solrosland

hej i onsdagen.
SPANA IN vad som väntade på hallmattan när jag kom hem idag!
Shit - brev från självaste Belinda Olsson!



utrymme för att låta nyheten boxa er i bröstet med den kraft den är värd


... nåja, brev och brev, men vadå, vykort, och med hela hennes fagra feja som motiv.
Och jaja, blott två ord, men kärnfulla såna!
Fina Belinda. FittstimsredaktörsBelinda. IdolBelinda. 
Jag vet inte exakt vad detta beundrarskap bottnar i, och i rollen som Debattledare saknar jag verkligen både Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö. Men nåt obestämbart i den här kvinnan tilltalar mej. Min högsta önskan är att bli uppringd och önskad att ta tåget till Göteborg för att Debattmedverka. 
Det har inte hänt. 
Jag är inte flitig på att skapa mej skäl att få komma, heller. 
Drömmer stilla ändå. I Sundsvall. Om Göteborg, Belinda och Debatt.

Gåtan kvarstår, vad vill hon tacka mej för? 
Att jag är en underbar individ? En aktiv bloggare? En fantastisk carbonarakock? En god brevvän?...

Näe. Läste fel. Kortet var visst adresserat till min ömma MODER. Jaha.
Det var väl värst vad alla jordens människor plötsligt bryr sig om MIN MAMMA för jämnan!
Just nu är hon på aftonbladets Stora Bloggpris-gala. Och det är väl roligt. Men förra året var jag också bjuden, pga många nomineringar. I år... nä... okej, jag inser att jag inte levt upp till minsta inbjudan. 
Men det vore ju så roooligt. Känns som att förra året var en mjukstart. En testomgång. En blyg smygbörjan. 
I år är explosionen och galafaktorn ett faktum... enligt mitt kännsäkra hjärta. är ju inte där så vet ju inte.
Jag har dock en hygglig moder som förser mej med stadig information per sms:
- Navid vann!
- Hanna Fridén hälsar så mycket till dig.
- Abbes pappa vann!
osv, osv.
+ absoluta vinstlotten; MMS med Navids, om möjligt ÄNNU fagrare än Belindas, feja på. Dör i soffan. Höjer sen musiken (nouvelle vague) och skålar med mej själv i grapejuice. Vilken afton - Navid vann, och dessutom är han sinnessjukt snygg, och dessutom i min mobil. Hundra rätt. 

Jag är inte på gala, men jag är glad. 
Förra året dunkade någon mej tröstefullt i ryggen och viskade "nästa år är du också nominerad, var så säker". 
Så blev det ju inte. Jag utvecklas bakåt hela tiden. Från diktsamling till krönikor i ST till krönika i Bon till avskedad till förfallen blogg. Åker längre och längre ifrån de där gamla dammiga meriterna. Trött på att höra tjatas om dem. Vill nåt nytt.

- Så det ska jag sätta i verket, det där nya! Nån gång.