sedan sist vi råkades

SPORTLOVET VECKA NIO
Lyssnar på det här innan jag springer Gabbi till kram-mötes på en perrong. Sen dansar vi i byggdamm, promenerar på höjder, talar oavbrutet. Och jag köper ett dyrt men ljusrosa smyckesskrin för att det är det finaste jag sett, medan Gabbi står häpen och gapar och uppmanar "tänk på rymden! Universum! Stjärnorna". Men mina tankar sträcker sej bara till ett litet skrin i plast. Vi är väldigt olika och väldigt lika också, samma osynliga mönster i huvudena, fastän jag har en mer ljusrosa läggning, hursomhelst lagar vi en väldigt god potatissoppa tillsammans. Hon åker hem och jag åker till skogen och kliar en katt under hakan. Glittrar skor på en bro. Äter saffran och räkor, dricker vin. Läser poptidningar. Äter (hembakad) midnattssemla. Vaknar i Farsta. Sol ute sol inne sol i sinne. Cornelia kommer en dag och vi äter fin citron- och hallonglass och jag kan som vanligt inte förstå alla dessa människor som passerar, ATT dom bara passerar, att dom inte svimmar, att dom inte får dåndimpen och smälter på gatan, jag gör det, av att hon är världens finaste, blänker som en diamant. På kvällen spelar Thåström på Cirkus. Vädret, lokalen och spårvagnen smakar bara som The Ark. Och själv är han... alla andra känslor. Min första hjälte. Min första skiva. Min första riktiga konsert, kanske. Och min första saker-man-kan-göra-under-och-efter-konserter... äsch, han är så mycket. Han kunde blivit min Olle, lika gammal, lika trogen tjänst. Hans händer, det legendariska darret, har varit med mej hela tiden. Och hans skebokvarnsväg. Och att stå längst fram blir nu alldeles för skitnära, en koncentrerad bomb, han ligger på knä en meter framför och jag vill bli ett moln och segla upp i taket. Inte stå öga mot öga med min tolvåring och allt som han påminner mej om. Önskar lite distans som ett litet skydd från denna STÖT. Åhåååhhh det känns som att jag aldrig ska komma ut ur mej själv igen. Han jagar mej längs Sönder Boulevard. När vi kommer hem har jag ont i stakethöfterna fastän jag stått alldeles andäktigt still. Äter kanelglass, dricker lite kaffe och somnar tidigt med min varma katt. Åker till Göteborg dagen därpå, tillägnar sista iPodbatterierna till När muren föll. På centralen väntar Hamlet och bryter bryskt mitt och Thåströms universum, och solen är ett skott rakt i ögat, och det är VÅR!!! - solen lyser för att jag äntligen är här! "Nej du, tyvärr, den har varit såhär i flera dar" upplyser Hamlet torrt. Ja ja. Lagar pasta med kunglig ädelostsås och äter vid hans fina fina köksbord i hans fina fina lilla lägenhet. Guldhedstornet, Slottsskogen, Majorna. Båtar och vatten, skogar och torg. Det är första gången jag är här sen jag var tretton och min allra första gång att sova över och jag tycker mycket om Göteborg (sidospår: jag tycker mycket om att det känns som en STAD. En praktstad liksom. En stad att va ung i. Kanske en popsångsromantisering men i jämförelse med Stockholm som ofta känns så centrerad kring karriärslystna mellanvuxna har Göteborg nåt påtagligt annat. Typ en själ. Alltså, en som syns i mitt öga i alla fall. Man matchar förstås olika bra med städers stämningar, och jag vill alltid bort, och jag ska naturligtvis inte hetsflytta till Göteborg imorgon bitti även om jag har lust - men kanske i finaste fall åtminstone återvända snart. Det var nån industripil som prickade mej i synthhjärtat, en som luktade salt). När det är lördag möter jag allra finaste Andréa i finaste magtröjan med finaste magen med finaste minnena i håret med finaste Hjalmar med sej. Får beundra - förutom deras gnistrande personligheter - den godaste hemmapizzan i mitt liv, en uråldrig kristallkrona, Hjalmars spontana risotto och mångfaldsträdgård. Päronträd och körsbärsträd och Rhododendron och elefantgräs och så många sorter jag inte kan uttala eller stava.
... och månen skiner vit och stor och overklig och livet är vackert och jag skriver i huvudet hela tiden, flera sidor som jag aldrig hinner ikapp på papper sen. Vilda dialoger! Dricker varm choklad med coola mängder vispgrädde och äter kalaspuffar till frukost. Åh, socker, och syskon, Hamlet, Göteborg, havet, färgerna på himlen i mars, färgerna i mitt hjärta, som fem osynkade solnedgångar, rosa orange ljusblå, som bränder, korallrev och disco

Kommentarer
Postat av: Denise

åh Björk jag blir så glad

2012-03-05 @ 22:13:41
Postat av: Denise

åh Björk jag blir så glad

2012-03-05 @ 22:14:13
Postat av: Anonym

a23aa4rrrrrrrrrrrrrrr3

2012-03-05 @ 22:46:58
Postat av: Jörgen

Wow Björk!

Nu drabbade du mig igen.

Tack.

Igen.

2012-03-06 @ 17:15:52
Postat av: akiko

men åhhh allt det om thåström (och allt det andra också men mest det) var väl kanske något av det finaste jag läst.

2012-03-06 @ 19:13:41
Postat av: alma

ÅH du är så bra

2012-03-06 @ 19:46:01
Postat av: björk

äsch, det slarvigaste jag skrivit på länge, men också det... enda... så. åh. ni är så fina och knäppt snälla mot mej i alla fall. i ur och skur. tack ska ni ha.

2012-03-06 @ 20:13:45
URL: http://bump.blogg.se/
Postat av: j

Du skriver bubbligt och bra!

2012-03-06 @ 22:05:45
Postat av: anni

Varenda gång du skriver nåt så gör det lite ont i mig för att jag inte får träffa dig så ofta. Jag vill träffa dig jämt.



Tycker ju om dig liksom.

2012-03-06 @ 22:56:05
URL: http://beivor.blogg.se/
Postat av: Mina

Jag tycker så mycket om att läsa det du skriver.

2012-03-07 @ 08:43:02
URL: http://neonsken.blogspot.com
Postat av: Susanne

Vackert, vackert, vackert.



Kram

2012-03-07 @ 21:30:47
Postat av: julia

åh, du är ju glitter och bombastisk solnedgång

2012-03-09 @ 12:21:33
URL: http://ohhboy.blogg.se/
Postat av: Hanna Ek

Söker personer som kan lägga lite åsikter på min blogg och om det är någonting som saknas i den, skulle vara roligt om du ville hjälpa till. Har en pågående tävling också som kanske intresserar! Kram på förhand.

2012-03-09 @ 18:58:52
URL: http://hnny.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag blir så glad när du skriver!



Och tack för att du lyfter upp Göteborg, staden där jag bor, i ljuset. Har bott här i nästan hela mitt liv, och älskar att bo här, men det är så lätt att bli blind för stadens skönhet och själ.



Glass! Omöjligt att undgå att det är något du gillar. När jag tidigare bodde i Johanneberg, så bodde jag nära Johannebergs glass. Nästa gång du kommer till Göteborg så borde du ta dig en tur dit. Ofta gör de glass av bär och frukter som de har plockat själva. Så galet gott och charmigt!

http://www.theicecreamfactory.se/index.html



2012-03-09 @ 23:24:49
Postat av: Sanna

Herregud vad du är bra.

Och:

Jag gillar att skriva, men jag jämför mig bara hela tiden, med dig till exempel och då blir det ju helt omöjligt. Du har liksom givit ut diktsamling och skrivit/skriver krönikor och allting och jag vet inte varför jag skriver detta till dig. Kanske söker lite råd. Du har ju skrivit hur länge som helst och jag började på riktigt förra året, så jag kommer aldrig komma ikapp dig. Känner mig bara som en blek kopia och bluff.

Hoppas inte jag gör bort mig med att skriva detta.

Beundrar verkligen dig, iallafall!

2012-03-13 @ 01:27:03
Postat av: björk

ni är världens finaste. det är ni.



Sanna: åh, jämföra sej... det kommer man nog aldrig ifrån... jag jämför mej ju förstås också. och detta med att "börja skriva" - inuti mej har jag inte börjat skriva än! jag väntar fortfarande på att "börja". på disciplin och struktur och att ta texten på allvar. jag vet inte vad jag ska säga men det är såklart ingen tävling och allas ord är viktiga och det finns ingenting att komma ikapp. tack för din fina kommentar och hoppas bluffkänslan bleknar lite, men den är nog allas. som en klen tröst. kram!

2012-03-13 @ 23:51:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0