sorgesäsongen startade sent i år

En ny version av Björk börjar ta form, en som går hem i tid om kvällarna, stannar inne (på jobbet) på helgerna, klär sej i anständiga tröjor och manchesterbyxor, går med i A-kassan, betalar sin hyra med vita pengar, inte gör några crazy utspel alls

Å ena sidan gör hon det utan stor saknad, tänker att det andra ändå var ett låtsasliv; "har väl aldrig gillat att gå ut ändå", det är skönt att ha ett riktigt skäl att låta bli dyra entréavgifter/ ljummen öl/ shoreline klockan 02:50... men å andra sidan är detta ingen trivsel i sej heller! Jag kan verkligen gå upp för att tvätta och göra mina plikter för att det är nödvändigt och åtminstone inte gör ont, men det är ju heller inte TILLFREDSSTÄLLANDE - så långt tänker jag inte sträcka mej. Vad gör vuxna för att emellanåt vara lite glada? Och ungdomar för den delen. Och barn och husdjur. Är ni någonsin helhjärtat glada? När då, var då, hur då? 
 
å tredje sidan, till och med jag är väl visst glad ibland, jag är till exempel glad för blombuketten jag fick imorse, jag är glad när jag snusar och jag var glad i lördags när jag var ledig och åkte med Clara åkte till några gamla älsklingsklippor och solen lyste fast prognosen sagt att den inte skulle och hela Mälaren var en stor blank galen glitterspegel

bilderna är som vanligt hennes! Visst är hon en stjärna!

Men ändå, det är någonting som ligger och pumpar upp sej, som snart kommer börja läcka i mej, jag vet inte var jag ska ta vägen, känner mej ihoptryckt, av mej själv säkert, men det spelar väl ingen roll. Jag vet inte hur jag ska veckla ut mej. Snart börjar jag spruta eld!!!! !!! Jag får panik av liljor i präktiga vaser och skådespel och skådespel och skådespel.
I lördags kväll var jag på en gullig fyrtioårsfest och det var fint för jag var verkligen yngst men det var inte en enda person som knystade ett ord om det, ingen som refererade till mej som Ung Tjej - men då passade jag på att göra det själv istället; smärtsam insikt att allting som jag tycker är fult hos andra (t ex. onödig åldersfixering) mest av allt finns hos mej själv. Suck! Sluta genast! Sluta synas! Bara en liten stund! Skona mej!

Kommentarer
Postat av: Rehtakul

Åldersfixering är lika onödigt som vita pengar.

2013-04-29 @ 23:13:18
Postat av: Mamsen

Det finns tre ställen, där jag alltid är komplett, hel och lycklig. Här är de i rangordning:

1. i klassrummet bland elever och undervisningsmateriel
2. i träningslokalen då jag leder min grupp i ett härligt svettroligt pass
3. i kyrkans lovsång

Kanske kan de inspirera dig, att hitta dina lyckliga batteriladdande ställen och situationer..?

Stor kram!

2013-05-01 @ 07:56:58
URL: http://asaemelander.blogg.se
Postat av: Jörgen

Nu, tämligen sent i livet, när jag hittat en härlig kvinna som nu är min fru, så är det i första hand hon som gör mig glad och lycklig. Och större lycka än det kan jag inte tänka mig.
Men annars ... musik givetvis. Omöjligt att leva utan. Livets förutsättning.
Åh, det är så mycket. Men först måste man väl vara i balans med sig själv. Och vara öppen och mottaglig. Då kan lyckan och glädjen finnas i alla underbara ögonblick. Möten med fina människor, alldeles givetvis. Men också i allt detta som kallas banalt. Fågelkvitter. Blommor och allt i naturen. I vad som helst egentligen.
Men visst, jag har också gått igenom perioder i mitt liv när det där med lycka och glädje känts som hån och omöjlighet. Och tror att ibland måste man leva utan, så att säga. Men också att man någonstans måste ha en mottaglighet för den där glädjen, som gör att man tar den till sig när den dyker upp igen. Tror svaret finns där nånstans.
Förstår du???

2013-05-09 @ 11:47:25
Postat av: Anonym

Att engagera sig i någonting lite större än sig själv, att bara vara delaktig i något är källan till salighet. Jag tror att människors starka fixering och känsla av individualitet(eller illusion, snarare!) skapar meningslöshet, tristess och besvikelse. Vi är inte så speciella, smarta, häftiga eller duktiga som vi vill vara och det skapar olycka och tidigare nämnda trasseltrådar växer fram i huvudet. Vi som inte är psykopater börjar ogilla oss själva och vårat ego när vi lever med en för stor självupptagenhet. Ta dig själv ur ekvationen mera, var delaktig i någonting!

2013-05-14 @ 19:56:30
Postat av: Pex

Roller derby gör mig lycklig om så för en stund varje gång jag har hjulen på mig.

2013-05-15 @ 17:16:21
Postat av: ia

Jag är glad eller okej ganska ofta tycker jag men jag är alltid lycklig när jag är med min några år yngre kusin i sommarstugan. De enda problemen vi har tillsammans är när vi måste gå upp ur havet och torka oss för att vi varit i nån timme och vi "måste verkligen torka oss!" och de enda sorgliga ögonblicken är när vi skiljs åt varsitt håll för att åka hem till vardagen.
Men , med henne har jag alltod roligt, kan inte komma på ett enda tillfälle då vi inte skrattat som galningar eller lekt något knasigt. Jag älskar dej min lilla sjöjungfru

2013-07-22 @ 19:32:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0