augusti gå aldrig över

Suuuuck... sedan artonårsdagen har jag bara blivit mer och mer tonåring per dag. Det är som att jag ska ta igen för så mycket... att jag fram tills dess var en liten tant. Har alltid hatat tonåringar och sörjt att behöva vara omgiven av dom i klassrum, men nu tycker jag plötsligt att det är så gulligt och kul, med typisk tonårskultur och äventyrshunger, samlar på kickar och teenagepussbilder. Vill bara förfölja och föreviga och filma alla.
Ååh och alla tonåringars terminer börjar den här veckan... jag har ingen plats att gå till. Det är en skräckblandat skön förvirring, för det är augusti och min kropp är så rutin- och nystartsredo, den vill kyla och simning och filmkväll och HELG - kan ni förstå att jag inte riktigt haft helg sedan jag hoppade av skolan i mars? Inte känt fredagslättnad på så många månader... men det är inte bekymmerssamt egentligen, eftersom fredagslättnad är beroende av måndagsångest och trånga system, jag älskar att jag hoppade av skolan och jag älskar mina bortskämda drivor av tid; min ständiga helg! - men det har slagit mej, att jag... det finns så många dagar när ingen ser mej / lyssnar på mej / ens märker att jag finns, det är klart att det är förödande i längden, jag börjar bli en sten och behöver snart något mänskligare sammanhang. Och en inkomst, tyvärr, det är fortfarande mycket som handlar om pengar. Ja ja ja sa jag det? Jag får bo kvar i lägenheten ett år till! Tusen tacksamma tårar! Och jag ska stå på kontraktet själv. Mycket myndigt. Således är jag också i extra stort jobb-behov, men att ha nånstans att bo är en stadig början! (det är förresten inte "nånstans", det är ju världens tryggaste koja, jag känner mej så hemma här. Så varm när jag kommer hit efter en liten resa. Tredje sista finaste året gillt, jag ska trivas så hårt... utnyttja varje kvadratcentimeter... tända och titta på lysande rosorna varje kväll...) Och jag borde nog skriva dagbok istället för nu har jag tusen censurerade meningar som spränger bakom punkterna. Jag måste skriva. Jag kan inget annat OCH JAG KAN INTE ENS DET -

Godnatt nu,
till alla skolelever: ni är mina idoler.

klipp klipp klipp

... försöker underhålla mej; fyller termosar och nattspejar från fina utsiktsplatser och låter plötsligt Olivia klippa av mej håret, efter lång utspararkamp, men det blir ju ändå aldrig långt, det var bara trasigt på nära håll, aldrig den önskade prinsessvolymen... Orka låta håret vara helig huvudroll i livet. Nä, hejdå. Nu har jag en sjukt klyschig Mia Wallace/Mathilda-frisyr, men den skulle väl komma förr eller senare ändå. 


Nu måste jag hitta nåt nytt nöje. Aaah, tatuera mej skjut mej dränk mej jag vill bara känna nånting och känna att jag ÄR nån. Frisyrer och tatueringar är väl inte vägen dit, jag är bara så tom och vilsen, jag erkänner det

men han vill ha sitt liv som små nålar i sitt bröst




























inget händer idag / inget hände igår / om det är något som känns / så vill jag ha mer

emmabodafestivalen 2012 hälsar



skogens finaste flagga, en god rosé-melon i present... oh, vilken förrädisk idyll. för jag var ledsen i skelettet, men när jag tittar på detta glömmer jag nästan bort att jag grät mellan bilderna:


















mmmm, mycket god -power i alla fall





♥ emma och hugo ♥ ♥ 


... d e kul m festival... 

PS. det var inte bara elände. eller jo, men även om det var eländigt på klassiskt festivalsätt med tusentals äckliga killar, hett vin, tältgråt, blott två konserter och 30 graders värme så var det värt det. backspeglar har en förmåga att... ge nån extra glans, som egentligen inte fanns, men jag blir genast muntrare när jag tänker på att dricka vidrigt söt cider i skuggiga diket, feminazi, stjärnhimlen, olivias skogsmöte, harduingetmankandansatill live, emma och hugo som utgör det käraste, queeraste heteroparet jag känner, klaras glittriga tjuvögon och hej cornelia. så. tack, hejdå.

avstånd förstärker kärlek



Det här är det vackraste jag vet.

ja det vore mysigt att se Mazzy Star i Annedalskyrkan just nu men det är ganska mysigt i det här vardagsrummet också


Superstar in your own private movie, I wanted just a minor part
but I'm no fool, I know you're cool
I never really wanted your heart

you're the keeper of the key
nothing seems to bring you down
i
t's not that cool when I'm around
flower in the morning rain 
dying in my hand
was it all in vain?

♥ 



Sundsvall är mulet och duggregn. Edgar och jag har brottats idag. Han vinner och vinner. Jag är en tung säl. I brottningsbemärkelse men också i bröstkorgen. Jag är för ledsen för att leva. Jag menar inte att jag ska dö men att jag ska, att jag MÅSTE, få det att gå över. Det här håller inte. Jag har inte använt min hjärna på så många månader... jag märker det så fort jag kommer norrut. I Stockholm är det lättare att vara avslagen - utan att ens märka det - men Sundsvall funkar som tusen nålar varje möte. När jag är här kan jag inte vara oberörd längre. Jag VILL tänka. På sorgliga saker hellre än på mej själv och internet. Jag känner det på sistone, starkare och starkare; att jag är svald, styrd, feg och helt förstenad... allting jag lovade mej att inte bli, när jag var fjorton och bodde kvar här. När min hjärna inte ätits upp än. Fjortonårshjärnor är väl dom vackraste! Vidöppna men säkra men rena! Spola tillbaka! Spola bort Stockholm! Och allting i detta bedrövliga bloggrum börjar och slutar på jag... Jag jag jag jag jag jag jag jag jag

Gud, varför bloggar jag fortfarande?

jag lyckas inte ens sammanfatta mitt blogghat, jag är för lat

nu har nånting spårat ur 

(hjälp mej hitta hem)

and I hate this game and I wanna get off tonight, stop the world, s-s-s-s-stop the world, stop the world, I wanna get off


♥ kompisar 

*´¨`*•☆ Jag har sett Björk ☆•*`¨´*


Och det var fantastiskt, hon var fantastisk, när hon spelade Pagan Poetry och All is full of love och månen under Moon...
- åååå finalen i slutet med DECLARE INDEPENDENCE var det finaste scenkaoset jag nånsin skådat, ja, på allvar 

och det var fint att vara där i min mammas kram, som är så stor del av min Björkbakgrund såklart, för mej är Björk att vara fem sex sju år, tidigt tvåtusental, kolla på hennes musikvideos på dvd hos pappa i Paris... åh, så vemodigt. Fast fint. Finaste förebilden. God uppfostran. Älskar att heta Björk. Så surrealistiskt att vara i ett publikhav där den bredvid skriker I love you Björk! och inte menar mej, hehe, det var nog första gången i mitt liv jag var på en plats där någon hette samma sak som jag. Jag vet inte vad jag säger, jag kan inte recensera konserten, jag är bara alldeles nykär... Kan säga något helt förfärligt ytligt istället; för jag tycker verkligen att Björk är världens vackraste människa. Ja, VÄRLDENS! Hennes ansikte... jag kan titta på det... i timmar... fint att hon matchar det med ett helt knäppt innehåll och världens vackraste stämband 

suck, nu ska jag drunkna i Youtubeklipp och barndomsvemod och kärlek 


I don't know what's wrong or right, but I know what's worth a fight



Åh det är ingen Happy Pride idag, inte i mej i alla fall... fast definitivt på min innergård. Låter som Stockholms största efterfest. Bara schlager och Pet Shop Boys och ett SATANS SKÅLANDE. Jaa, känner mej nog lite ensam, men samtidigt vet jag inget ställe jag vill vara på. För närhetskänslig. Min soffa är min borg. Åh jag missar väl allting inatt, jag kunde åtminstone stannat och efterfestat med Anarchopride, men nä. Mitt humör är: nästa som tar i mej dör. Mitt humör är också: en svart sten. Polisen tårgasade mitt hjärta käpprätt ner i sjön idag. Allting är så smutsigt bakom jublet och det är så fruktansvärt mycket som är SAD. Åh jag önskar jag kunde gå i paraden och vara stolt, men jag är inte stolt - av personliga skäl - och jag är inte glad - för det går ju inte, för det finns personer som inte kan gå i parader, det finns så många inställda och krossade och förbjudna parader, och så många misshandlade och mördade personer, det finns så mycket ren ondska, så många vidriga gränser och lagar, och det finns trots detta så många trygga heteropersoner som vill påstå att pride inte längre behövs, och det finns överlag alldeles för många höjda heteroröster, SSSH, TYST, SNÄLLA och det finns så mycket okunnighet och rädsla och fördomar som inte ifrågasätts, och så mycket vinstintresse, det är så mycket PR plötsligt, och pengar, kidnappande kapitalism, moderatchefer och fegt klappande, åååååh
jag orkar inte stå öga mot öga med mer sorglig fakta, jag menar, på riktigt, jag lägger mej ner nu, väck mej inte imorgon, eller visa mej kärlek, bevisa den, förläng prideveckan till forever, det här räcker inte, vägen hem är fortfarande så jävla lång... egentligen vet jag ju att årets parad är så mycket större och självklarare än den första '98, OCH JA JAG VET ATT DEN VUNNITS GENOM KAMP, tack så mycket Jonas Gardell, men min glöd är död, godnatt elaka bredbenta hånfulla pissiga tvångssteriliserande hjärtlösa machovärld 














skojade





KAMPEN FORTSÄTTER 
FASCISMEN SKA KROSSAS 


So - take it to the stage in a multicoloured jacket



BECAUSE RIDICULE IS NO SHAME, IT'S JUST A WAY TO ECLIPSE HATE 
IT'S JUST A WAY TO PUT MY BACK STRAIGHT
OH IT'S JUST A WAY TO REMAIN SANE



♥ IN LUST WE TRUST ♥ 
Nu till ett sorgligare ärende på Norra Bantorget, älska och krama varann, krossa rasismen och rädslan
/Björk

RSS 2.0