someone to hear your prayers, someone who's there

varför har jag blivit en sån högtidshetsare? inte så indie (- men sen när är jag "indie"), men det känns i alla fall ovanligt trist att vara ensam med sitt tomma kylskåp en långfredag som denna. jag har väl aldrig firat påsk i sundsvall! vi har aldrig ätit "påskmiddag"! vad är det egentligen jag saknar? 
jag saknar andy. jag vill dricka äggtoddy med honom. och påskmust och sprit och lyssna på personal jesus på högsta volym. ta en kvällspromenad. grusigt och mörkt. vingla till. stjäla några påskliljor på vägen hem. ligga på golvet och känna depeche i hela kroppen. jag saknar andy och jag saknar sandviken och jag saknar förra våren

plats för sentimental snyftning

nå, ha en synthig påsk
/Björk.
 

det finaste jag vet idag


om sol och sånt

Just nu är jag totalt uppfylld av människors vänlighet; alla ser ut som solar och jag vill kramas och ringa alla gamla vänner och lära känna hundra nya och sätta mej i främlingars knän och verkligen aldrig lägga mej, inte gå miste om en enda social sekund

ärligt talat! Varför känner JAG alla världens finaste människor? Ett fantastiskt systemfel, hoppas ingen upptäcker det, såhär kan jag fortsätta ha det

Men igår kände jag mej ändå som ett stort BLÄ till mänskligheten när det var Depechekväll på Kolingsborg för att fira nya (fina fina fantastiska) skivan och dom plötsligt utan att varna spelade Stripped (...!) och alla runt omkring stank öl och hade fula tröjor och log som om dom inte var drabbade alls (mycket väl illustrerat av Stella) och jag grät i ett hörn och klump i magen och hem- och bortlängtan i halsen. Ja jag är en känslig själ men det vet jag ju så varför fortsätter jag gå på såna dansgolvstillställningar och sprida min sura aura...? Inte igen! 
Men helgen har varit fin i massa andra avseenden som det tyvärr är för sent för att skriva om, jag ska väl ändå till jobbet imorgon - ja, ett jobb. Mer om det vid tillfälle. Mer om allt vid tillfälle. Mer av  allt! Mer mer mer mer

puss till livet från mej, hej

Bechdel-betyg på Björk: ssssämst

I arga mejl som jag får ibland beskylls jag ofta för att vara en hemsk manshatare... vilket är ett stort missförstånd, så jag tänkte att vi tillsammans kunde undersöka saken, vi kan börja med mitt hem, med mina väggar: 


börjar bra med världens finaste tjej i hallen, men det urartar snabbt...:


5 stycken Olle Ljungström i oblygt format är det första man ser när man kliver in, hej


jaha vad är detta? The cure = män, Depeche Mode = män, D.A.F. = män, Lustans Lakejer = män, Reeperbahn = män. Sammantaget: en svimfärdig mängd män


Rolf må vara fin och en sann idol men han är också en man


en kille till


jag vill inte dra in Fredrik Strage i detta... men han förekommer till och med dubbelt:

varför har jag inga ljuslyktor med fina tjejer på+!???!? FINNS DET INGA FINA TJEJER 


(jo)
 
och det kanske fortfarande inte är motsats till manshat, det kanske tvärtom är typisk objektifiering, men vi kan fortsätta till min bokhylla
till mina filmer och skivor och spellistor
till mitt hjärta
till mina dagliga kompissamtal

män män män män män i stor och nästan skamlös majoritet

och vänta, förresten, här har jag en tjej, men hon är ingen idol, hon är bara fin, ett äkta objekt:

tyvärr alltså, men jag hatar inte män, jag konsumerar män och jag dyrkar män och jag hänger upp män på väggarna och jag drömmer inte om att skjuta alla män, bara vissa. Fortsätt kritisera mej för att jag är ett prettoäckel och ful och deppig, men att jag skulle vara nån slags farlig manshatare, det är inte sant, jag är oroväckande mycket motsatsen, en motsyster, och det ska jag ta itu med i första hand. Byta ut skivorna ovanför sängen kan va en början... nu! Hello Nina Hagen och Miss Kittin


uppdatering 23:28 
under dagen har jag upptäckt fler och fler "glömda" män: Violator ovanför teven, en stor Palme-plansch i badrummet, ytterligare en Olletavla i köket... detta inlägg är tyvärr inte överdrivet alltså.
sorgsen hälsning
/patriarkatets lilla skyddsängel... utsänd att sprida, hylla och försvara män i alla diskussioner och rum

mitt liv ömsar skinn, jag kan inte skriva, här är nåt annat:


my army of lovers

Hej under solen
kan det sluta handla om mej och min himla ängslighet nu? Ja det kan det. Fördjupa er i det här istället:

♥ EDGAR 
Min guldiga lillebror. Jag skulle kunna rabbla samma saker som jag alltid säger om honom, om hur rakryggad och ärlig och nördig och nyfiken och rolig och kärleksfull blablabla han är. Men det vore en repris. Läs honom.

♥ TYRA BLOMSTER ♥
kolla på detta magiska avsnitt till att börja med. Hon är min nyaste idol. Samtidigt är det så mycket sorglig igenkänning och saknad, för tretton-fjortonåringar är ju bevisligen äktast och bäst. Tänkiga och coola utan gränser och grindar. Vad är det som klampar in och händer sen och plattar till? Hoppas att det aldrig behöver drabba Tyra. Hon är en sån sällsynt star...! Wow.
 
♥ ANDY BABY 
som plötsligt bloggar igen och som jag ska få möta i Göteborg imorgon för att se och fira...

♥ MAKTHAVERSKAN 
... som släppt sin nya skiva äntligen. Den är perfekt. Här <----- som en vårpresent.

Så, trevlig helg, hångla och skåla och demonstrera!

money success fame glamour

hallå där! varför hindrar ni mej inte från att spåra ur såhär? vet ni vilket ord jag använde i förra inlägget... det smärtar att behöva upprepa det, men jag skrev "klubbdimman". HA HA HA HA Aaa aaaj mina ögon svider...

ni får inte låta det här fortskrida
mitt ordförråd har alldeles tappat andan på sistone... jag säger så korkade och gamla saker, svänger mej med "hippa" uttryck som får hela rummet att tystna nervöst, munnen hinner före hjärnan hela tiden, på internet kan en ju åtminstone redigera och radera och trixa, men det som jag har sagt inför fysiska åhörare kommer mina kompisar att håna mej för i evig framtid... jag är bekymrad och skäms och det matchar illa med min nya kontaktdesperation, jag tror nämligen att jag tyvärr tänker fortsätta prata ändå, men klubbdimma ska jag iallafall aldrig någonsin varken skriva eller säga igen

:(


RSS 2.0