20/9

Det kommer en dag när jag börjar råma och skrika på tunnelbanan och måste packa minisynthen och två dosor snus och åka till landet - kasta mej in i baksätet och rulla runt där tills vi är framme och jag får en hel lada att utöva galenskap i, "du kanske ska spela skithög musik, som överröstar dej", och någon som tänder en brasa och tusen ljusslingor och spelar Mandrills-vinylen på högsta volym, klappar mej på pannan, placerar katten i knäet, häller upp vin, öppnar ladudörren mot ljusrosa solnedgång och låter mej skrika över ängarna


tack, men nu då, jag har tappat nåt, sans och spärrar och snällhet, jag vågar aldrig åka tillbaka till stan igen innan jag tystat den här lilla mördaren som bor i mej

Kommentarer
Postat av: A.d.A

Det är som att allt du skriver är en kamp för att behålla det äkta i dig. Livet, glädjen, musiken. Att inte bli en lögn. Jag ser nästan ingen som verkar göra så. En av anledningarna till att din blogg är en av mina favoriter någonsin. Har läst den sedan jag var.. fjorton? Och jag är tjugo nu.

Vissa verkar utåt sett leva i just det livet, glädjen, musiken. Vissa verkar utåt sett leva i lögnen. Vissa verkar inget av det. Men den kampen du ständigt verkar föra; få ställen har jag sett den på. Inte uttryckt så som du uttrycker dig i alla fall; många har jag ju såklart sett föra en sådan under ytan.

Jag för någon liknande kamp själv, förstås.




Hoppas du aldrig förlorar det som är du. //Någon

Svar: jag vet inte om jag förstår precis men jag blir glad iallafall, tack för kontakten, hej
Björk

2013-09-21 @ 03:21:25
Postat av: Jörgen

A.d.A:

Tack, du sa det jag inte lyckades säga. Du, och Björk förstås, gav mig kvällens rysning.

Och jag har läst Björks blogg sen jag var 55. Är 62 nu.
Den betyder mycket för mig också.

Svar: <3 det betyder väldigt mycket för mej att du är kvar
Björk

2013-09-24 @ 01:18:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0