om min bästis


Hej hej, mors dag (nåde den som säger "morsdag") lider visst mot sitt slut och jag har inte haft någon lust att sälla mej till skaran som presenterar präktiga mors dag-inlägg om sina perfekta mammarelationer... fast förlåt mej... om jag säger såhär:

när jag var liten önskade jag mej verkligen en annan mamma. En som bakade fler kakor, gick på teateruppvisningar och skolavslutningar, kunde va en smula social med andra föräldrar. En som orkade nånting. Jag var ett missbelåtet barn och det lät jag henne förstå. Hur hon o-dög. Jag menar, vi slogs verkligen. Och jag kallade henne hora och jag skrek "rör mej inte ens för jag äcklas så mycket av din hud!" typ dagligen från att jag var fyra. Varsågoda för den smutsiga sanningen. Lilla mamma. Fortsatte pröva hennes tålamod genom att självmordshota och skolvägra från tioårsåldern... vifta med knivar och säga så hemska så hemska saker. Hon var deprimerad, sjukskriven, utbränd och instängd på sitt rum. Och jag var ett olyckligt odjur. 

... och ändå älskar hon mej fortfarande. Det är ett litet mirakel. Och jag älskar verkligen henne. Hon är min enda älska i alla väder-människa. Min bästis. Nånstans omkring min tolvårsdag vände det. Och så möttes vi. Och nu är det såhär: jag vet ingen så fin och rolig som hon. Ingen så rättvis och varmhjärtad. Ingen annan som får mej att känna mej så tryggt omtyckt:
hur hon i varje telefonsamtalsslut säger "säg efter mej: jag är bäst" och jag säger "nej" men hon lägger inte på förrän jag härmat henne, sagt "jag är bäst".
Hur hon när jag hoppade av skolan utbrast "åh äntligen! Du kan ju bli författare istället!" som den självklaraste sak.
Hon är liksom... jag grinar snart rakt ut... den finaste jag vet. Varje dag. Hon tycker om, prioriterar, tänker på och orkar med mej som ingen annan på jorden. Och just för att det inte varit såhär jämt! Vi passar nog bättre som vuxna tillsammans, för hon är lika dålig på att vara auktoritär och bossig som jag är på att bli bestämd över och lyda. Hon gillar inte småbarn och jag gillade inte att vara ett småbarn. Men denna ljuvligt jämlika relation är mitt livs finaste. Den var värd att kriga sej fram till. Nu har vi så kuuuuul, ingen kan förstå, i hyrbil på väg till Karesuando eller i mitt minikök. Fest för jämnan. Hon vet hur man bygger oanständigt välfyllda mackor och lyssnar noga på alla mina spellistor. Och hon säger "Björk jag önskar jag var 17 och ihop med dej" och det är ingenting märkligt i den repliken, för jag önskar också att hon var det! Och hon säger "tänk vad fantastiskt det vore om du skulle vara lika rå och elak på din blogg som du är i verkligheten" och spinner belåtet när jag morrar ilsket. Och hon sjunger Kalle Teodor och Vargsången när jag ber henne om natten. Och hon gör Heimlich manöver på mej tills jag kiknar när jag är ledsen. Och hon gömmer en liten pralinask i nudelburken i mitt kök. Och hon äger mitt hjärta! Och varför skulle jag skämmas? Att få chansen att vara vän med sin mamma = ♥ livets finaste privilegium


Förutom mjuk och magiskt snäll är hon så vacker... och så smart! Och när hon vann Stora journalistpriset i höstas var det ingen som förstod som jag, för ingen har sett vägen dit som jag. Ingen annan har hört henne komma hem från jobbet och trapphusgråta vecka efter vecka, år efter år. Men jag har. Sett henne fortsätta gråta i soffan sedan, och i sängen, i köket, vid fläkten. Miljoner tårar långt ifrån strålkastare, scener och prasslig cellofan. Jag har sett henne sitta uppgiven, genomskinlig och förtvivlad och jag har sett henne släpa sej till Sundsvalls Tidning ett sista heltidsår. Sett henne komma hem vid fem för att tangentknappra bort kvällarna och hört henne säga, trösta: "det kommer att löna sej, jag lovar, en dag ska jag trivas istället, håll ut det här året". Jag har sett denna klättring på närmast håll. Innan hon trivdes. Vet mer än nån annan hur väl hon förtjänar. Äntligen bekräftelse på att hon är bäst. Som hon ju är. Hon har till exempel sagt upp sej och klarat sej själv i flera år nu. Utan att ens sälja in sej. Ryktet bara går, om att hon är bra. Det är väl vackert?! Och vackrast är att det är mej hon ringer innan hon ska va med i TV, till exempel, för att få en verbal kram. Från sin största beundrare.

Vi har inte setts idag, för vi ses ju knappast varje dag eller ens vecka, för vi bor i olika städer, och jag har förresten aldrig varit nån duktig Mors dag-firare, det ligger inte i släkten, med bakelser och syrénbuketter, men jag äter lite ice cream i min ensamhet och stirrar på gamla foton och blir blödig och tvungen att skriva av mej: Mamma! Jag älskar dej. Jag älskar dej. Jag älskar dej. Jag älskar dej. Jag älskar dej. Du behöver inte vara nån social klassfestmamma. Huvudsaken du räcker till för mej. Och det gör du. Ju. Du är en stjärna på det. En tapper diamant. Den bästa jag kunde få. Och jag är så stolt över vem du är och vad du gör, får lust att Lejonkungen-höja dej till skyn! Min bebis. Och bästis. Och mamma. Och skräcködla.



Puss & kärlek

(extra mycket till alla mammalösa)

Kommentarer
Postat av: Athena

Har inga ord för denna text bortsett från att den verkligen berör mig. Ni är lyckliga som har varandra.

2012-05-28 @ 01:25:37
Postat av: Hilda

Blir så sjukt berörd

2012-05-28 @ 01:49:19
URL: http://Selfdoubt.spotlife.se
Postat av: Denise

Det vackraste jag läst, åh. Finaste.

2012-05-28 @ 07:09:21
URL: http://coloursoftheworld.blogg.se/
Postat av: Vicky

så. otroligt. fint. älskar den här. älskar gifen. så fint fint fint. /mammalös

2012-05-28 @ 09:13:16
URL: http://vickys.se/
Postat av: Sara

himla fint!

2012-05-28 @ 14:10:55
URL: http://echomania.blogg.se/
Postat av: Moa

Åh, Björk <3 dina fina texter, vill bara flytta in.



är också vän med min mamma och det är bäst, vad vore jag utan det? tonåring, eller alltså en tonårig tonåring? neä, helst inte.

2012-05-28 @ 14:36:54
Postat av: kajsa

men åh. finafina fantastiska ni.

2012-05-28 @ 15:31:50
URL: http://stormenshemlighet.wordpress.com
Postat av: susanne

Älskar den här texten.

2012-05-28 @ 16:05:24
Postat av: Warg

Det är ju det jag alltid sagt, du har världens bästa mamma.

2012-05-28 @ 16:44:00
URL: http://blogg.passagen.se/ulvr
Postat av: Angelica

Så fint att jag började gråta, och jag gråter aldrig!

Finaste Björk och allra finaste Björk-mamma!!

:)

2012-05-28 @ 17:23:18
Postat av: m.

Fick ett aktubehov av att ligga på mammas soffa och äta choklad och se på morden i midsommer som vi ju skulle se ihop men hon har somnat som vanligt.

2012-05-28 @ 17:44:06
URL: http://an0rakcity.blogspot.com
Postat av: Linnéa

fina fina ni! vilken text! jag blev helt rörd & saknar min egen mamma lite extra.

2012-05-28 @ 18:22:11
URL: http://linneahansson.blogg.se/
Postat av: Inna

Åh herregud vilka vackra ord!

Jag sitter och gråter och är så berörd.

Helt plötsligt är jag inte lika frustrerad över min 23-åring som hoppade av skolan, är arbetslös och lever på mamma. För han kommer att ordna upp sitt liv och bli vuxen. Och jag älskar honom lika mycket oavsett.



Tack för att jag fick ta del av din kärleksförklaring!

2012-05-28 @ 20:56:19
URL: http://innas.se/blogg
Postat av: Therese

Wow att känna så för sin mamma! Kärlek!

2012-05-28 @ 21:00:54
Postat av: Farsanmittilivet

Jag kommenterade på Mymlansidan men kom på att kommentaren borde passa bättre här där du har skrivit.



Så härligt att läsa. Jag har skickat länken till min son. Inte för att han ska ta efter men för att han nyss skrev en krönika i skolan om barns kärlek till sina föräldrar.



Jag är för övrigt allergisk mot björk, men den här björken tål jag i mängder.

2012-05-30 @ 09:59:07
URL: http://farsanmittilivet.wordpress.com
Postat av: Johanna

Så himla fint det här inlägget är!

2012-06-05 @ 14:14:40
URL: http://lillaj.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0