sometimes there's so much beauty in the world i feel like i can't take it, like my heart's going to cave in











we ♥ it

+ en sorgsen majlista med leila k & pulp i, 
puss puss

visst gör det ont

Nattens kval!
❒ Sova ❒ Lyssna på nåt fint ✔ Ligga på badrumsgolvet och gråta.

Känner mej ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam ensam. Livsensam! Som man ju är. Ensam om sin kropp, ensam i sitt huvud. I evighet, amen. Och åh, den här bloggen har väl spelat ut sin roll nu. Den är så förtvivlat censurerad. Ger en trettondel av bilden. Dessutom en grumlig och lögnaktig trettondel. Och ändå används den som facit för mitt mående och liv. Den ska ju bara vara skön, typ en fin ventil. Det är den inte. Framförallt har den alldeles för många IRL-läsare i släktingar, föräldrar, gamla lärare. Sedan starten visserligen, men jag blir obekvämare per månad som går. Nu ska jag resa mej och gråta färdigt i en säng nånstans. Måste inse att det är mitt fel (känslan av ensam t ex.) och mitt uppdrag att fixa mej (= hopplöst). 


... gråtfest igen... 


Imorgon är en bra dag för i-kragen-tagning. Och i väntan på dom finare nätterna; KRAM. Jag hoppas ni mår bättre. I syrenblomningen, under solen och åskmolnen. Ute luktar det gott (/hånfullt) av regn och syren och liv hela tiden. Spara det. LEV
(åt mej, för jag kan inte)

tack <3



Fick en fin video i facebookpresent. Facebook är ju födelsedagens mening. Överväldigad och rörd. Av blomman i svanryggen och breven på bordet, av mammas tradition med spellistor och den dränkta facebookloggen. Har hunnit gå på skattjakt och druckit kaffe. Tjuvat två glassar ur min GB-klassikerlåda. Försöker att inte darra och det funkar okej. Om jag inte kan stoppa tiden är mitt mål att bli en bra vuxen. Puss nu /Björk 17 år.

ålder är ångest

Ja, tiden är kommen för den traditionella Årfyllarångesten som alltid brukar härja i bloggen såhär års. Sjutton sjutton sjutton. Varför växer man. Ålder säger ingenting. Ålder är lögn. Kan inte leva upp till, vill inte vara. Vill (kanske inte ens) leva, men isåfall utan utseende, utan ålder, utan någons brännande förväntning. Vantrivs. Och här är det tyst. Ett tag till.


ett inlägg om edgar <3


Det här är världens finaste person, jag vill bara säga det. För femte gången kanske? Men han är:
den modigaste
coolaste
smartaste och
rakryggaste jag känner.
Han har jordens stoltaste storasyster och hon är ju jag. Blir sprickfärdigt stolt ibland när det slår mej att jag är släkt med den här hjälten. Fastän vi är så olika; för han fick liksom hela hjältekvoten medan jag fick noll. Alla gånger som jag är bekväm och rädd medan han ALLTID är mer mån om rättvisan och sanningen! Åh, hur han vågar säga vad han tycker och känner, hur han saknar ängsliga gränser och hur han är så himla smart. 
Till exempel: igår när han var i kyrkan, där han ofta hänger, hade han kjol. Han trivs i det och är dessutom (systersubjektivt okej) extra fin i det. På plats klargjorde att han tänkte ha det nästa gång också. Då blev hans fortsatta lovsångskarriär ifrågasatt; - hans kläder tog fokus från Gud minsann. Men vet ni! Vid denna sjukt sorgliga kritik så stod han ändå på sig, han gick inte hem! Han gick inte ur! Han stod så kall och cool och argumenterade emot, och avslutade med det kaxiga och bästa "Isåfall ska jag reformera kyrkan!". Dör för att han fattat mycket mer än jag, om Let your body decide och om vad som är viktigt. Han vill inte ens provocera (även om det kunde vara rätt åt kyrkan det med). Han vill bara ha klänning för att han tycker om det, och han vet att Gud inte bryr sig. Han är så i alla lägen ärlig mot sitt hjärta. åh. 
ja, jag ville mest bara lufta min beundran,
/Edgars trognaste fan.

RSS 2.0