I balansens namn, ett inlägg med saker som jag tycker om



♥ Åka bil i dimman och stirra på gråa havet
♥ Dricka Baileys och gå ut och rulla runt i löven sedan
♥ Fullmånen
 

♥ Fylla på min spotifymapp som heter "hälsningar" och bara består av fina presentlistor som jag fått
♥ Prata med någon tills jag går i spinn och kinderna är helt överhettat röda av äventyrslögner


 
♥ Tänka på proseccoflaskor på gamla berg från i maj

♥ flytta in hos Olivia, världens roligaste teaterqueen
- bonus: hela Olivias familj, Thea Marve Gaston Aron mamman farmorn och djuren, en lyxig och söt samling psychon som jag fått tillbringa den här sorgsna hösten med
 
 
♥ Köpa åtta lime för åtta kronor
♥ Guldsnus i ena fickan och julmust i den andra
♥ Blanda drinkar på Stikket efter stängning...
♥ ... och vingla längs Hornsgatan till Bio Rio för att se denna film. Som jag längtat efter sen typ 2009. Asså Jacob Frössén! Han är GUD; iallafall kan han allting; filma måla spela. Och gör det så sympatiskt lågmält och känns helt hemlig och snäll, fattar inte varför han inte har tusen miljoner fans...
(fast jo, jag fattar varför han tappar en viss publik genom att hålla sej inom samma tjatiga män-som-sitter-i-soffor-och-är-uppfyllda-av-sej-själva-och-sina-sår-tema (förra filmen var ju om Olle), får svindel av att tänka på hur mycket tid och talang han ägnat åt det... men eftersom jag tyvärr e världens största kill-försvarare och älskar att titta på vackra ledsna män som gräver gravar i sej själva så passar det ju mej) - hursomhelst så kom jag orättvist av mej nu, den förtjänar inte att reduceras till en Mansdokumentär om Mansmusiker, skitfin, se den när den tv-sänds, det borde vara jättesnart
 


♥ Dirty Girls 
♥ och Elvakaffe!
♥ och alla tjejer i hela världen



♥ apropå tjejer: min farmor... mellan andra talanger är hon en fantastisk skräddare och ställföreträdande kemtvätt, jag lämnar in några rödvinsspillda sorgliga trasor till klänningar och får tillbaka välstrukna drömmar, hon behandlar varje söm som om den hade själ, syr in innerfickor, bakar pajer och lagar millimetersmå omöjliga hål samtidigt. 75-åring och queen
♥ Smida tatueringsplaner, lyfta hantlar
♥ Att Peter Birro ska göra en 90-tal-i-Göteborg-serie, att den ska heta Viva Hate
♥ När någon reser sej under avskedsmiddagen på jobbet och ber att få sjunga en sång för mej och sen sjunger 'O Helga natt' och lämnar mej med hjärtat i tio tusen bitar mellan tårtorna och tända ljusen



♥ Mamma. Som är lojal som jävla jesus oavsett om det handlar om att ringa runt till landets alla tatueringsstudios för att försöka få dom att tatuera mej fast jag bara är femton eller att stötta mej i skolavhoppning eller fria till nån omöjlig kille. Hon säger ja till allt. Min favoritperson på jorden
♥ ... att jag är i Sundsvall - oh Sundets vall, mittens pärla, denna fula fabrikskantade lilla industristad mellan bergen! Som inte har någonting mer att erbjuda än sina berg och skogar och några släktingar att hälsa på, ingen tid att passa, ingen fest att gå på, ingen arbetsplikt, inga ögon som ser en någonstans, just ingen-ting alls, tämligen långtråkigt och oändligt skönt, åker aldrig tillbaka till Stockholm igen tror jag
♥ Leave in silence-introt från Edgars rum flera gånger om dagen; jag har gjort ett Depecheblandband till honom som han lyssnar på typ jämt... favoritljud, favoritpyssel, favorittillvaro

(förutom det här och det här och det här och det här... men skonar detta muntra mia törnblom-inlägg från smutsen)


kram som fan

haven't had a dream in a long time / see, the life I've had can a good man bad

Dålig stämning på jobbet, dålig stämning i huvudet, dålig stämning i smsinkorgen och i blodet och varje relation. Det är en dålig period. Pyntad med problem varnar varje horoskop och jag ser till att lyda med råge, eftersom jag har en störning som gör att allting ska göras med råge. Det som är dåligt kan ju lika gärna passa på att bli fulare. Jag slutar mitt jobb på lördag så det är väl lika bra att bränna några broar, göra mej ökänd och freaka ur sista veckan, så blir det mindre sorgligt att behöva sluta sedan, en lättnad för alla inblandade
försöker i förskott förvandla arbetslösheten till en varm famn jämfört med föregående skamfestival
(förnuftig röst: men den skamfestivalen är ju inte nödvändig, jag ska till exempel jobba kvar som timvikarie, kan jag ha det i huvudet och spara lite värdighet snälla, nähä)
snyggt ordnat
snygg logik
applicerar den på allting. Att bräcka gårdagens misär med något nytt och ännu pinsammare, smärtsammare, är min (ofrivilliga) favorithobby. Ingen ska någonsin lyckas skada mej, jag ska minsann hinna först, sätta dit mej själv, vara min värsta fiende, kasta mina brister i folks fejs innan dom råkar komma på mej, anfall är bästa försvar

Minst sagt ett störigt snöbollsstadie, samlar på olyckor och rullar mej mot stupet
− det är inte det att jag inte är lyhörd eller fattar vad som lämpar sej, jag ser hur alla i rummet stelnar och håller andan, men det är som att det bara triggar mej, fastän jag vet att jag fortfarande har några ord på tungan och kan avstyra katastrofen är det som om det inte är jag som bestämmer, jag kan inte hålla mej från att prata färdigt och se hur alla bleknar och suckar och det blir alldeles knäpptyst 
− fastän du inte vill?
− precis. Hänglås på den här tungan tack.

Springer ut i regniga skogen och lyssnar på Cure men det är ju ingen bot, bara fler lager ångestsnö på bollen. Godnatt från en ledsen liten clown.
 

vykort

 
Hej
alltså tidiga Kärrtorpsmorgnar som är fulla av frost och dimma och sol på samma gång
eller rosa Berlinhimmel klockan 07:00 bredvid Clara
eller stjärnig kväll i ett hus på en ö i Göteborg, med trädgård och altan och skrivmaskinskällare, vindruvor i växthuset, palmer och mjuka mattor och vin

Var i Göteborg igen i helgen, för andra gången den här flängiga flyktmånaden, och det var andra gången som jag köpte en sista minuten-biljett hem i förskott - eftersom att jag inte står ut med att vara framme eller kvar, jag vill inte TILL ett ställe, jag vill bara vara på väg, i svävande mellanrum, flygplan bussar båtar och tåg är mina älsklingsplatser, jag vill inte kunna bli nådd av någon, bara saknad och längtad efter
- men Björk man saknar ingen som man aldrig hinner lära känna! (och till den repliken: man gör slut med mej om man lär känna mej, för det FINNS ingen person i mej att känna) (fuck) 
Åker runt som en idiot så fort jag får två lediga dagar i rad, men det är en dum och dyr ångestbotarmetod som inte fyller sitt syfte så länge det är detta huvud jag vill ifrån... ssch, stäng klyschkäften
 
 
Den här bloggen upprepar sej onekligen, varje mening formulerad förut, men jag verkar inte bli nån annan med tiden, synd. Har till och med samma gamla soundtrack till ångesten, ingen ny musik i mitt liv på hundra år, är det någon som vill ge mej en ny vind? Ni vet väl vad jag tycker om, mycket darkness och inte så många gitarrer... gärna girls och gärna producerat senare än '99, för omväxlings skull

xoxo

RSS 2.0