you'll be given love, you'll be taken care of, you'll be given love, you have to trust it


Kom precis hem från Dramaten, som är min älsklingsplats, det kan inte hjälpas. Så mycket guld... så mycket pärlhalsband och parfym. Overkligt ställe. Älskar allting som är overkligt. Ridåer och rika vin-i-pausen-vuxna. Vuxna är: det finaste jag vet. Såg Farliga förbindelser, tack till Olivia som är min teaterkompanjon och trollar fram biljetter jämt... själv låg hon och kved i mitt knä under hela andra stackars akten. Jonas Malmsjö är sannerligen inte den finaste jag vet... inte Adam Pålsson heller... gud vad han tycker att han är gullig. 
Livia Millhagen däremot. Och Olivia. Och Olivias farmor. Och Stockholm på hemvägen längs med vattnet, världens vackraste vatten, jag hann lyssna på All is full of love 11 gånger, i den ryms minnen till exempel från en augustinatt på Skeppsholmen i somras och en nyårstryckare i gryningen med Viktor. Ändå är den inte alls en nostalgisk hake! Bara... uppvärmd.
Det är märkligt med livets magiska förmåga att begripa när det verkligen är nog och nånting måste hända; nån vind måste vända. Så många räddningar i precis rätt sekund... fast jag vill egentligen inte ge livet nån ära för det! Det är ju jag. Som livar upp mej. Som smiter in på grammisgalor eller köper ett roligt snus till helgen. Jag är inte så svår att roa. Till trötta kärleksförhållanden brukar ju tipsas att göra nånting nytt, jag applicerar det på min relation med mej med. Jag behöver va i ny miljö och känna ny smak och 2013 har varit bra på det. Nej, nu gav jag "2013" ära för det också. Det är varken "livet" eller "2013", det är jag! Björk Superstar. Att bli äldre är snällt i nån liten bemärkelse ändå. Man kommer sej liksom närmre. Och jag älskar nya saker men har också fler och fler goda traditioner. Kvällsdiska för dagen efter's skull och aldrig dricka morgonkaffe ur nåt annat än den finaste koppen istället för att "spara" på den. Ja jag är lite präktig men det är ju jag som tar hand om mej så det är nödvändigt. Andra goda traditioner: sitta på 44:an varje fredagseftermiddag och dricka mycket kaffe och dansa hem alldeles matt och pirrig uppför Götgatsbacken, råka ramla in på Emmaus och köpa fredagspresent, t ex. genomskinlig t-shirt för 10 kronor. Idag: en drinkbok och brevpapper. Bravo. 
Greta sa såhär häromnatten, att det kändes som att vi var med i en Xavier Dolan-film, och det var sant. Och jag har nog ett jobb snart. Och en vår. Snart kan man vara barfota på berg och klippor. Och ha sin filmkamera i fickan och dricka sambuca och prosecco och sitta på Västerbron när solen går upp och stirra på himlen och lära känna en ny person och överraska sej varje dag. Om ni är trötta på er måste ni inte fortsätta vara samma! Livet är, som Maj sa, en improvisationsteater... det utnyttjar man för sällan asså.
I mej nu: ♥ Stockholm att promenera ensam i (... vädja inte åt mej att sluta med min älsklingsaktivitet. Våldtäktsmän ska sluta. Gatorna och gränderna och nätterna är mina. Alla klockslag, varje veckodag! Jag ska aldrig sluta om jag så ska gå ihjäl mej. Och med "jag" menar jag VI) ♥ Amina, vatten, teater, nätter, allting

all
is
full
of
love

you have to trust it

Kommentarer
Postat av: malin

Blir varm i bröstet och lite pigg och motiverad av det här. Också glad över att du och jag gör likadant och försöker vara snälla mot oss själva på bra sätt (finporslinet ska användas).

2013-02-23 @ 09:42:04
URL: http://gracil.blogspot.com
Postat av: Nicole

Väldigt, väldigt fint att läsa det här. Livet, överlevnadsinstinkten, det vackra.

2013-02-23 @ 13:10:14
Postat av: Sara

Åååh Björk. Du är så bra!!!!!!!!!

2013-02-25 @ 14:54:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0