Det här skrev jag för din telefonsvarare


Hej, och ursäkta mej en reprisreplik men: jesus vad tiden flyger!
Är det två månader sedan som luggen låg i pannan, nej, som luggen och pannan var helt enade? Två månader sedan den överjordiska supermysko hettan agerade klister, som småländska myggfamiljer åt upp benen som var bara och min sista forever young-tryckare tog slut, slog ut.
Åh, jag var så ny och bostadslös. Så himla Mitt Inuti, plats för noll oro. Och nu, höstlovet som klev på och jag ba' va? Ingenting som går så snabbt är väl smärtsamt. Vore jag ledsen skulle tiden kännas långsammare än den gör nu. Tack gud, ett gott tecken.

Mer om hösten? Är den brustna hjärtans?
nej. Mitt hjärta är helt men på halvfart. 
Jag samlar på dagligt guld i en mintgrön bok som jag fick av amadeus. I den hittills: rådjursfamiljer på vägen till skolan, 1:or i spotifyinboxen, Morrissey, äta gyoza med mamma, att vara barnvakt. Åh, få hålla händer, ligga i en säng där tre guldbarn tävlar om vem som ligger närmst. Och de gör magiska teckningar, stavar mitt namn med rosa pennor, ritar fyndiga björkar, ber om en extra glass i smyg, vägrar lägga sig, tar i hand och bugar. En fin flykt ibland mellan ensamhemmet. Att komma till en färdig familj för en kväll. Med välfyllt skafferi, popcorn, madrasser över golven, hav av kuddar och leksaker strödda över golvet, hur tryggt det känns. Jag har varit mycket barnvakt i höst och innan första gången kände jag bara Åhnej. Kände mej så ofattbart otrygg och därmed så oförmögen att ge barnen nån minsta trygghet, men dom gick på min lögnaktiga gestalt och tryckte sej mot mina axlar tills jag också tryggnade till.

Annars känner jag Andreas, han är fin i min telefon ibland. Jag drömmer oblyga drömmar om att starta tidningar och festivaler med honom, för han är kung och min idol. Dessutom en så himla vacker person. I mitt liv sedan julis slut, och där får han gärna fortsätta vara. 
En till person som gärna får fortsätta vara huvudperson hos mej är Heidi. Om torsdagarna kommer hon alltid flämtandes till skolan med vikta kontaktannonser till mej i sin väska, för hon har DN hemma. Hon är en skatt, jag är väldigt glad för henne. Men mina klasskompisar säger i munnen på varann att:
- Du är så blyg ibland, jag fattar det inte. Jag blir inte klok på dig! Ibland är du så himla självsäker och ibland vågar du inte prata alls.
- Du är så mystisk, Björk. Ett mysterium.
- Ibland när man kollar på dej och ler så är ditt ansikte bara som en vägg. Man får inget svar. Man blir helt nervös.
- Du är så konstig!!!
och jag vet inte själv, jag känner mej så avstängd den här hösten. Aldrig så sugen på att le, vet inte med vilken mun. Det känns som, som att jag glappar, kanske. Läcker. Det är inte en harmonisk kropp. 


Är jag ledsen? nej.
Är jag glad? nej.
Trodde jag att Stockholm skulle vara en allsmäktig lösning och varm famn? nej.
Det trodde jag ju faktiskt aldrig, så det är inte riktigt besviken jag är. Det känns hellre lite hopplöst. Att det sticks i mej. Åh, att inte ha nånting att skylla på! Det är knappast stan, jag vill väl alltid bort, det är väl huden och den är ett fängelse man har. Men såhär då: jag har tappat färgen. Jag går runt och... i motsats till förra hösten, andra höstar, går jag verkligen just runt. Jag utför saker, är ganska plikttrogen. Det är nya egenskaper, men på bekostnad av att jag tvingas undra var jag tog vägen. Jag vill nästan aldrig träffa någon efter skolan, då är jag överladdad. Och i skolan är jag uppenbarligen en stenvägg.
Mhm, mhm, och hur går skolan då? äh, alla mina skolarbeten handlar om Olle Ljungström. I svenskan, bilden, under skrivartimmarna, engelskan. Det är inte en äkta besatthet, jag låter andra måla in mej i hörnet ändå. Innan jag hinner öppna munnen säger nån "ååh jag lovar att Björks novell kommer handla om olle". Så då gör den det, visst, varsågoda. Jag lever bara upp till vad dom väntar sig.


till november
Skulle nog kunna skriva ihjäl hela natten men ingenting blir ärligt här. Och imorgon ska jag hämta Signe vid Centralen. Åh, godnatt /Björk.

Kommentarer
Postat av: Hmm

Sov så gott och glöm inte att ställa om klockan <3

2010-10-31 @ 02:32:02
Postat av: heidi

men åh, det är samma för mig typ, jag hatar inte stockholm, jag orkar bara inte med det, måste vidare trots att jag vet att jag kommer tröttna igen. åh, teenager. Men, det var väldigt mysigt igår och när Sara kommer tillbaka så har vi glasskväll och då blir allt lite bättre.

TÄNK PÅ DANSK ÄPPELPAJGLASS!!!

2010-10-31 @ 08:55:14
Postat av: Ellen

Jag längtar så galet mycket efter dig.

2010-10-31 @ 10:51:39
URL: http://trehundratjugomil.blogg.se/
Postat av: Marit

Hej! Din mammas tremänning här! Jag känner igen mej i det du skriver, och minns hur det var i gymnasiet. Jag fick höra de där sakerna också, att jag var konstig och mystisk. (Fast mest på omvägar.) Men det pågår så mycket inom en och vissa dagar behöver man få stänga in sig i sig själv. Det är ju en ganska speciell grej att gå varje dag med samma folk omkring sej, oavsett om man gillar dem eller ej. Skoltiden är speciell... Jag tror aldrig jag kommer befinna mig i den typen av socialt rum igen, som är så dominerande. Inom vars väggar man hela tiden definieras och definierar sig själv. Inte konstigt man kommer hem och är helt slut. Men du har distans till det, och det är det viktiga. Ibland vill man hålla världen på armlängds avstånd, ibland vill man omfamna den...



Du skriver för övrigt väldigt bra och har gjort ett fint porträtt av Olle L!



/Marit (som bor i Berlin nu och pluggar på tyska, det är svårt må du tro, men roligt.)

2010-10-31 @ 13:02:18
Postat av: andreas

åh björk, du är så fin!! när jag ser fågelmuggar tänker jag på dig. det är så fint. saknar dig!! är så glad att vi lärde känna varandra

2010-10-31 @ 13:03:29
URL: http://popluggen.blogg.se/
Postat av: Joanna

känner verkligen igen mig i det där. att ibland vara hur självsäker som helst o andra gånger så blyg att inte våga prata. bergochdalbanan. det är ganska jobbigt

2010-10-31 @ 14:34:51
URL: http://susochdus.blogg.se/
Postat av: julia

sent i lördags kom jag till huvudstaden. igår var jag ett litet knyte av feber och hosta i söderlägenheten. på onsdag eftermiddag åker jag hem. råkar du ha ett litet juliahål över fyller jag det mer än gärna, det ska du veta, men jag förstår om du är upptagen till tusen i det fina höstlovet.

pusselipuss min finbjörk.

2010-11-01 @ 08:56:05
URL: http://ohhboy.blogg.se/
Postat av: Karl

Du skriver så bra! Det är så kul att läsa det du berättar. Du är öppen och man lär känna dig. Du skriver så fint om ytliga saker och så fint om djupare saker. Ta vara på dig!

2010-12-23 @ 22:05:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0