Day 05, your definition of love

Edgar hade en vild period på 13-åriga vårkanten, 2009. Härjade och snattade och söp. Lite för liten. Han var så bångstyrig och så ledsen och så ursinnig på allt. Eldade en papperskorg, lät mej godkänna alkoholhaltiga andedräkter innan han klev in. En dag kom han hem, nykter, men hade låtit någon klippa av honom håret. Hans blonda mjuka långa. Fina snällhåret, ey lillebrorshåret, det helt heliga. Droppen! I hallen, nästan innan han kommit in, ropade han "förlåt" - ett sällsynt ord i den vårens kaxiga ordförråd. Han hade tvekat i veckor, bett mej om råd; hår eller inte. Nu var mitt råd bistert avklippt men med sig i en fryspåse hade han sin forna frisyr; "Jag bad dom att samla upp det, inte dammsuga. För jag vet ju att du gillade det".
Åh den arga revolten, mej nådde den inte.

Edgar är min lillebror och jag älskar honom mest av allt på hela jorden. Det spelar ingen roll vad han gör för han föddes med en guldgaranti, livstids kärlek. Ett genomskinligt skydd. Det är så det är. Mitt hjärta är alltid hans. Han är min tveklösaste kärlek. Det bästa och finaste som finns. Som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken. Jag är hans största fan. Även om han varit ute och flängt när jag kommit hem i höst och en kort kram i hallen bör betraktas som lyxigare umgänge. Ibland ringer han och pratar i en pauslös halvtimme och hinner få mej att förstå att det är lönlöst att oroa sej. Han är en stjärna. Om jag är ledsen, sällan, är Edgar den som är högljuddast förtvivlad och undrar "men vad ska vi göra för att trösta bumpen?! Går det inte att göra henne glad igen?" med tårkomp. Han gråter om jag gråter. Som en syskonspegel. Vi har guldtråd emellan, och förra jullovet när han var en liten skärva och tvungen att sova på min arm jämt viskade han i mitt öra hela nätterna och visade mej mjukaste rummen i sej. Han har så fina känselspröt, min konstnär. Det trycker i hela bröstkorgen av att tänka på honom nu.
Den här personen:



är min definition av kärlek. 


Day 03, your parents




Day 01 Introduce yourself

- ... du är inte världens bästa bloggare, Björk.
- nä jag vet det.
Men, mina vänner, kanske har jag funnit bot i denna trettiodagarsutmaning som cirkulerar nu. Den kanske kunde hjälpa mej och mina ökenhänder och min olust. Jag försöker väl.

Därför: Day 01, introduce yourself.

Hej, heter Björk.
Jag gjordes av två stycken snaggade, och ganska unga, föräldrar som var jättekära i varann. Föddes sen, smällfet och svarhårtig, natten mot fjortonde maj -94 på sundsvalls BB. Pappa grät, filmade mej mycket under mina första dar. Fina filmer kompade av hans nykära nypappa-röst. Jag var hans förstfödda och mammas andra, efter Hamlet. När jag kom var han nästan nästan tre och en gudomlig liten storebror; och när mamma och pappas vänner kom för att klappa på mej höll han i mej så krampaktigt, skyddade mej från utsträckta händerna så hårt så huvudet flög in i elementet som sjöng (ev. bakgrunden till någon lös skruv). Var förnöjd under livets första månader, skrek aldrig, bräkte istället som ett litet lamm och log som en sol.
I den bräkande begynnelsen hette jag Natassja - det heter jag förresten fortfarande, t ex. i skolans alla papper, för Björk gick aldrig igenom. Trots tv-sänd namnstrid. På en flygplats påväg till detta TV-krig mötte jag Allan Edwall. Han travade fram till mej och jämtländska sammetsrösten sa hej. Till mamma däremot sa han inte ett knyst, men han och jag, vi klickade, kan man säga, en särskild connection som består än. Han dog ju ett par år senare men jag känner fortfarande av hans beskydd och händer på min panna ganska ofta.
Jag har en pytteliten släkt och en jättestor hajrädsla (i min ungdom tävlingssimmade jag, och det som drev mej framåt i bassängen var pur hajskräck). Som femåring drömde jag om att jobba på en lyftkran, särskilt under julen när lyftkranen pryddes av gnistrig julgran, "vilken arbetsmiljö!" tänkte jag med guld i blick. Min föreställning om skönhet är: Moto Boy. Min favoritmat är glass; därefter Isabellas piroger direkt ur resväskan, rostade rotsaker, saffransgul fisksoppa och bravokola. Jag tror på att göra motstånd, på Gud och på att va' snäll. Tror inte allt är svart eller vitt. Tror på främlingar, alldeles för blint. Är en fara för mig själv. 
Och dom där föräldrarna, som naturligtvis slutade vara jättekära efter ett tag, har slagit sig igenom min uppväxt och det har gjort mej till en sjukt konflikträdd och lite ledsen person. (Tror det värsta och ett blodigt slut om varje röst som höjs).


När jag var tolv gav jag ut en diktsamling - vill inte snacka om den, men: - den födde några rubriker och dom har fastnat i mej i form av åldersnojig stress. Har inte velat växa, för så mycket bekräftelse jag fått har bara kretsat kring min (låga) ålder. Att bli växrädd har inte mycket av förnuft i sej, men så resonerar ologiska stresshjärtat iallafall. Det blir så av komplimangerna med superzoom. Allt är tidningarnas fel! Nä, men den stora, dolda åldersfixeringen som dumma tumörer i allas hjärnor. Spela roll om jag var tolv. Jag ville ju bara vara nyutgiven och bra. Inte ung.
Jag har bott i Sundsvall och vantrivts i några år och nu bor jag i Stockholm men tog visst vantrivseln med mej. Vackert packad i bröstkorgen. Är en vantrivselsperson, trivs inte i skolan, inte omgiven, knappast övergiven heller. Men Stockholm är ingen nice stad, inte min stad. Eller såhär då: så förrädiskt vacker! Men alldeles för ironisk i sin kärna ändå. Inte genuin, inte mot mej.


Jag tycker om: havet, öl, synthpop, Filter, främlingar, julen, Olle Ljungström, tatueringar, vackra norrländska vyer, prata med fyllon, 60-talet, vykort, Klas Östergren, gemensam konsertsmälta.
Jag tycker inte om: regler, skämt, min generation, hur feg jag är, hur fega alla är, hur satans orakt och krångligt vi kommunicerar.

- ELLER VAD ÄR DET SOM ÄR INTRESSANT ATT VETA OM EN PERSON?

(Nu skriker hela min mage "Ingenting!", för den är så mätt på bloggkulturen; trött på att man är öppen som är bok. Istället för att ba' fatta att man blir till i varje sekund och ska sluta haka upp sej, blicka bakåt, dela upp sig själv i raka led och börja: andas... Nåväl, oavsett ovilja så återstår alla dom här uppdragen, och jag ska vara sträng mot min dumma tystlåtna magkänsla:)
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment


mamma


Hundra feta gratulationer på 38-årsdan
saknar, älskar.
/björk

RSS 2.0