men jag har ödslat mina dagar jag har tagit allt för givet allting bakom mej är aska allting bakom utom livet som ligger där och väntar på att någonting ska ske

jag hade inte träffat andreas sedan höstlovet men i fredags kom han hit! äntligen! och vi gick ut på vinylgatorna och andy kammade hem allt guld medan jag tittade på med panka blanka ögon... äsch, en vacker dag är jag ikapp. förresten ska vi ändå förr eller senare slå våra samlingar ihop. köpte i alla fall 2 kg oglammiga makaroner och så åkte vi hem med clara för att lyssna på love is the drug på golvet tillsammans med små billiga vårrullar och chokladbollar. och titta på E.T. och kurra i ett vanligt febrigt täckhav. årets mättaste och finaste lördag.
och på söndagen var det 1983 för det bestämde vi. skulle ju se lustans lakejer så vi åkte till danderyd och där väntade danderydsgården, så fin och färgglatt lampig i mörkret. när vi steg in var vi väldigt först och:
DOM SPELADE THE SUN & THE RAINFALL
och i det kände vi oss tagna, slagna och välkomna i alla varma bemärkelser. satte oss nervösa och iakttog allting som var kostymklätt och tjusigt i sannaste lustans-andan. dom sålde kanelbullar och mazariner till exempel, hela ungdomsgårdskänslan. och det fortsatte att spelas joy division och just like heaven och allting passade oss och vi var alldeles märkligt... hemma, liksom. en söndag och en stämning som fått längtas fram så länge och äntligen infrias.
och nico gick förbi och mitt 2010-jag slog volter. forever young kommer alltid att spela en huvudroll i mitt hjärta. andreas också. det var så.... ÅÅHH...
mm vips var klockan 20:00 och lokalen, själva spelsalen, öppnade sej (och var för övrigt helt knäpp: vi hade ståplatser men det var det bara vi och typ 20 till som hade. vi fick stå stilla på sidan för att inte skymma sikten för alla trötta 60-talister som satt mitt framför scenen). men dom började iallafall, inledde min åttonde spelning, lilla fina bandet, med Det verkade så viktigt då. som känns som min låt av ett gulligt gävleskäl... och så slutade dom med en snygg massans sorl och däremellan var det bara fint. kanske hade det varit hjälp på traven åt vår 80-talsteater om inte 80% av publiken suttit så beskedligt och blivit gråhåriga och just kommit från soffan i sina vanliga rutiga skjortor. haha. hade ju hoppats på vackra synthmän och trångt och rökigt. men det var verkligen en söndag som hängde i taket och johan själv kallade det för matiné. ja... äsch. skitfint ändå. och vi hittade ändå en gullig, passionerad publikperson som varit på 100 lustansspelningar i blanka lackskor i sina dagar. avundsjuk på honom. han fanns minsann i rätt tid. åkte hem med andreas, längst bak i bussen, och höll honom i handen och var så glad för han var där. kom hem, kokade lite kvällsmakaroner och avrundade med att titta på G, äta glasstårta i sängen och ollekvida lite. vaknade i dåsig 2000-talsfeber. nu vill jag spola tillbaks tiden till 1983 eller bara tills igår för då var andreas fortfarande här.

Kommentarer
Postat av: m.

Så bra, bra, bra bild.

2012-01-31 @ 13:01:33
URL: http://an0rakcity.blogspot.com
Postat av: m.

P.S, G kan man kolla på hur många gånger som helst. Första spelningen när Alexander bara kollar och sedan när han går på scen med piskan, dör.

2012-01-31 @ 13:03:20
URL: http://an0rakcity.blogspot.com
Postat av: andreas

åh åååååååååååh mmmmmmmmm allt jag har att säga

2012-01-31 @ 15:19:37
Postat av: cornelia

mmhm så fin bild. ni är fina. fast det vet du ju. jaja

2012-02-01 @ 22:00:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0