pleasures remain, so does the pain / words are meaningless and forgettable

Jag gick en promenad ikväll, under Slussen som jag brukar, och himlen hade tagit på sej sina vackraste kvällsfärger och hängde ovanför vattnet så att dom speglade sej i varann och flöt ihop i en mjuk påskäggsfärgad linje och båtljusen lyste och vindarna var aprils och jag lyssnade på Violator och så, som en pil, kom Enjoy the silence och dom vanliga vindtårarna förvandlade sej på tio sekunder till tiotusen, och jag ramlade ner på kajkanten och grät och grät och grät tills jag slutade se någon annan färg än suddig gråt-grå och jag hade minst av allt all I ever needed in my arms, fastän jag hade hela Stockholm i sin finaste skymningskostym! Men det finns inget ställe att känna sej så oändligt ensam på som vid en enslig kaj i den här staden, kompad av världens mäktigaste låt, i kontrast till den egna kroppen; världens omäktigaste, världens sparv, världens skämt, det var som en ny spricka, som att glida ifrån alla sammanhang och allting som är vackert, allting mäktigt, att inte kunna matcha det, knappt kunna höra det, och jag vet inte varför jag skriver det här och jag vet inte varför jag känner såhär och jag vet inte om jag ska publicera det, jag har väl en glad fasad att leva upp till, fasaden av den Lyckliga Avhoppade, jag måste utstråla säkerhet och seger ett tag till, jag känner att jag har ögonen på mej och är så rädd för att "vad var det vi sa" ska börja trilla in, jag vill så gärna bevisa vilket Bra Beslut, för det tycker jag ju, jag ångrar mej inte en sekund, men jag är ofrånkomligen väldigt ledsen. Jag är alltid ledsen om våren. Det kommer med vindarna och himlarna och isarna och snödropparna och pollen och hoppet... som ett askmoln, en motsats, helt hånfullt. Vårdepp är ju knappast ett okänt begrepp, men jag känner mej ändå ur fas och som en ständig sabbare av stämningen. Och nu publicerar jag nog det här för jag behöver öva mej i att bry mej mindre och skriva mer, se det som ett handslag, till alla andra som också är vemodiga i våren och inte kan sluta synthgråta. Här har ni min hand, den är frusen och inte så nice. Men den vill hälsa, hej

Kommentarer
Postat av: Anonym

älskar dej!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2012-04-04 @ 23:57:31
Postat av: Anonym

Jag känner mej "öh". Vet att jag kan bryta ihop när som helst. Jag hoppas på en vändning snart och dom säger att den kommer med värmen. Så låt oss värmas snart.

2012-04-05 @ 00:56:05
Postat av: josefin

men du. att du är så fruktansvärt ledsen behöver inte bevisa att du gjort fel i att hoppa av (jag tycker det låter skiträtt) utan kanske bara kan bekräfta att det var rätt val. gymnasiet passade inte dig men jag tänker mig också att du helt enkelt var för ledsen för att orka gå dit. då är det bättre att du får gråta gråta gråta utan att behöva känna något skol-krav ovanpå det hela. gråt du. försök att inte vara rädd för vad folk tycker och tänker. du är fantastiskt intelligent och kompetent och skitbra och jag är ganska så övertygad om att ditt liv kommer ordna sig fint även utan gymnasieexamen.

2012-04-05 @ 11:42:29
Postat av: jozefin

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

2012-04-05 @ 14:45:01
Postat av: Milena

Kanske en väldigt konstig kommentar, men strunt samma: jag tycker du skall börja frilansa för Sthlms Fria Tidning. Jag tror du skulle vara SKITBRA på att skriva kulturrepotage och recensioner och sådana saker. "Kan du våra fokusområden och är intresserad av samarbete på frilansbasis? Om du har ett uppslag kan du vända dig direkt till redaktören på den avdelning i den tidning du vill skriva för.", skriver de här: http://www.fria.nu/omfria/lediga-jobb

2012-04-05 @ 18:39:41
URL: http://ultravioletviolence.wordpress.com
Postat av: Jörgen

hej björk.

2012-04-05 @ 20:14:46
Postat av: Jörgen

fast jag är glad. men vill säga hej ändå.

2012-04-05 @ 20:16:53
Postat av: Josefine

Hej. Jag är också frusen och söndergråten lite för ofta. Men det gör mig lite mindre frusen att veta att jag inte är helt ensam om att vara lite så. Låt inget och ingen vinna över dig, typ. Det hjälper lite.

2012-04-06 @ 02:28:48
Postat av: läsare

Jag är också vårdeppig. Innan var jag vinterdeppig och innan det så var jag höstdeppig. Är glad emallanåt också, såklart... Men den där känslan smyger ofta sig på.

2012-04-06 @ 03:25:37
Postat av: kajsa

Jag vet inte alls vad den här världen gör med oss nu. Jag har legat som en nyfödd och gråtit ett dygn, jag har skrivit vad som känns som tusen sidor om det där jag kan och plötsligt blir jag orolig att jag kommit för nära sanningen. Men jag tänker på, att du tog ett bra beslut. Att du får vara ledsen nu, att du är ledsen nu handlar inte om att ha hoppat av, det är något annat. Det handlar om allt annat. Men tänk såhär, att nu finns inte skolan där längre. Nu kan du ta dig upp på ett annat sätt (ÅÅH SÄG DET TILL DIG SJÄLV KAJSA SÄG DET TILL DIG SJÄLV). Jag säger som den där jävla kvinnan sagt så fint. "Du måste trösta Björk, inte slå" även fast jag inte har nån aning om hur man gör något annat än slår. puss finastefinaste du.



(& jag tänker stalka dig resten av livet, bara så du vet. så även om du väljer ensamheten tänker jag vara där ändå.)

2012-04-06 @ 13:48:49
URL: http://stormenshemlighet.wordpress.com
Postat av: Denise

Björk du är livets vackraste ordkonstnär och jag gillar dig så. Vill komma till din lägenhet med Gertruds bästa kakor snart igen. Kristi himmelsfärd. Då. Jag saknar dig och Björk du förtjänar allt gott i hela världen, min kärlek.

2012-04-06 @ 13:49:12
Postat av: S

Å Björk,du slutar aldrig att förvåna mig.Hela min femtonåriga själ ser upp så mycket till dig.Och dina vackra ord flyger ut ur dataskärmen min och bildar de allra underskönaste målningarna.Jag känner mig lika bräcklig som du i min vilsna och ensamma värld men att det finns själar som du i denna ,som ofta känns som,dystra och fyrkantiga Stockholmsatmosfär bedövar min ensamhet för en stund. Det finns ingen som förstår mig men när jag läser din blogg känner jag igen mig skrämmande mycket och jag önskar att jag kände dig.Du kommer lyckas,fina du. Hjärterliga kramar S.



2012-04-07 @ 20:17:35
Postat av: B

Duktigt av dig att hålla distansen samtidigt som du är så uppriktig <3

2012-04-08 @ 00:02:09
Postat av: Anonym

2012-04-08 @ 07:35:51
Postat av: F

Alltid nära bristningsgränsen varje vår så länge jag kan minnas. Sprängas eller inte sprängas och kanske är det just det som är jobbigt, att aldrig riktigt veta. Önskar dig långt bort från bristningsgränsen. Du förtjänar ju bara glada vårar.

2012-04-08 @ 23:21:05
Postat av: Linnéa

Du helt fantastisk.

Ditt sätt att skriva,

hur du utrycker dig.



Allt fint i världen alltid önskar jag dig.

Största och varmaste kramarna.

2012-04-09 @ 20:30:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0