om att skriva, del 2


hej ni svindlande fina. som lägger era själar i kommentarsfälten. som undrar försiktigt i sms, lämnar hjärtan i facebookloggen. och inför det känner jag "ojdå" - om jag var ni skulle jag nog tänka mera: vad är det egentligen som behöver tröstas? så hemskt är det väl inte? vilka oproportioneliga crazy krav på tillvaron har hon, egentligen? 

så sa ni inte, era väluppfostrade rackare. men jag känner att jag var oföredömligt otydlig, ty det är ju inte som att åtta timmars tråkiga lektioner per vecka är olidligt. det handlar snarare om drömmar, brist på bränsle och snopenheten i att flytta någonstans för en linjes skull - och sedan upptäcka att linjen är högst utbytbar, inte alls värd att vallfärda för. när man står med sin fantastiska lägenhet och inte vet vad man ska ta sig till med sitt liv. när man blir skitvilsen. tappar tråden. 


TANKAR OM ATT SKRIVA
1. om hets och ängslan
mitt skrivande är trasigt. i en identitetskris. har fått punka och varje mening pumpas ut, fast utan den viktiga glöden! det är inte meningen som vill och måste födas, det är en högröd, skitfet fabrikschef som står och gormar åt den att bli till. så är det. det märks i texten sen: att det här är ingen passionerad författare - det är inget annat än ett äkta ängslo som talat. 

2. om ny syn

vill ofta lägga skulden på facebook,
säga att det är att bloggvärlden har så bråttom's fel! bär på ett fattigt, twitterifierat språk nu. åh, alla dessa korta förödande statusrader var man än ser. klart att ögonen blir ovana. det sticks så fort en längre text serveras eller skrivs. blir töntigt. ni ser ju. vill helst fatta mej riktigt oberörande kort. med gemener i meningsbörjorna.

3. om att det är svårt att rycka på axlarna

det värsta är forfarande att jag blir så ledsen av detta, det rinner över lektionskanterna.
att mitt enda intresse glider ifrån mig, inte är nära tillhands eller under utveckling alls. ba' stendött. den där tolvårsdiktsamlingen, okej, men den är slut nu. preskriberad.
och att uttrycka sig är helt grundläggande. för hela livets trivsel

4. om tal/skrift-balansen

twittrade: "ju vidöppnare jag pratar, desto sämre blir jag på att skriva".
det är en sanning det också. när jag var yngre hade jag ingen talförmåga. på riktigt, jag var en tystlåten liten lögnare och skådis. min tunga var en förrädare som vägrade förmedla nånting som var sant, så allt i mej kom ut skriftligen. på sistone har jag lärt mej prata ärligare och rakare, - jag tycker visserligen inte att jag gör det nu heller, för jag vet ju hur jag menar och lyckas aldrig säga det, men allt är relativt - och samtidigt är det som att skrivförmågan bleknar. jag vill inte välja mellan tala/skriva, önskar mej båda. är det för mycket begärt? va? 

Kommentarer
Postat av: Petra

Vet du vad jag tror! Nä, såklart du inte vet och det här kanske låter hurtigt värre men...jag tror att det här är något som varje sann konstnär går igenom. En slags kris över vad den håller på med. Du har hittills skrivit med lust och nu blir det helt plötsligt ett slags jobb på sätt och vis. Skola är ju jobb.



Jag tror att om du härdar ut ett tag kommer du komma styrkt ur det här och än mer hittat din egen stil och lust. Du får se det som nödvändigt ont. Övningar i att öva på andra sätt att skriva och inte nödvändigtvis ditt sätt. Ditt sätt kommer du alltid ha kvar ändå.



Jag har flera gånger lyckats vända hobbies till jobb och jobb är inte alltid lustfyllt. Tyvärr.



Skickar lite styrkekramar på vägen!

2010-10-13 @ 21:20:19
URL: http://www.breakfastbookclub.se
Postat av: Björk

Det ultimata kanske är:



Att bo på landet. Inte mitt i Stockholm som aldrig tystnar, med tusen intryck och trånga gator. Kreativitetshämning för många och verkligen för mej. Vidare: att motionera. Simma, springa. Röra kroppen är också en viktig del. Överge datorn för att finna läsron, helst i ödslig stuga, läsa järnet sen. Skriva. Glömma bort vad facebook är.



alt. 2

hitta en ny hobby

2010-10-13 @ 22:01:29
Postat av: Birgitta Thalén-Sundin

Allt har sin tid. Sorgen och glädjen är kompisar. /KRAAAAAAAm

2010-10-13 @ 22:26:48
Postat av: klara

Du skriver så fint. kram

2010-10-13 @ 22:31:29
Postat av: jörgen

Du har ett skaparsinne. En skaparlust. Sånt är härligt och plågsamt.

Så det där med att ... kommer jag till Stockholm så blir det bra.

Nähä.

Men kommer jag IFRÅN Stockholm så blir det säkert jättebra.

Nä.



Du vet ju.

Inga perfekta recept finns.

Medan man letar recept som bäst så kommer ju det där jäkla liiiiiivet emellan.

Inifrån och utifrån.

Och så sitter man där med sina välformulerade idéer.

Mitt i livet.

Där man alltid ändå befinner sig. I stuga eller i storstad.

Lycka till och kram, Björk!



2010-10-13 @ 23:36:47
Postat av: mm

alt. 3

eller flytta till Berlin :)

2010-10-14 @ 07:34:03
Postat av: Susanne

Nej, det är inte för mycket begärt att båda tala och skriva. Själv har jag hela livet haft svårare för talet. Nu tycks det som om du dansar i otakt? Kanske är det så att man måste öva, öva, öva för att få ihop de här båda önskningarna. Det du skrev som 12-åring är bland det mest briljanta jag läst. Du har det inne i dig och det blir aldrig preskiberat.

Kram

2010-10-14 @ 16:17:34
Postat av: Hanna

Alltså Björk, du är på riktigt en riktigt fin människa, önskar jag kände någon som dig!

2010-10-14 @ 20:28:55
Postat av: Olga

HEJ! Jag undrar bara var du köpt den tröjan eller tunikan eller klänningen? Jag är inte så bra på kläder. Här om natten drömde jag att jag hade precis en sådan. Med stjärnor, typ som i rymden. Jag är väldigt förtjust i universum förstår du. Så snälla snälla snälla, var?

2010-10-14 @ 20:52:50
URL: http://enmullvadsomheterpeter.blogg.se/
Postat av: M

Åh, jag känner igen mig så mycket i dig.

Skolan dödade all min kreativitet.

Började i ett gymnasium som jag vantrivdes något så fruktansvärt i. Det var inget som var helfel, men inget kändes riktigt rätt. Ändå fick jag aldrig så mycket nog att jag faktiskt bytte skola. Tänkte i början att jag måste stå ut och att det blir bättre och till slut hade det gått så lång tid att det kändes lika bra att bara härda ut (det var det inte). Det ångrar jag jättemycket idag, för tre år med ångest är himla ovärt.

Så mitt råd är att du känner efter ordentligt och om det är så att du inte vill gå kvar ska du minsann våga byta skola, flytta, ta en skolpaus eller vad som helst. (om du ska byta skola i stockholm rekommenderar jag, precis som någon i en tidigare kommentar, globala gymnasiet. Har flera vänner som gick där och den verkar himla bra. Där skulle jag gått om jag hade valt nu.)



Det finns så mycket jag skulle vilja skriva till dig. Tröstande ord och att jag känner igen mig och att det blir bättre med tiden.

Du verkar vara en sådan bra människa!

2010-10-14 @ 22:22:34
Postat av: Mats

Om du inte kan skriva, hur kan du då åstadkomma sådana briljanta bloggtexter som du gör?



Teori: Du har fått en släng av prestationsångest. Tyvärr vet jag inte säkert vilken medicin som biter mer än att släppa på kraven lite.



Kram på dig!

2010-10-14 @ 22:49:01
Postat av: Lisa

Jag tror på tron att allting alltid ordnar sig tillslut, bara man gör det man själv vill. Saknar dig <3

2010-10-15 @ 15:24:23
URL: http://thatlisa.devote.se
Postat av: (ledsen om jag låter elak)

Ett tips: du skriver så laddat att det inte riktigt blir bra. Man orkar inte läsa allt, och allt känns för dramatiserad och för romantiserat. Testa lite att andas och inte försöka göra varje mening helt otroligt. Att inte göra till dig, och att det är faktiskt okey att blanda lite och använda sig utav vardagliga ord. När man skriver kortare dikter så kan man använda lite tjusigare och större ord, men det funkar inte och är inte trovärdigt när man skriver längre texter. Om du lyssnar på det här tipset så lovar jag att dina texter skulle bli 10000 gånger bättre.

2010-10-16 @ 16:09:05
URL: http://www.google.com
Postat av: rebecca

åh, jag känner igen mig i det du skriver. när jag började på teaterlinjen slocknade mitt tio år långa teaterintresse innan andra terminen var slut. men vet du? nu när jag inte går på gymnasiet längre så känner jag en nyfunnen skaparlust, jag vet inte riktigt om det är teater fortfarande men äntligen finns den där igen! (inte för att det kanske är en sådan stor tröst för dig som har en bit kvar att gå i skolan, hm)



och även om du inte känner glöden på samma sätt så lita på att du har förmågan kvar. du har ett ordförråd av guld. lusten kommer tillbaka ska du se, det är jag helt säker på. heja dig!

2010-10-19 @ 14:07:52
URL: http://carnivalkids.blogg.se/
Postat av: Johanna Af Apel

Ah, fina fina du. Det later valdigt jobbigt, det maste vara angestladdat att kanna sa. Aven fast jag maste erkanna att jag tycker ditt skriftsprak fortfarande ar lika intelligent, roligt och snyggt. Men vet du, jag tror allt det dar kommer tillbaka. Din pepp, tron pa dig sjalv, och flytet. Det kommer tillbaka. Jag hejar pa dig.

<3

2010-10-23 @ 12:44:20
URL: http://afapel.devote.se
Postat av: Lisa Magnusson



Jag tror att man lätt känner sådär när skrivandet blir ett "jobb", en plikt istället för en passion. Prestationskraven får en att betrakta hela skrivprocessen på ett nytt sätt, vilket gör att man lätt låser sig.



Goda nyheter dock: Det går att hitta tillbaka till det lustfyllda. Och det kommer du att göra, det vet jag säkert eftersom det märks på dina texter att du tillhör sorten för vilken det inte finns något annat alternativ än att fortsätta skriva. Du kommer aldrig att sluta med det.

2010-11-01 @ 15:30:35
URL: http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0