väntar på den dan då jag förändras


 
 
Om jag hade nåt enda jävla ord på tungan men det är... jag har inte tid att tänka färdigt; stimulansskadan dragen till sin yttersta spets, ingenting blir färdigt längre, ingen-ting, internet rev min hjärna i bitar. Jag kan inte skilja på verklighet och overklighet, verkar tro att jag kan redigeras och raderas som ett blogginlägg, att det går att spola fram och tillbaka, det går inte, det vill jag inte inse, alltså måste jag stirra in i en skärm tills jag inte har nån känsla kvar i kroppen, jag vågar verkligen inte finnas

lilla Björk

Jag saknar att ha en plats! Och jag saknar mej och jag kommer ändå att radera det här eftersom jag inte står ut med mej själv i publicerad form och inte heller i talad eller över huvud taget synlig form, inte i någon form alls där jag ska representera mej, för jag har nämligen ingen som helst kontakt med mej, det är någon annan som har tagit min mun och tunga och mitt huvud och går runt och begår illdåd

jag tänker ingenting längre, inte på någonting annat än att jag är ful och hungrig. Klöser mej i ansiktet och konsumerar och nonchalerar, flackar med fula blicken och slutar tala till punkt, bara stammar, är ingens snälla vän, kan ingenting (ingenting!) (menar allvar, kan inte ens gå en traditionsenligt vårhög promenad längre utan att ha ögonen naglade i telefonen; för så fort jag känner minsta vind från mitt huvud får jag panik, det bor ett oförlöst odjur någonstans som jag måste springa ihjäl mej för att slippa känna, hinner inte kasta ett öga på fina skymningar, inte känna en känsla), missköter mitt jobb och min enda trygga punkt.
Alla vet att det är omöjligt att bli omtyckt när man hatar sej så. Onda cirklar och onda tiden som tog med sej alla andra och lämnade mej i luften, helt oförmögen, jag fattar inte att det pågår nåt slags liv, fattar inte vad ansvar är, vad motivation är, vad himlen är, vad som är fint, vad som är viktigt. En likgiltig självhatande totalt talanglös idiot. Förlåt, lilla Björk, som ville någonting någon gång. Men jag vet ju inte hur jag ska ta mej ur (det här) och in (i mej)


RSS 2.0