakom för en ansenlig mängd år sen. Identitetskriser kommer och går.



Du är så bra, Björk, vem du är är. :-)

2010-04-26 @ 12:59:33
Postat av: WB

Jimi gjorde mer på dom åren än dom flesta andra under en livstid, och han är ihågkommen för det... Tvivelaktigt är att bara sitta av tid, till på köpet förlänga tiden man sitter av genom att inte uppleva något medans den slipper mellan fingrarna...

2010-04-27 @ 02:25:30
URL: http://mickewennborn.se
Postat av: jörgen

Jo jo. Men att ha Jimi H som nåt sorts orakel, vad ska det vara bra för? Men funkar det för dig så ... då är det väl bra.

2010-04-27 @ 10:43:11
Postat av: jörgen

Kan inte riktigt släppa det här ...

Förhoppningsvis menar du, WB, inte vad det ser ut som att du menar.

Men, jag har uppfattat det som att du är någorlunda vuxen. Och undrar då hur du kan komma med dessa floskler om att "live fast, die young" på en blogg som trots allt mest läses av en massa fina tjejer i tonåren.

Är du så vuxen som jag tror att du är så ska du väl klara av att dels erkänna Jimi Hendrix som stor musiker, och samtidigt fatta att man kan leva ett liv av fantastiska upplevelser, inte bara "sitta av tid", utan att bränna ut sig med hjälp av heroin.

Till skillnad från Arne Anka tycker jag faktiskt att det ofta är väldigt klokt att tänka innan man talar.

2010-04-27 @ 22:57:32
Postat av: Gustav Hulu

Vi Aspergers har identitetskriser ibland, fast det blir ännu värre för Gingerkids och kommunister :3

2010-04-28 @ 14:43:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0