ett inlägg bara för händerna, så dom får svalna och kan sova sen

Status: en massa ord med ö i, t ex. trött, rörd, överhettad och överkörd. Händerna har domnat och hjärnan somnat men jag vill iallafall tömma mej på lite helgfragment medan dom fortfarande finns

Att sätta sej på tåget klockan 05:55 och känna att det är den första segern. Känna sej säker, för snart är scenen framför ögonen och tills dess får sånt som obefintliga sovplatser och nerver stå i kö. Först och främst är jag på väg och oavsett hur jävla trött kan jag inte sova, bara lyssna på Leila K, räkna träd och pirra. / SOLEN när den smälter hela staketraden. Skulle det inte bli storm? Att istället tvingas springa till vattenkranen tio gånger, få huvudet bortbränt. Nå, en effektiv metod för minskad känsel. Hettan i vägen för hjärtat.
/ Malmöspelningen, när den äntligen börjar: nästan blankt...







<-------- Typ så. Det är så sent och mörkt och Maskinenmosat när dom äntligen kommer... står olyckligt till, omgiven av främlingar och idioter. Visserligen vissa fina främlingar som kramas i världens jobbigaste Tell me this night is over-börja, men spelningen ut känns det som fel plats. Som att krympa istället för att växa. I finare ringhörnan: att åtminstone hålla den fysiska ryggen rak och inte bryta ihop totalt i främlingsfamnen. Fin fin fin kontakt. Och en trumpinne. Min första! Skäms nästan över fangirlfaktorn men asså... Sylle ändå! / Att ha en natt i Malmö: tacksam över en chans till. Spana ut över det vackraste vattnet, köpenhamnsutsikten. Mörkerguidas av gulliga Jim och Sofia, landa i deras gulliga kök klockan fyra. Storm och åska och kolsvart himmel. Sen smyga upp till Nässjötåget med två timmars sömn i kroppen, köpa vaniljbullsfrukost för att det går, och kokos-loka på Pressbyrån i förebyggande syfte. Hoppa av i Småland. Dra i nervösa glittriga sjaltrådar och gå i nervös promenad mot området. Bli kramad bakifrån och "här är du! var tog du vägen igår?!" och i det bli lugn och trygg. Ett dygn - ett dygn - ett dygn. / Förbanna blygheten typ hundra gånger om. SÄG NÅNTING DÅ. / Somna på marken, kompad av Kikki Danielsson. Livets skönaste sömn. / Berätta för Aino om Ollemöten och hon börjar gråta och det beror möjligen på att hon inte är helt fulltankad med sömn, men jag ser iallafall att dom tåriga ögonen verkligen fattar och det känns så oensamt. / och öh, Eksjöspelningen, också lagd så förtvivlat sent med sin 23:30-start. Hinna bli så dödstrött, känna varje muskel ge upp.
... Men skynket! När dom står som finaste stoltaste statyerna och är mitt favoritband igen. "Bibelbältet - ONE DAY I WILL BECOME THE FATHER OF A SON". Ola, hur påtagligt tagen. Finaste Lassesnacket. Finaste Tell me this night. I don't have words to say how much I think I owe you. forever. Att få skratta och vara glad, må Ark-bra igen! (Jag saknar verkligen gamla The Ark-känslan, den som aldrig kommer tillbaks, men som fanns innan det där satans decemberdatumet. När spelningarna var gråtiga av andra, lyckligare anledningar. Eksjöspelningen kändes iallafall närmast den gamla känslan. Glad och ganska rakryggad och inget tryck alls; perfekt dansomständighet. Jag har i och för sig svårt att avgöra om den var glatt glad, eller bara så föregången av sömnlöshet att alla känslor stängts av. typ lite så. Den var iallafall inget kaos och det var skönt. Stod fint. Och det var snarare i små fåniga fraser som "Vi älskar er" eller "Vi kommer alltid finnas kvar" än i låtar som Apocalypse som min gråtknapp reagerade. Hela magen som vill protestera och säga att NEJ för ni gör ju slut nu! Men den gråten var en snabb vind som drog förbi, jag blir bara så ledsen över att sista känslan alltid ska handla om den där himla undergången. Att jag alltid ska bli ARG. Bästa bästa idiotband, FINNS! sluta påminna mej så noggrant om annat..)
/ Jag gråter inte i Calleth men det gör inget för det jobbet tar himlen hand om. Det börjar regna så filmvackert och magiskt och guldkonfettin och regnet samsas i luften och på scenen gråter dom. / Eller att trassla på sej den fortfarande fuktiga skjortan i ett sömnigt vandrarhemsrum. Alla Eksjögator är blöta och mycket mycket tysta när jag går mot stationen halv sju. Framför Stora scenen är det fortfarande guldkonfetti, regnlimmat över hela torget.
Att lyssna på Lasagna i en blöt tröja i en öde stad och känna sej ensam och mäktig och svag i en helt logisk äventyrsmix. 

åh gud. Jag har snittat tre timmar sömn per natt de senaste fyra styckna. Det sätter väl sin hjärndöda prägel på dagarna med. Och det är som att allting utspelat sej mycket mer i mitt huvud än på riktigt. Det var ingenting dramatiskt som hände som SYNTES men jag har hunnit tänka efter så mycket. Lättare att tänka när man är själv. På hur det började; så ensamt och tolvårigt, min egen relation och min egen förstagång och på hur det tar slut... kanske nu... sorgligare och konstigare. Kroppen som en tumlare med tio olyckor på tork, för skolan snurrade också sina varv. Samlat på så mycket och varit så nervös inför detta äventyr, mest i ensamhetens namn, hur ska det gå med vulkanutbrottet utan nån axel eller väntande säng?
Men nåt utbrott kom ju inte; snarare osynliga inbrott isåfall. 

Och hur förvirrad! Att inte ens vid kravallen vara säker på att det är rätt plats och rätt grej som väntar. Jag växlar fortfarande mellan Gud vad jag måste samla på mej allt bränsle nu och Fan, vad dumt att göra sig beroende av något som håller på att ta slut. Men jag ÄR väl redan beorende! / Men alla spelningar är väl undergångar! / Men... det finns liksom inget allsmäktigt svar. 
Och jag är väl en allt eller inget-person, men i detta läge har jag verkligen kommit i kläm. Går på för många för att vara cool och sval och oberörd men för få för att vara inne i det och kunna jämföra med typ... Aino, haha. Åh, Aino ♥ Iallafall ett tack till henne. Och Sofia!... Kajsa såklart. Och Nadja och alla som kramats och klappat och trollat fram penicillin, sårtvätt, förband och vandrarhemsrum! Och lagt jack-tak över huvudet när regnet kom. Det finns kärlek. Jag var aldrig så himla ensam.

Känslorna kommer liksom i efterskalv. Nu istället för där. Gråter till twitter- och blogginlägg och känner febern slå ut i blom. Öppnar fönstret och ska alldeles alldeles strax bygga bo under lyxiga täcket
så fort jag orkar.


Kommentarer
Postat av: M L

<3

2011-08-30 @ 00:21:10
Postat av: Aino

Tack själv fina Björk. Är synd att vi inte träffats på fler konserter och så... Och jag tror inte tårarna berodde på icke-sömn, din berättelse kändes verkligen i hjärtat.

2011-08-30 @ 12:05:09
URL: http://genomdimmorna.blogg.se/
Postat av: Anonym

Såg din mamma på TV4 nyheterna nyss. Kramis bumpen

2011-08-30 @ 22:30:33
Postat av: Jörgen

Det där, Björk, det var pur magi. Och fantastiskt skrivet dessutom ....



Tack.

2011-08-31 @ 01:04:01
Postat av: Anonym

Olle Ljungström var på TV4 idag om sin nya bok. Han var magisk. Titta upp det när du har tid!! :)

2011-09-02 @ 08:12:26
Postat av: Wilma

alltså, läser din blogg och tänkte bara, Fyfan vad COOL du är! Skulle göra whatever för att få träffa dig, haha. Fortsätt vara du

2011-09-03 @ 18:30:59
URL: http://laduz.tumblr.com
Postat av: Emma

Men!!! Detsamma gånger tusen miljarder, och vintetror är jag alltid tillgänglig för!! (alltid) (även delande utav skolgårdar) (och finnandes i liv)

2011-09-03 @ 19:57:18
URL: http://galaxisnak.blogg.se/
Postat av: Björk

Finaste bästa bästa ni

2011-09-05 @ 23:38:24
URL: http://bump.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0