*´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆ *´¨`*•☆

Upp som en sol och ner som en riktigt äcklig pannkaka! Det är fantastiskt att vara manisk... tills det tonar ut i detta askgrå, tunga bröstkorgen, skitlivet, verkligheten, snö i ögat, lögner i långa led, undergång, fuck.

Var vaken hela natten; slog in paket, gnistrade och hade roligt, ritade tatueringar, diskade, fixade, försökte verkligen bli trött men hade en motor i magen, en crazy kolsyrad motor som bara ville spinna och skratta, inte slösa tid på sömn. 
Sen kan jag inte sätta fingret på var den la av, men det gjorde den såklart. Vara hög från i lördags tills forever var väl föga verkligt... så nånstans i mitten på dagen stannade festen. Jag hatar att känna glöden dö, hatar att se fina vänner i ledsna ögon, att börja muttra och missförstå, och ingen orkar se någon annan eller hålla en hand och myskvällen övergår plötsligt i kall pisskväll och jag lyssnar på No time for us (!) på hemvägen och snön är grå och jag är nykter och hemmet är ensamt och vinden har verkligen vänt och ingenting kan rädda kvällen nu. Att (försöka) kommunicera är det enda som kan göra mej så här ledsen. När jag är själv är jag sams. 

Hmmm, verkar känna ett knäppt och nytt behov av att dokumentera känslor varje dag... som en julkalender. Luckor in i Björks bröstkorg... kul! Man kanske skulle skänka denna idé till SVT, så slipper dom betala för manusförfattare som ändå bara skriver hjärndöda skitmanus och castar sopor till skådisar, som i år. Morr. Jag som, ärligt talat alltså, har så strålande julkalendermanus i byrålådan...! T ex. ett som utspelar sej på ett julbord på ett berg i en mellanstor stad i mellersta Sverige, och som inte  dumförklarar alla barn, och som har ljuvlig kostym och ännu finare musik... synd att Lena Nyman inte kan spela fudgen.
Nä snälla lyssna inte på mej mer. Jag är bara ledsen och ensam och har gett upp om min "värdighet". Hata på, jag tänker vara kvar här. Bloggspilld som om det vore 2007. I ledsen nyans. Orkar inte vara med i Roligast Liv-tävlingen.

Mitt humör är ungefär som:

fast inte lika tillgjort och tårigt. Gråter aldrig! Hatar det! Vill så gärna få gråta en dramatisk äcklig syndig oklädsam flod på nån olämplig plats
(Om jag gråter en flod
Visst bygger du en båt
Visst kommer du och hämtar mej var jag än är
Visst hinner du ifatt
Visst kommer du fram 
/Anna Jörgensdotter)

Längtar efter trygg famn, 2006, pappa, Tage Danielssons röst, rent samvete, skriva, sånt som är slut, ett språk jag kan göra mej förstådd på. Dröm vidare. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

*en snäll klapp på magen*

2012-12-20 @ 23:06:09
Postat av: florianmagen

http://open.spotify.com/track/3SUdvdG6sgHTfeFHlksmbF

2012-12-22 @ 10:28:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0