I'd love to touch the sky tonight I'd love to touch the sky so take me in your arms and lift me like a child

Jag var precis ute och gick en helt normal kvällspromenad, förutom att det inte finns normala kvällspromenader - speciellt inte när syrenen precis slagit ut och Stockholm brinner som ikväll. Asså vare någon av er som såg? Hur hela himlen stod i galna lilarosa lågor. Som i ett TV-spel. Och solen som en stor blodapelsin. Speglade sej i vattnet i en sån glittrig rosa vykortsbana. Alla joggare ställde sej tagna och rörda på pausad rad med ivriga iPhones i vädret... men dom kunde ändå inte fånga luften som var alldeles mättad av sjuka syrenångor! Jag dör i det här. Jag blir kär i det här. Var tvungen att kompensera med hård EBM för att inte mjukna och förvandlas till en liten blomma. Alltså. Syrener, solnedgångar och synth gör mej religiös. Och snyftig. Och svettig. Livet, puss! Jag vill bara sjunga en liten lovsång. Gå ner på knä. Rulla mej i en slänt. Dela det med nån. Nä skoja *självständig cool & oberoende kvällspromenerare*. Nå. Alla vägar leder fram till Mickes varma gula kvällsljus till slut. Det är ändå så lyxigt; att kunna strosa längs med världens finaste vatten i en halvtimme för att komma till en vinylhimmel som är öppen till elva på kvällen. Hade bara syrener i skallen men gick in ändå. När jag ändå var där. Och köpte Heart like a wheel för en lös tia. Som ändå låg i fickan (- dessutom dansade jag till den live en lycklig natt 2010 i Eskilstuna. Det får förlåta köpet fastän jag sällan tänker spela den).
På hemvägen la jag mej på rygg i en slänt för att svalna och utvärdera 18-årsskapets första vecka:
och denna ålder har tagit ny plats i mitt huvud. Det ser inte likadant ut längre - det ser myndigt ut! Plötsligt så oerhört välsorterat och stabilt. Nä, men det ser mycket sugnare ut. Jag har kommit på att jag måste filma igen. Inte med tjusiga mål om publicering, men för att jag tycker om det och jag har inte så många omtyckna saker (och inte nån utrustning som funkar. Tips på billiga (små och smidiga snarare än bra) filmkameror mottages tacksamt).
Och skriva vill jag väl... som vanligt... Läser texter jag skrev när jag var fjorton och suckar åt hur mycket bättre dom är, hur mycket mer hjärna dom har i sej, och nånting eget minsann, och framförallt hur dom vågar TA I

- men det är en gnällig bakåtsträvande stämning som jag varit i länge, "buhu va' dålig jag blivit". Mycket gråt och ingen verkstad. Töntig ömkan och ett himla ifrånskyllande; på till exempel detta förödande twitterklimat - att allt ska vara så kort, nonchalant, snärtigt och snabbt. Påverkas tills inga meningar vågar sjunga ut. Det sätter sej verkligen i händerna på mej. Anstränger mej för att lätta upp stämningen i texterna, just för att det inte ska verka så *ansträngt*. Ni hör ju vilken fälla! Att släta ut allting med utropstecken, "äsch" och slöa "haha" tillför ingenting. Fegt och stelt. Stockholms fel... Men skärp dej då. Skriv dagbok / stäng av twitter / släng datorn / flytta till rymden. Det är ditt ansvar, lilla latmask. Se detta som ett kontrakt. Björk. Lova dej att skriva. Om du bryr dej och vill så är det enkelt.
... men jag vet ju inte om jag vill. Det är mest det att jag inte har nånting annat. Att fästa mej i. Att stilla bekräftelsetörsten genom. Jaja, jag ska ut på talangjakt. Eller in kanske, i mej. Spännande. Inkomstbringande drömmar är det tyvärr sämre med... och mitt samvete ömsade skinn på födelsedagsnatten. Det gjorde ont. Att vara 18 och inte kunna betala sin hyra är en satans skam. Jag ska alltså - förutom att filma och skriva och skratta - skaffa ett hederligt skitjobb. Fast först är det sommar och jag har jobbat så mycket dom två senaste somrarna så jag tänkte unna mej att mellan barnvaktningarna sticka till Sundsvall för att... säga hej. Låta Hamlet skjutsa mej till havet för nattbadande. Plocka blommor, ha filmmaraton med Edgar på natten. Skriva maskinbrev. Sånt jag missat i flera år. Speja på nån soluppgång. Åka till Gotland. Den här sommaren är ett löfte som nästan sätter mej i 2010-stämning....?!? Fint att finnas i det. Konstaterade jag. På slänten.

När jag tänkt klart på detta, eller inte klart precis, men när jag hunnit ungefär såhär långt så blåste en 23:00-vind och jag plockade en fet syrenbukett och gick hem och ställde den vid sängen
men sängen ska jag ändå inte sova i för jag ska göra armhävningar och rita skisser över ryggtäckande tatueringar och dricka ingefärsöl och runda av med Scener ur ett äktenskap. En helnatt. Som avslutning på detta kärleksbrev till livet kan jag säga: jag älskar att bo själv. Jag älskar att umgås med mej, och min ojämförligt fantastiska musiksmak, mina gulliga impulser, min sunda Alltid-färska-rosor-prioritering. Jag är bäst. Ni med. Godnatt.

Kommentarer
Postat av: anni

Jag håller med dig. Du är bäst. Jag också.

Puss <3

2012-05-23 @ 03:11:25
URL: http://beivor.blogg.se/
Postat av: Anonym

du är så fantastisk

2012-05-23 @ 03:34:35
Postat av: stella

Jag såg också kvällen!!! Kände den framförallt! Det var så viktigt just då, men nu koncentrerade jag mig mer på den pågående soluppgången, tills jag läste det här. Liksom juste, nedgången var också jävligt storslagen och fin. Det är en storslagen tid, helt enkelt! Hela nuet, wow..



Snart ser vi The Cure, ett år senare liksom. Ses då snygging! ♥

2012-05-23 @ 03:48:20
Postat av: Angelica

Å du är så fin, Björk!

2012-05-23 @ 17:25:15
Postat av: F

vill vara din bästa vän, och plocka syrenbuketter och dansa mig svettig bredvid dig till din favoritmusik.

2012-05-23 @ 18:49:20
Postat av: Anonym

Livet är en gåta

2012-05-23 @ 19:43:56
Postat av: Anonym

Jag brukade alltid läsa dina dikter när jag var liten, på Poeter du vet, och det hjälpte mig alltid komma igång när skrivkrampen slog till. Sånt är fint.

2012-05-24 @ 19:56:25
Postat av: E

kom från ingenstans och hamnade här.



Eller jag kom från min avhandling, och meningar som jag knappt fick ur mig på engelska, som jag på alla sätt försökte pausa från. I en av pauserna slängde jag helt sonika en filt över huvudet och spökade för sambon. Kände mig mer som morran än ett spöke under den gröna filten och bytte karaktär. "Först piggade han upp sig med en varm och krigisk dans, se högg han sina tänder djup i morrans kalla svans. Och morran blev så häpen att den skrev och sprang till skogs. Och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs". Sambon kände inte igen det, men återgick till sin b-uppsats. Som barn av vår tid googlade jag knyttet. Hittade din mammas blogg. och hittade hit. Så kan det gå.



Jag ville inte skriva om det.



Jag vill bara skriva att jag läste din text och tänkte på när jag var 18, innan mitt språk var förstört av akademiska övningar och det jag skrev så mycket friare och starkare. Och sen läste jag det du skrev om hur du skrev när du var 14. Och där någonstans fanns en sån där tillfällighet som man måste ta tag i och skriva om för att annars klibbar man fast där kroppen blir äldre sinnet striktare och stringentare och pennan mindre skarp. Men även i en sån värld kan man kanske bli doktor?

2012-05-27 @ 21:41:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0