det vackra livet



Hej i söndagskvällen. Iförrgår åkte jag tåg till Sundets vall (ja tack - det var fint att va' där; lite lättare luft åt lungorna, starkare höst i luften, mera LUFT rent allmänt). Iallafall, vi bytte tåg i Gävle och jag kom att tänka på sist jag var där, fick en omild stöt. En sådan med blixtar bakom ögonlocken och hela stämningen återuppstådd i ett minnesslag i magen.... det var en augustigång, åkte bil dit genom grönskande-på-sista-versen-landskap med Peter vid ratten, Daniel bredvid, mamma bak bredvid mej. På vägen köpte vi bravokola, drack Statoilkaffe genom plastlock, stannade på loppis, spanade in fiskargubbar i ramar och hamnade vilse. Innan vi kom rätt; kom till gasklockorna, och hade en sinnessjuk femte/näst sista forever young-afton... Åh - FOREVER YOUNG alltså - hjärtat bara slänger sig baklänges


... mycket möjligt tidernas finaste sommarjobb.
Den blygsamma början utspelade sig såhär i sms till Olivia i maj:


"Jag har också sökt jobb idag. 
Som sommarredaktör på en festival.
Fet chans att jag får det, hahaha"





Vad hände?
jag fick jobbet.
Och det gör mej fortfarande så varmt varm och overklig till mods att tänka på mina arbetsgivare som - uppenbarligen - ba'
"tja, en sextonårig tjej som gillar olle ljungström, hon får följa med på turné". 
Alla platserna; att sitta på krängande tåggolv mot Linköping med nervöst hjärta i bröstkorgen och en uppspelt pappa intill, vindruvor i en påse, öl och souvenirer, Creme Brûlée på kvällen, ty det gäller att ladda rätt. Och sedan small det. Att dygnet senare gå en grillad promenad i saltvattensdoft i Varberg, åka regnig Nightliner på Helsingborgsnatten, motorcykel till Malmköping, midnatssblått flyg till Sundsvall och tillbaka till bussen igen, till Kalmar. En sista kväll, en sista Små druvor. Sedd från scenen; ett litet misstag. Tvingad till total tystnad och stillhet. Inga tillåtna tårar, ingen dans. men fan vad fint. Iallafall. Genomsyrande genom allt: FAN VAD FINT. 
Nya dialekter, idoler, kompisar. Regn på rutorna, skog utanför dom, byta om snabbt bakom mörkblå skynken, relaxavdelningar, syltmackor, logedarr, sagolik sol, mintglass till frukost, rosor åt scenen.









Jag skrev om Forever Young i bloggen för första gången i mars; såhär.
Idag blir jag helt uppmjukad när jag läser inlägget och vet hur det gick, och att jag faktiskt fick fett fel angående publiken. Nu har jag sparat på miljoner medelåldersleenden och dödsrörda ögon och har sällan sett värdigare publikhav i hela mitt liv. Det fanns motsatser som bekräftade mina tidigare erfarenheter; men mest av allt var det så slående hur många års längtan som spelningarna föregåtts av. De flesta publikpersonerna speglade så fint hur unikt, sällsynt och lyriskt detta var. Och meddelade dessutom sin stora lycka efteråt. Jag hade drömjobbet att hantera de meddelandena, smälta hela dagarna. Känna mej som en del. 







Om jag hade vetat när jag var tolv att jag skulle hänga med Jakob Hellman // I höstas att jag skulle få se nedsläckta Reeperbahn live // I maj att jag skulle få detta vansinnesjobb och hur satans jävla fint det skulle bli... 
på nya skivan sjunger Håkan
"Du bara får mig att hänga kvar
för jag tror, när vi går genom tiden
att allt det bästa inte hänt än".


Precis så vill och törs jag tro, nu


Kommentarer
Postat av: louise

har läst detta tre gånger nu. fy vad fint

2010-10-11 @ 10:38:56
URL: http://sinktothebeat.blogg.se/
Postat av: denise

fintfintfintfintfint.

åh, fina björk.

2010-10-11 @ 15:20:40
URL: http://coloursoftheworld.blogg.se/
Postat av: johan

blir det något forever young 2011?

2010-10-12 @ 10:08:13
Postat av: Filippa

Ångrar så mycket att jag inte gick i Kalmar! Att se Jakob Hellman och träffa dig, liksom. Kul sommarjobb i alla fall!

2010-10-13 @ 12:08:28
URL: http://aftonbladet.se
Postat av: Jonna

årets bästa: reeperbahn live i linköping <3

2010-10-13 @ 12:14:03
Postat av: björk

johan: jag vet inte. Som den arma facebookadministratör jag är, så vet jag bara att publiken gärna vill det.

Filippa: ja, och hade du gått i Kalmar hade du ju fått se hans FRU sjunga dessutom... tjusigt

Jonna: mitt årets bästa: reeperbahn i varberg.

2010-10-13 @ 12:53:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0